Hus och Hem: Studier af den Svenska Villan och Villastaden

This is a reproduction of a library book that was digitized
by Google as part of an ongoing effort to preserve the
information in books and make it universally accessible.

Google books mee

https://books.google.com OP

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

e Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke
Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

e Avstå från automatiska frågor
Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

e Bibehålla upphovsmärket
Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

e Håll dig på rätt sida om lagen
Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk

q

STUDIER AF DEN SVENSKA
VILLAN OCH VILLASTADEN -

TVYANDRA UPPLAGAN

BA NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG

RR -

STOCKHOLM —--
Mg Pris 3 kr. 75 öre

STACKS

[] kr
q

oftr ä j
it HN 125 FrRRLIankRaRA vaan na
H &. - > a

rna

The Library of

RR TEODAD
ft BD

RR ARR AA 0 AREA KRA RR PAN

FRAN AT: MUR PRAO AR RR

5, ; . EM RUND fö rst sån
"NNIW "IVA INIVS

- av — = = -— — a = = oa — — — oo — = a a -

- - ER ss
= — 0 DV Da RV & ee —

+

giaaNIa Eva

HUS ocH HE M

STUDIER AF DEN SVENSEA
VILLAN OCH VILLASTADEN

AF

AUGUST BRUNIUS

ANDRA UPPLAGAN

STOCKHOLM
P. A NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG

+ oeo9:
.
9 våt
LJ
Xx
to- se tm
För e > , VA
Mi < te
- ve se + :'O
Å sm? Dn
ve re PN a
od $
., ry ee eorvs 2
vs <
. ? ever a 4 RR
> "ra ver” vi a
2 t1 8 3 RR fel
. MJ e 2 sent fa
. & 2 få . 2 AA 17,1
. - Ak
< 27 0. RR 9 3
,” 9 ere. . , ss 9 = Zz
vB 4 20 . LJ
ere Åt +. :
ee” ee eo a» -— <
RR DR st Of
» få oh NA; &F
: 9 . vt. , 5 XN DD
IS. sc a [4 > € EE ” &
RR 4 (
< + LJ . -— N
sSoasr” .|' Lä Å en OQO & ”
. LJ id so ts Ö tg nd
. Tee" 3
a 3 : RR e
08 ME &)
.|? ss 008: je [6 9] »
T LJ
.$ [8] -
ee" >
ee . x
v
PELAN vå =
. + sg I
"er, O
LÄKER 2 ”
5 .
|
O
Zz
-
4

BA, 3S7

MAR 1 222

Få
fr x
,

2817

je SA
Se III

FÖRORD.

Författaren ber att få påpeka att denna bok icke är en
teknisk rådgifvare för husbyggare utan en öfversikt och en
kritisk granskning af idéer, sträfvanden och faktiska resultat
1 afseende på villabyggandet i Sverige. Den är frukten af tio
års studier i den särskildt på engelska redan rika litteraturen
1 ämnet, af egna funderingar och iakttagelser vid vandringar
1 svenska och utländska villastäder och slutligen af ett års
praktisk kontakt med ett eget hems byggande. Två artiklar
äro förut tryckta »Möbeln som konstverk» i »Arkitektur» och
»Carl Larsson och en nationell möbelstil» i Svenska Slöjdför-
eningens Tidskrift. Författaren gör icke anspråk på full-
ständighet utan har gått till väga med ovetenskapligt god-
tycke; och den enda märklighet han finner hos sitt arbete är
dess egenskap att vara det första i sitt slag på svenskt språk
— en egenskap som han hoppas icke alltför länge komma
att bestå.

Härmed också ett tack till dem som genom råd och lån af
fotografier eller på annat sätt hjälpt arbetet framåt; främst
arkitekterna af hvilka hr Ivar Tengbom haft vänligheten
läsa ett korrektur på boken. Redaktionen af »Svenska slott
och herresäten» har ur sin storartade fotografisamling lånat
en exteriör och två interiörer. Mr M. H. Baillie Scott har
slutligen tillåtit reproduktionen af ett par bilder i hans stora
verk »Houses and Gardens».

Lidingön 25 september 1911.

August Brunius.

NN
Å -! S 3 ( ta

IV

FÖRORD TILL ANDRA UPPLAGAN.

Denna andra upplaga är i sina hufvuddrag oförändrad men
har blifvit reviderad och tillökad med en del detaljer. I
några fall har jag dessutom mildrat och modifierat omdö-
men och uttalanden dels af egen drift, dels föranledd af den
välvilliga och ingående kritiken i dagspressen och fackorga-
nen, för hvilken jag här ber att få uttrycka min stora tack-
samhet.

I fråga om en anmärkning har jag däremot låtit bero. Det
gäller uttalandet i kap. Planfrågor om de få gamla inhem-
ska förebilder vi äga för en nutida svensk villaarkitektur.
Detta synes ha uppfattats som likgiltighet för den svenska
herregårdstypen i allmänhet men gäller naturligtvis uteslu-
tande planformen, hvilket kapitelbegränsningen och samman-
hanget tydligen visa. Hela frågan om den borgerliga bosta-
dens utveckling i Sverige kräfver ju för öfrigt sin särskilda
behandling.

Det har vidare klandrande anmärkts att boken röjer icke :
blott engelska sympatier utan afvoghet mot allt tyskt.
Detta är sant, men afvogheten beror inte bara på personlig
fördom utan är i detta fall verkligen resultat af studium och
eftertanke. Och jag tror att jag med Haenel & Tscharmann
och Muthesius i hand skulle kunna öfvertyga mången att
den moderna tyska villan icke är någon förebild för oss vare
sig praktiskt eller estetiskt. Här är icke platsen att gå in i
detaljer, men den tyska bostadskulturen rymmer så många
sväfvande begrepp att den äfven frånsedt mycken arkitekto-
nisk smaklöshet föga lämpar sig till internationell pedago-
gisk verksamhet. Det storartade arbetet på den tyska folk-

1

Vv

smakens höjande har jag icke helt förbigått. Muthesius är
citerad på ett par ställen och använd i ganska stor utsträck-
ning; hans originella insats är ju icke betydande, då han
har sitt mesta från England! Däremot var det en brist att
icke Lichtwarks epokgörande bok »Palastfenster und Flä-
gelthur» omnämndes, och jag har nu i andra upplagan, ehu-
ru ofullständigt, sökt fylla luckan. Men funnes det än flera
och svårare försummelser, skulle de ändå lämna mitt samvete
tämligen lugnt. Hvad vi svenskar än kunna förebrå oss, icke
är det afvoghet mot Deutschtum; i en tid då Walter Paters
redan lite gammalmodiga men klassiska »The Renaissance»
recenseras i tysk öfversättning, som först fört den inom den
häpre recensentens synkrets, då Unwins ståtliga bok »Town-
planning in Practice» regelbundet citeras i sin tyska upplaga,
som om författaren vore en Herr Unwin aus Berlin — då
är det sannerligen ingen fara för att vi skola glömma Tysk-
land och tysk kultur. Hvad vi länge lidit och ännu lida af
1 stor utsträckning det är på nästan alla kulturområden ty-
skeri.
Lidingön 6 april 1912.
Åugust Brumus.

VI

I.

I.

I.

INNEHÅLL.

Bygga och Bo
Godt och ondt .

då dd dera BA KR I
PlänffådOR = = Ac on ro är får än AR de ende SER I I
Solen och fönstren . . oo. soo. oo. 25

Värme och ljus . .. ooo ocoococ0co.o. 0 vv 30
Huset och landskapet . . oo oo oo0o oc 44
TNtefriorel. ov ta sn due gor Hce Ub. tå ANG . 66
Talläl sc edn Vä or dr MP rs AE dor 78
Ett Stad or ss dt då ke & ooo fo ee 85

En blick på Stockholms villastäder . . > . oo oo. 87

Några moderna svenska villor . . .. oo .o...w. 95

Möbeln som konstverk . . ooo ooo oo oo. 149

Carl Larsson och en nationell möbelstil . . . . . 155

Ett modernt hus med vackert läge.

BYGGA OCH BO.

Godt och ondt.

Vill man säga något godt om vår egen tid — och det kan
behöfvas emellanåt till omväxling med häcklandet —, så bör
man inte glömma ett stort och nytt kulturdrag: renligheten
och den yttre förfiningen. När allt kommer omkring, är
det kanske just. detta drag som stämplar oss nutidsmän-
niskor djupast vid jämförelse med äldre tiders män och
kvinnor. Vår gaturenhållning, våra badrum, våra W. C.
och vår sanitära köksinredning äro utan motstycken, om vi
söka århundraden tillbaka. Äfven den tidsålder, som i histo-
rien gäller för den mest förfinade, rokokotiden, är jämmer-
ligt underlägsen i dessa afseenden; dess förfining, granskad

1—121224. Brunius, Hus och hem.

2 HUS OCH HEM.

med våra skarpa ögon, skulle nog te sig som något yttre,
påhängt, oorganiskt, sminkets, pudrets och klädernas förfi-
ning, hvilken icke hindrade naglarna att bära sorgkanter,
tänderna att vara oborstade och kroppen att vara sällan tvät-
tad och badad. Det är alltför sannolikt att vår Jonssons
händer och ansikte och framförallt fötter — trots korpulen-
sen — äro mera rena och tvåldoftande än hans eleganta far-
farsfars i tiden voro. Det lider intet tvifvel att hans bostad
är mera vädrad, tvättad och i köksdepartementet snyggare in-
rättad än hans farfarsfars. En enorm kulturvinst är därmed
gjord, och vi kunna med en viss stolthet känna oss knyta
fast utvecklingen vid den klassiska grekisk-romerska forn-
tiden, hvars badväsen och W. C.-anstalter godt skulle stå sig
vid en jämförelse med nutidens visserligen tekniskt mera
fulländade sanitärinredningar. Det är som bekant den me-
deltida germanska ursmutsen, som följt nordeuropéerna ge-
nom tiderna, så att den ända in i våra fäders dagar stuckit
dem i näsan. Paris var ännu på 1700-talet en pittoresk, oren-
lig, medeltida stad. Stockholm år 1850 var ännu i stort sedt
Bellmans stad, utan vattenledning, utan kloaker, utan ordent-
liga rännstenar, med en förfärande hög dödlighet. »Man
plägade säga, att Stockholm liknade Konstantinopel i skön-
het och snusk»,' skrifver en förträfflig skildrare af denna
föga aflägsna tid.

Fvad fordringarna på luft, ljus, renlighet gjort våra hus
till, det veta vi alla. De ha vunnit enormt i beboelighet. Men
därmed är icke allt väl beställdt. Det brukar vara så i denna
ofullkomliga värld, där framstegen ske nyckfullt, ensidigt och
ryckvis, att man får betala fördelen med en förlust. Solidar-
ifvern har gjort mycket godt och kan göra ännu mera 1 vissa
afseenden, men den har redan slagit öfver. Om renlighet,
praktiska anordningar och tvättbarhet, om fönster och ven-
tiler bli det väsentliga i ett hus, så kan man med tämlig tvär-
säkerhet antyda, att det inte längre har förmågan att hysa

1 O. ÅA. Stridsberg: En gammal stockholmares hågkomster från stad och
skola.

GODT OCH ONDT. 3

ett kem. kHa vi inte redan kommit därhän, att icke blott hem-
men 1 städernas hyreskaserner utan de egna hemmen börjat
förlora en väsentlig del af sin karaktär på samma gång
som de i sitt yttre söka anlägga en tillkrånglad originalitet,
hämtad från arkitekturens väl sorterade stilmagasin? En
modern individuell smak framträdande i hela hemmets an-
läggning och detaljer är något ganska sällsynt i Sverige.
Den typ af landtbostad eller förstadshus, som breder ut sig
i Stockholms omgifningar, är inte vacker, inte svensk, inte
ens fullt rationell. Den har i stort sedt uppkommit på föl-
jande sätt. En ny bostadsform har under trycket af nya för-
hållanden i slutet af förra århundradet arbetat sig fram och
funnit sitt uttryck i storstadens hyresvåning, en abstrakt, oper-
sonlig, typisk bostadsform utan trefnad och smidighet. De
som befolka våra villastäder äro f. d. invånare i hyreskaser-
ner och f. d. sommarnöjesgäster. De ha en obestämd för-
kärlek för »landet», men deras vanor, fordran på komfort
och trefnad äro präglade af åratals vistelse i en' schablon-
mässig, färgfattig storstadsomgifning och af sommarvistelse
1 ett skjul eller wigwam att försöka sofva i under kvafva nät-
ter och sitta och huttra i under kulna regndagar. De ha
byggt en »villa», som det heter, utan att veta hvilken ansvars-
full och intressant uppgift de rört vid, utan att göra klart
för sig i detalj hur den bostad, som passar just dem i mot-
sats till alla andra, skulle ta sig ut. Eller också ha de —
hvilket är ännu vanligare — köpt en spekulationsvilla fär-
dig, lockade af ett eller annat drag: utsikten genom det väl-
diga salongsfönstret, eller den rymliga ljusa källaren med
praktiska anordningar och en slöjdkammare, där aldrig nå-
gon människa kommer att slöjda, eller de många balkongerna,
där ingen kommer att sitta, men där vinterns snömassor sko-
la lagra sig så behändigt och trefligt. Så döpa de huset med
dess otaliga takbrytningar och brokigt blaskiga bemålningar
till Villa Fröjdenborg eller Villa Muspelhem eller 1 bästa fall
Villa Skogshöjden, flytta in där och bjuda sina vänner att
komma ut och se »hur man har det». Vännerna tycka »det

4 HUS OCH HEM.

är förtjusande trefligt, kära ni», ty de se endast detsanima
som de sett förut: små rum, där väggarna äro upptagna af
höga fönster och dörrar, där det myckna storformiga boha-
get står midt på golfvet och hindrar all rörelse fram och åter,
där det glimmar emot dem samma granna röda tapeter med
hårda grofva mönster som 1 deras egen stadsvåning.

Det är med ett ord alltför ofta som den moderna villastads-
villan, byggd på spekulation och köpt eller hyrd af en svensk
medelklassfamilj, är ett slags hybrid eller kroasering af
stadsvåningen och sommarnöjet. Den är kall på vintern och
varm på sommaren; rummen äro otrefligt belysta genom
glasrutor stora och grinande som butiksfönster, hvilka hus-
modern om sommaren måste hänga för med markiser eller
tjocka förhängen för att inte få sina mattor och tapeter ur-
blekta; den är renlig med sina iinoleummattor öfver de fula

.”. >
ITeE nn eiciaen

| sk ledl gra
lad di Hi Hr INTE HN
Y D | ”H hb

En hemsk kvarlefva.

GODT OCH ONDT. 5

ojämna golfven och sin oljemålning öfver allt träverk. Det
kan hända, att köket ligger mot väster, så att tjänstflickan i
juli och augusti »inte vet sig någon lefvande råd», men mat-
salen mot norr, så att en solstråle hittar dit bara vid de till-
fällen, då rummet inte användes. För öfrigt är husets yttre
betäckt af verandor, förstukvistar och balkonger, där som
sagdt man sällan sitter, emedan de äro oskyddade och an-
tingen öppna sig mot ett kallt och blåsigt väderstreck eller
mot den näraliggande vägen, »så att man aldrig kan vara oge-
nerad». Villan ser vanligen besynnerligt smal och hög ut,
beroende på att rummens storlek och höjd inte stå i rimlig
proportion till hvarandra, och dess läge på tomten, vanligen
1 en ojämn och backig terräng, bidrar ännu mera att öka det
rankiga, ostabila utseendet. Hur annorlunda än de gamla
svenska stugorna och gårdarna, som alltid ligga förträffligt
på sin tomt, breda och trygga, och liksom vänligt smyga sig
till terrängen! Man invänder: tiden har gjort mycket för
att sätta de gamla byggnaderna i harmoni med deras omgif-
ning, blekt och mjukat upp deras färger och konturer och lå-
tit det växa upp en förmedlande vegetation kring dem. Men
var säker på att den snälla tiden inte förmår att göra fult
till vackert. trasigt till jämnt, klumpigt till fint! Människan
får också besvära sig en liten smula.

Detta är naturligtvis en svartmålning. Det finns ju en
mängd förstadshus och villor, på hvilka beskrifningen pas-
sar in; men det skulle vara dumt och orätt att förneka, att det
äfven finns förnuftigt och vackert byggda och att deras antal
för hvarje år gudskelof blir allt större. Vi ha, kan man säga,
börjat lämna den villatyp som skapades i slutet af förra år-
hundradet och som var ett ogästvänligt, hemskt bemåladt
plåttäckt plankskjul; den för ännu en ogenerad tillvaro som
sommarnöje vid Saltsjöns och Mälarens vikar, men som för-
stadshus afsedt att bebos året om är den redan lyckligtvis
ganska sällsynt. Byggnadsmaterialierna äro kanske genom-
gående gedignare än förr. Den svenska fattigdomen gör vis-
serligen alltjämt att stenhusen äro mera ovanliga, och tim-

oå

6 HUS OCH HEM.

5
SKR - Y
KRORSS Dn EE z
rasar ERS Se I
v RER SA
,

dä
Så
;$
FE
bh - I
|
SÅ

1
|
rå
re
vy

ef

Få

En öfvergångsform.

merstugor betraktas nog ännu, oafsedt sin dyrhet, som affek-
terade Skansfasoner. Men äfven trähusen af stående plank,
som bilda den gängse villatypen, äro utan tvifvel bättre kon-
struerade, solidare och trefligare än förr. Plåttaken ha all-
mänt ersatts af de både hållbarare och ojämförligt vackrare
tegeltaken, visserligen mera sällan i den gammalnordiska en-
kupiga formen. Schweizersniderierna på gafvelbräder och
förstukvistar försvinna och ersättas af svenskt formade, breda
skyddande bräder utan fasonering. Målningen är ännu led-
samt brokig och efterbildningen af gamla panelformer ofta
missförstådd och på tok. Men framsteg ha gjorts i de allra
flesta fall med afseende på husens yttre.

Det finns dock ingen anledning att jubilera och brösta sig
för det. Den angelägna frågan är: har den svenska allmän-
heten följt med utvecklingen och drifver den själf fram för-

GODT OCH ONDT. 7

bättringar och nya framsteg? Och på den frågan måste man
svara obetingadt nej. Den svenska allmänheten, både den bil-
dade och den obildade, har förvånande litet förstånd på bygg-
nader. Man hör nästan aldrig någon glädje öfver ett vackert
placeradt hus, öfver beräknade proportioner, enkla mustiga
färger och gammaldags trefnad. En vacker bostad är oftast
arkitektens och byggmästarens förtjänst, icke byggherrens.
Det goda är gjordt i trots af den dåliga eller vacklande ge-
nomsnittssmaken hos allmänheten, det är sålunda icke ett
verkligt lefvande uttryck för folkets bostadsideal. Man ser
det bäst på den del af bostaden, som närmast angår familjen,
nämligen möbleringen och inredningen. Optimisten säger
gärna sig själf, att vi gjort ett storartadt framsteg sedan 70-
talet med dess vedervärdiga och absurda möbler och husge-
råd, ' ett förfall som väl aldrig kan återkomma. Möblerna
äro numera obestridligen vackrare, redigare än förr — det
är det upplifvade konsthandtverkets förtjänst. Men har
människornas förmåga att möblera och inreda sina egna hem
ökats och vidgats i jämbredd därmed? Jag tror: nej. Äf-
ven de bästa bland oss, de verkligt smakbegåfvade, till och
med åtskilliga fackmän och konstnärer, ha teoretiskt mycket
grumliga föreställningar om nationell möbelkonst. Det anses
ganska allmänt hos oss, att det angelägna är uppmuntrandet
af en ny medveten stilbildning, skapandet af nya mönster i
oändlighet och nya former för gamla behof — allt i den
fromma tron, att vår tid måste vara kulturellt underlägsen,
om den inte liksom föregående stilepoker gör sig själf en ny
och originell rock. Men det är säkert inte detta som är det
angelägna. Formerna betyda mindre i jämförelse med det
nutida ordnandet, praktiskt, bekvämt, vackert, af vår omgif-
ning, så att den verkligen ger uttryck för det moderna lif
som föres. Men detta kan icke genomföras radikalt, ifall
våra bostadsförhållanden äro provisoriska eller oordnade.
Så länge hvar sak icke är bestämd för en viss plats, så länge
funktionen hos hvarje rum, hvarje inredningsdetalj icke är
klar, så länge föremålen i första rummet icke äro nyttighets-

8 HUS OCH HEM.

föremål — så länge kunna vi icke heller möblera rätt. Stads-
människan, som reser omkring från hyresvåning till hyres-
våning med sitt oföränderliga möblemang, vet i ordets fulla
mening icke hvar skåpet skall stå; hon får passa in det unge-
fär hur som helst, där det icke är alltför mycket till besvär
och förfång. Hennes fria val är reduceradt till den storar-
tade möjligheten »att få välja tapeter». Och till detta in-
skränker sig ofta nog själfbestämmandet äfven hos den som
bygger sitt egna hem utan och innan. Resten göra arkitekten
och möbelfirman.

Det är därför inte underligt alls, att våra genomsnittshem
se så opersonliga ut. Smaklöshet är inte den värsta försyn-
delsen numera, men osjälfständighet, slentrian, banalitet.
Vår tid är möbelutställningarnas tid, det färdiga i en viss
igenkännlig stil tillagade möblemangets, som ser bäst ut upp-
ställdt till beskådan i butikfönstret — inte användt och fylldt
af människor på sin slutliga plats. Gif akt på den värdiga
pompösa verkan af Laxbrostugans gästabudssal och tänk på
de små af möbler och bric å brac fyllda rummen i vår egen tid!
Allt det smånätta prydnadsväsen, som omger oss på alla sidor,
fyller sin plats i dubbel mening i stadsvåningen, som ser för-
färande tråkig och halfsmutsig ut, innan allt mobiliet kommit
till; men i ett förnuftigt byggdt landthus skola rummen se
vackra och inbjudande ut, äfven när de äro tomma, ty där
behöfver den rörliga inredningen icke på långt när spela så
stor roll. Där behöfvas inga stora gardiner för att utestänga
det kalla ljuset från gatorna, inga granna tapeter »för att
lifva upp», inga massor af prydnader för att dölja rummets
liflöshet och tråkighet. De afvägda proportionerna i struk-
turen, väggarnas, golfvens och takens rena och praktiska be-
handling — matthvit puts, saftigt mörk panel, breda dörrar,
breda, låga fönster, stora rediga väggfält, inga ornament —
dessa enkla elementära egenskaper hos det färska boningshu-
set sätta den uppmärksamme i en behaglig stämning, äfven
om det ännu icke kommit något personligt till. En vandring
genom ett obebodt hus är det bästa profvet på dess art.

GODT OCH ONDT. 9

Ett mönsterhus, ett idealhus är naturligtvis icke tänkbart
annat än som den lösaste abstraktion utan rot i verkligheten.
Det är de snart sagdt oändliga möjligheterna till olika lös-
ningar af det friliggande landthusets problem som ger denna
bostadsfråga dess charme i motsats till dubbelhusen 1 för-
staden och de stora hyreshusen i staden. Det finns dock ett
komplex af egenskaper som kunna karakterisera ett mycket
stort antal sådana hus utan att därför göra dem enformiga
eller schablonmässigt lika. Den engelske bostadsarkitekten
M. H. Baillie Scott som just praktiserat i det lilla landthuset
ger följande karakteristik af hur det bör te sig: Sunda för-
nuftets kraf framträda i dess plan, och alla rum äro ordna-
de så att de ge invånarna en bekväm bostad och reducera un-
derhålls- och rengöringsarbeten till ett minimum. Rum-
men äro vidare icke öfverfyllda af onödiga och tillkrångla-
de möbler. Det är en rymlig och bekväm stuga, icke ett
palats i miniatyr, medan det å andra sidan under gynnsam-
mare ekonomiska förhållanden kan nå den verkliga värdig-
heten hos en herrgård som icke bör apa efter stugan. Dess
ägare har ingen lust att öfvertrumfa sin granne i fråga om
modern möblering och modernt lefnadssätt. Han har en
rotad öfvertygelse att den enklaste lefnadsformen är den
värdigaste och förnuftigaste och att verkligt framsteg inte
består i att mångfaldiga och komplicera husets utrustning
utan att förminska den så långt möjligt. Han betraktar inte
sitt hus som ett utrymme för att utställa sina möbler och
bric å brac, utan främst af allt som ett hus för människor,
planeradt för deras trefnad, behag och nöje. Han begär af
sitt hus utom praktisk bekvämlighet det slags skönhet som är
inneboende i själfva strukturen, som 1i stort sedt beror på
proportionerna och som inte fordrar möblering för att göra
verkan.

Sådana hus af en ofelbar praktiskhet, smakfullhet och
ädel enkelhet äro ännu ganska sällsynta 1 vårt land. Det
fordras mycken själfkännedom och ett frivilligt gladt afstå-
ende från strunt, grannlåt och merkantil konst, innan vi kom-

IO HUS OCH HEM.

ma därhän. Men då är också den solida grunden lagd till en
verkligt svensk bostadskonst som icke är bara ytligt pryd-
nadsväsen utan anda. Då ha vi realiserat den äkta romantik,
som aldrig så tvättbara solidarhus aldrig kunna ge och hvar-
om Baillie Scott talar i följande rader:

»Ett hus måste äga en obeskriflig, outgrundlig egenskap:
äkta romantik. Icke tomt, grant och pretentiöst som de flesta
moderna hus äro, utan fullt af ett stilla lugnt allvar. Ett så-
dant hus är den största möjliga konstskapelse: bättre än den
största tafla, därför att den icke är bara en dröm utan själfva
drömmen förverkligad — en ständig, hvarje dag förnyad in-
flytelse och njutning.»

II

Planfrågor.

På de sista åren har frågan om byggnadskostnadernas orim-
liga höjd i Sverige kommit allt oftare på tal. Främlingar,
som studera vårt byggnadsväsen, uttala sin förvåning, och vi
bli följaktligen själfva förvånade. Hur kan det komma sig,
att vi bygga så dyrt? IHvarför behöfver det bli så, då vi dock
ha tillgång på alla sorters material, från grunden till takteglet?

Frågan i hela dess vidd är väl ännu icke utredd, och jag skall
här bara röra vid några sidor af den. Orsakerna till det be-
dröfliga förhållandet kunna emellertid uppdelas i två slag: å
ena sidan fullt naturliga, oöfverkomliga hinder och olägen-
heter, å den andra bristande erfarenhet och slöseri från bygg-
herrars och arkitekters sida. I fråga om det förra slaget af
fördyrande omständigheter få vi till exempel icke glömma vårt
ogynnsamma klimats och våra terrängförhållandens inverkan.
Tämförelsen med byggnadsförhållanden och byggnadskostna-
der i England blir sålunda alltid haltande. Engelsmannen läg-
ger 1 vanliga fall sitt hus direkt på marken endast med en tunn
betongkaka som skyddande mellanlag och placerar ekonomi-
ruminen — för kol, förråd o. d. — i en liten utbyggnad intill
kök och renseri. Han äger sålunda icke den ringaste mot-
svarighet till svenskens rymliga, i många fall onödigt rymliga
källarvåning. Vi måste gräfva oss ned under tjälgränsen
för vinterfrostens skull och i allmänhet vid konstruktionen af
hela byggnaden tänka mera på bevarandet af värmen inomhus
och skydd för kölden utomhus än andra klimatiskt mera gyn-
nade folk. Detta betyder en direkt utgift som icke får för-
bises.

12 HUS OCH HEM.

Men äfven om man räknar med dessa oundvikligt fördy-
rande omständigheter, kan det icke nekas, att våra små landt-
hus, villor och stugor bli onödigt dyra. Härtill bidrar en
oekonomisk organisation af arbetet, de uppdrifna lönerna, men
äfven bristande förtänksamhet hos dem som bygga. Bygg-
herren, som beslutit lämna den bekväma men banala storstads-
våningen, vill ha mycken pittoresk trefnad till motvikt mot
de besvär och kostnader han underkastar sig genom att bli sin
egen husvärd, och arkitekten, som helst vill göra en egenar-
tad byggnad, går gärna till mötes hans önskningar 1 detta af-
seende. Redan vid planens uppgörande begår man sålunda
många ohjälpliga fel genom alltför mycket invecklade och
konstiga påfund. En fackman, ingeniör Axel Andersson, har
i en tidningsartikel påpekat att det är alls icke ovanligt »att
en villabyggnad på 5—6 rum har 20 st. ytterhörn och att ta-
ket består af 36—40 olika takplan». Det finns exempel på,
säger han, att villor med samma rumsantal och volym kunna
skilja i pris ända till 1,000 kr. pr eldstad beroende på olika
konstruktion. Och han anger till sist i följande punkter de
förenklingar som vid villabyggnadens konstruktion i allmän-
het kunna komma i fråga utan att nämnvärdt inkräkta på rim-
liga bekvämlighetsanspråk:

»att vid planernas konstruerande 1 största möjliga mån
undvikas flyglar, utsprång och burspråk, då de flesta planan-
ordningar torde kunna lösas inom en rektangulär figur;

att vid inredningen sparsamhet med väggar och dörrar
iakttages, då dessa inkräkta å det nyttiga utrymmet och af-
sevärdt öka kostnaderna;

att utrymmen sådana som vindfång och serveringstum
samt en del garderobs- och toalettutrymmen kunna i mindre
och medelstora villor undvaras;

att där grundförhållandena äro svåra, källaren ej göres
större än behofvet påkallar;

att där flera rum äro afsedda att kommunicera med hvar-
andra värmeapparaterna kunna vara gemensamma;

att undvika öfverflödiga detaljarbeten, såsom bildhuggerier

PLANFRÅGOR. 13

och sniderier, samt att inredningen i allmänhet göres enkel
och praktisk».

De flesta af dessa regler äro värda att hålla i minne för
hvar och en som sitter försjunken i grubblerier öfver den
idealplan han vill åstadkomma för sitt blifvande hus med min-
sta möjliga kostnader. De flesta, men inte obetingadt alla.
För att göra klart hur långt de ekonomiska hänsynen icke böra
gå trycker jag här af en plan för ett hus i Duisburg i Tysk-
land, som hr Andersson synes betrakta som ett slags ekono-

LESSZNMMER-

ÖN

NHL
REKAETI/

=

En tysk ekonomisk plan.

14 HUS OCH HEM.

misk ideaiplan. Vi konstatera då först, att huset är utan vind-
fång, d. v. s. det lilla mellanparti vid ingången som hindrar
drag och kylans inträngande. Tätt invid ytterdörren ligger
trappan och midtemot köksdörren. Så fort en besökande rin-
ger på, öppnas köksdörren till hallen och lämnas på glänt —
1 bästa fall — och draget suger ut matoset som behagligt stic-
ker den inträdande i näsan. Å ena sidan en isande vintervind,
å den andra matos — situationen är icke angenäm! Men icke
nog med det. Genom slopandet af serveringsrum måste serve-
ringen försiggå via hallen, och olägenheterna däraf vid olika
tillfällen behöfva icke understrykas. Man kan tryggt våga på-
ståendet, att en ordinär svensk medelklassfamilj aldrig un-
derkastar sig sådana förhållanden; det bär emot inte bara
dess fordran på komfort utan dess känsla för snygghet och
trefnad. Tyskarna behöfva icke så ängsligt stänga ute kylan
som vi, och de finna sig gladeligen i mindre prydliga och
komfortabla förhållanden, hvilket tydligen framgår af ett stu-
dium af deras mest vanliga villaplaner. Tanken på att isolera
köksdepartementet är mycket sällan framträdande i medel-
klasshemmen, och köket ligger ofta som här i omedelbar kom-
munikation med trapphallen. Att observera, men icke att imi-
tera ens för billighetens skull.

En annan olägenhet är det i detta fall med hänsyn till väder-
strecken rätt ogynnsamma läget. På planen står inget väder-
streck angifvet; men då man inte gärna kan förutsätta, att
skafferiet förlagts åt solsidan, måste man sluta till att mat-
salen, som ligger åt samma håll, får bara en obetydlig sol-
glimt vid en tidig morgontimme. Men solmöjligheterna äro
ytterligare inskränkta genom en stor veranda, som lagts fram- :
för matsalen, och det hjälper föga, att fönstret som vetter
mot verandan tagits till i ofantliga mått. Det vill säga: för
Tyskland kan detta vara ganska lämpligt, men hos oss skulle
det göra matsalen till ett under alla årstider och vid alla slags
väderlek grått och ogästvänligt rum. I tyskt klimat kan det
väl också gå för sig att ha ett gemensamt värmeelement för
två rum, men det är svårt att tänka sig att i Sverige icke ett

PLANFRÅGOR. 15

af rummen eller båda två skulle bli lidande i afseende å tem-
peraturen.

Det är två allmänna lärdomar man skulle kunna draga af
denna lilla planundersökning. Först och främst duger det
icke för oss att drifva billighetshänsynen fullt så långt som
de goda tyskarna. De äro ett förträffligt folk, för all del;
men vi behöfva bara se dem hos oss under :turistmånaderna
för att märka hur lyckligt okunniga de äro om vissa slags
prydligheter, Life's niceties, som engelsmannen säger. Villa-
problemet har dessutom en helt annan ställning i Sverige än i
Tyskland; det är ingen direkt nödvändighet att få tak öfver
hufvudet, hur det nu än blir, som tvingar svensken att bygga
eget hus i storstadens omgifningar: han kan ha det ganska bra
1 en stadsvåning, och han flyttar visst inte till en villa för
att få det billigare utan för att få det trefligare, rymligare
och lugnare. Det vore besynnerligt, om han under sådana
omständigheter skulle draga in på en del bekvämligheter,
som han vant sig att anse nödvändiga.

Men naturligtvis bör man gå så långt som möjligt för att
understödja sträfvandena till en förenkling af bostaden. Vi
ha hittills endast rört vid planens utanverk, vid ekonomirum
och vindfång. Låt oss nu gå öfver till de egentliga bonings-
rummen. Äro dei de flesta fall förnuftigt planerade? Den
frågan gjorde sig för nära tjugu år sedan några unga engel-
ska arkitekter, Raymond Unwin, Barry Parker och M. HB.
Baillie Scott, och efter samvetsgrant betänkande måste de
svara: nej. Det lilla landthuset, sådant det bygges i England
men äfven i Sverige, motsvarar icke logiskt förhållandena
hos den medelklassfamilj, som bebor det. Man planerar det i
samma form som den stora och komfortabla villan eller herr-
gården ; det skall innehålla samma rum, matsal, salong, herr-
rum, hall, men då huset är litet, bli alla utrymmen orimligt
tillstramade, och man finner följaktligen ofta rum, som mera
likna garderober än något annat.

Det logiska uttrycket för en ordinär familjs vanor skulle
tvärtom — säger Baillie Scott i en af sina artiklar — vara

16 HUS OCH HEM.

ett centralt rum, en hall eller ett hvardagsrum, som skulle
göras så stort som möjligt för de befintliga medlen med en
duktigt tilltagen golfyta. Där skulle göras en stor eldstad
med kringbyggda breda och låga bänkar och för öfrigt endast
möbleras med de få ting, som äro verkligt nödvändiga, hvart
och ett det synliga uttrycket för ett verkligt praktiskt behof.
Utgående från denna idé om ett centralrum . skulle man
därefter kring detta gruppera de andra rum, som behöfvas,

i oh
« LIVING

En typisk Baillie-Scott-plan,

men gärna i form af utvidgningar och tillägg, utan att låta
dem uppträda själfständigt och pretentiöst. Salongen eller
frustugan (»ladies bower») blir sålunda endast en afbalkning
1 hallen, afsedd för tedrickning och musik och i material och
dekorering behandlad med en feminin finess, kontrasterande
mot den manliga enkelheten i hallen. På andra sidan ligger
en annan afskild vrå, matvrån — ett välbekant svenskt be-
grepp i parentes sagdt —, skild från hallen genom ett ftför-
hänge, bakom hvilket dukningen kan försiggå utan att nämrn-
värdt störa sällskapligheten i hallen. »Och när middagen är
serverad och förhänget drages undan, afslöjas effektfullt det

PLANFRÅGOR. | 17

dukade bordets hvita och glittrande innehåll, och familjen
intar sina platser på de mörkbonade högryggade bänkarna,
liksom i ett gammalt refektorium.»

De sista orden i den citerade meningen visa, att Baillie Scott
är synnerligen angelägen om återställandet af den gamla ar-
kitektoniska poesien i boningshuset. Han jämför gärna sin
favoritanordning, de små öppna rummen eller vråarna grup-
perade kring en stor hall, med kapellens gruppering och rela-

Interiör från samma hus.

tion i en katedral. Men han skrifver och bygger för engels-
män och betonar därför med eftertryck, att denna anordning
också är en praktisk lösning af ett praktiskt problem. Det spa-
rar städningsarbete och det förenklar värmeförhållandena, i det
att bokstafligen under dagens lopp hela huset kan samlas vid
en och samma härd, hvarigenom man undgår det obehagliga
alternativet att antingen hålla ett oftast oanvändt rum — sa-
longen — eldadt eller låta det stå dammigt och oeidadt i hvar-
dagslag. Det ger i ett litet hus känslan af rymlighet och arm-
bågsrum, hvilket vid festliga tillfällen är särdeles önskvärdt,

2—121224. Brunius, Hus och hem.

IE ( V nvole
Digitized by NTFVUUOURIC

18 HUS OCH HEM.

och —- som Baillie Scott till sist formulerar det i en ypperlig
mening — det ger dess invånare den behagliga förnimmelsen
att befinna sig »1i ett stort hus af ett litet slag, i stället för
1 ett litet hus af ett stort slag».

På samma sätt har Alfred Lichtwark i sin väckande bok
»Palastfenster und Flägelthur» erinrat sina landsmän om
den gamla sachsiska hallens förtjänster både i det mindre och
det större landthuset. Han framhäfver i allmänhet det enda
stora rummets gynnsamma inverkan på sällskapligheten, me-
dan ett fördelande af ett stort sällskap på flera smärre rum
säges skada det otvungna och naturliga i underhållningen.
Men trots dessa uttalanden har planprincipen satt få märken
1 den tyska bostadsarkitekturen, därför att ingen praktise-
rande arkitekt gjort den till sitt rättesnöre med ensidig öfver-
tygelse. Vi ha därför skäl att allt fortfarande i denna fråga
hålla oss till engelsmännen.

Det skulle vara af intresse att följa Baillie Scotts och Un-
wins tankar tillbaka till deras ursprung — ty de ha nog icke
själfva skapat dem, endast fört ut dem i verkligheten. Utan
tvifvel skulle man finna detta ursprung hos Ruskin och Mor-
ris, de båda jättar som kanske mer än några andra makter
redan transformerat industrialismens England till något re-
nare, gladare och enkelt skönare.

När jag skrifvit dessa rader, har jag i en essaysamling af
den irländske skalden W. B. Yeats och i ett helt annat sam-
manhang funnit en egendomlig bekräftelse på denna förmo-
dan. Han berättar, att han en gång hört William Morris
säga: »Jag dekorerar moderna hus för andra människor,
men det hus, som skulle behaga mig själf, skulle vara ett enda
stort rum, där man talade med sina vänner i en vrå och åt
i en annan och sof i ännu en och arbetade i ännu en.» Som
man ser, idéer på en gång radikalare och mera reaktionära
än Baillie Scotts, därför att de resolut gå tillbaka till den
primitiva och genuina bondstugan. Men en dylik under-
sökning skulle endast ha ett teoretiskt värde, och vi äro
ute för att finna praktiska mål. Liksom i fråga om den tyska

PLANFRÅGOR. 19

idealplanen kan det vara skäl att underkasta denna engelska
planform en närsynt kritik utan att låta oss genast ryckas
med af dess ohbestridliga poetiska förtjänster.

Först och främst: är det alldeles säkert, som dessa idéers
förkämpar framhålla, att planen passar som typ? Motsvarar
den med andra ord majoritetens behof? Man inser lätt, att
det finns familjer, för hvilka den passar, ungt nygift folk till
exempel, som äro innerligt bundna vid hvarandra och inte
bara tåla men önska den ständiga samvaro, som ett sådant
gemensamt dagligrum för med sig. Men dessa konstituera
knappast majoriteten. Det låter tänka sig att långt flera skulle
känna sig störda i stället för stimulerade af gemensamheten,
ty denna anordning gör obestridligen ända på allt själfstän-
digt privatlif. Går dessutom husets enda trappa upp från

En svensk dagligstuga med matvrå.
(Arkitekt: L. I. Wahlman.)

20 HUS OCH HEM.

detta rum, kan icke därnere ens ett förtroligt samtal föras,
utan risk att bli aflyssnadt från trappan eller galleriet ofvan-
för. Och sammanförandet af matrum och sällskapsrum med-
för lätt oangenäma komplikationer. Ett förhänge stänger
icke inne matoset så som en dörr, och dukning och afduk-
ning ge icke just något välljudande ackompanjemang till ett
samtal.

Baillie Scott har icke förbisett en af olägenheterna med
matvrån, men han bagatelliserar den. Matos kan naturligtvis
förekomma, säger han, men låt oss hoppas, att den tid icke är
aflägsen, då människorna upphöra att äta sina medvarelser
och då en måltid sålunda endast sprider aromatiska dofter.
Ett betänkligt argument, som visar faran af att en arkitekt
också är vegetarian! I en sådan punkt tar samhälls- och Jef-
nadsreformatorn vid, och den praktiske arkitekten är för
tillfället satt ur funktion. Det finns naturligtvis ingenting,
som tyder på att mänskligheten i en nära eller aflägsen fram-
tid kommer att helt byta om näringsform, och en hänsyn till
den allra svagaste sannolikhet i den vägen har ingen som helst
beviskraft.

Men — låt mig bekänna det — trots påvisbara olägenhe-
ter är det icke utan saknad jag skiljes från dessa epokgörande
engelska reformidéer, som synas tendera till en gedignare och
mera poetisk byggnadskultur. När man suttit gång på gång
i studium af Scotts planer i hans stora »Houses and Gardens»,
märker man hur själfva planerna äga en proportionernas af-
mätta skönhet, som inte bara hänsynen till det logiska och
det praktiska kan ge. Mannen är en banbrytare på sitt om-
råde, och jag skall i det följande mer än en gång återkomma
till andra hans idéer. I vårt land ha vi en arkitekt, som är af
ett likartadt skaplynne, L. I. Wahlman. Liksom Baillie Scott
tagit de gamla engelska farmhusen och gårdarna till utgångs-
punkt, har Wahlman trängt in i den svenska timmerstugans
väsen, innan han började bygga villor. I fråga om planen
hyllar äfven han oftast ett centralrum, ehuru han mera synes
lägga an på småtrefnad och pittoreska påfund af många slag

PLANFRÅGOR. 21

än den storformade sakliga enkelhet, som är Baillie Scotts sig-
natur. Han har därjämte större svårigheter att möta än sin
engelske kollega, i det att timmerstugan har en mera arkaistisk
och egendomlig karaktär än den engelska hvitputsade landt-
gården och icke så lätt som denna kan öfvertaga moderna
funktioner utan att samtidigt förlora något af sin monumen-
tala enkelhet. Men Wahlman betonar att hans intresse för
timret som byggnadsmaterial och konstruktion icke tillkommit
»af något romantiskt behof att sätta sig tillbaka i tiderna för
att finna frid för det jäktande nuet». Han har likasom Bail-
lie Scott bvggt på förenklingens princip i plan och konstruk-
tion: förenkling af vanor, anspråk, umgängeslif, hemlif, hus-
geråd m. m., af konsten i hemmet som skall utfylla i lifvet
möjligen uppkommande brister.

Vi ha nu sett några af de försök, som 1 utlandet gjorts att
skapa ekonomiska planer, som på samma gång innebära en
reform af bostaden. Vårt resultat är nog mera negativt än
positivt: hvarken de tyska idéerna med sin torra logik, som
ofta åsidosätter både skönhet och verklig trefnad, eller de
engelska, som till förmån för en gammaldags intimitet offra
vissa moderna fordringar, kunna utan vidare antagas och till-
lämpas hos oss. Ett teoretiskt planstudium, som tar i betrak-
tande alla faktorer: de ekonomiska, de modernt praktiska och
de trefnadsestetiska, har ännu icke företagits 1 Sverige, där
imedelklassens villabyggande tagit fart först under det senast
förflutna årtiondet. Olyckan är, att vi ha så få inhemska
förebilder, och de få som finnas stå i en rätt skarp kontrast
till hvarandra. Jämför Laxbrostugans eller Blekingstugans
planform med den minsta af våra herrgårdars: den ena är
kargt nordisk, den andra nästan sydländsk, den ena är
för liten och blygsam, den andra för magnifik att ge oss
verkliga hållpunkter och idéer. En förebild skulle kanske
erbjudas i de gamla prästgårdarna, alltför litet studerade,
som åtminstone i storlek skulle kunna tillfredsställa de flesta
medelklassfamiljer. Men 1 alla händelser gapar det i vår

22 HUS OCH HEM.

byggnadskultur ett svalg mellan stort och smått, fint-utländskt
och fattigt-inhemskt, som just det nutida medelstora men be-
kväma och trefnadsfulla landthuset skulle ha till uppgift att
utfvlla.

Men äfven om det är svårt eller i det närmaste omöjligt att
ange en rent svensk bostadstyp — så rotfast nationell som
den danska, den engelska och den holländska —, finns det
ändå drag och egenheter som, rätt förstådda och sammanfat-
tade, skulle kunna leda till uppväxandet af en svensk bostads-
stil. Hvar och en som roat sig det allra minsta med att stu-
dera våra äldre hus” grundformer och planer får sålunda gif-
vet ett intryck af klarhet, lugn och öfverskådlighet. Svensken
har en påfallande förkärlek för rediga, enkla rum utan alltför
mycket småpittoreska detaljer och påhitt. Den engelska sma-
ken för utbyggda fönster (bay-windows) med sittplatser, som
ha sitt poetiska värde lika väl som den kringbyggda eldsta-
den, har få motsvarigheter i Sverige utom i nvuppförda spe-
kulationsvillor. Det brutna oregelbundna i de engelska pla-
nerna har sin förklarliga grund i den engelska byggnadskrop-
pens större rörlighet: innerväggarna äro tunnare, dubbel-
fönster förekomma icke, takbeläggningen af små tegelspån
(tiles) är så mycket lättare och liksom mera modellerbar än vårt
mäktiga, djupräfflade tegeltak. Våra lefnadsvanor gå också
i en helt annan riktning: våra fruar tycka om blommor
1 fönstren, och deras plats är i soffan eller den bekväma
karmstolen på ett lagom afstånd både från draget i fönstret
och den stekande brasan i kakelugnen. Men icke förty finner
man i nya »pittoreska» svenska villor hvartannat fönster ut-
byggdt utan något egentligt skäl. Engelsmannen afser med
sin stora fönsterutbyggnad antingen att fånga solskenet vid
en tidigare timma än annars vore inöjligt eller också att öppna
rummet för en viss utsikt. Han har en bestämd afsikt med
hvad han gör, äfven om han icke är ett arkitektoniskt geni.

Det gamla goda svenska huset iakttar vidare en herömlig
sparsamhet på verandor och balkonger. Jag har redan flvk-
tigt rört vid den frågan och vill endast tillägga detta. Den

PLANFRÅGOR. 23

svenska svalen är öfverbyggd, antingen den befinner sig i en
undre eller en öfre våning; den öppnar sig vidare endast mot
ett eller två väderstreck. Detta innebär, att svalen rättar sig
efter klimatet, som äfven vid den gynnsammaste årstiden kan
göra skydd ofvantill eller åt sidorna till en trängande nödvän-
dighet. Den sydländska öppna utskjutande balkongen ha vi
en jämförelsevis liten glädje af i vårt barska land. Hvarpå
beror då denna plötsligt påkomna verandalust? Den har
flyttat in i Skandinavien som en bacill rmed de tyska missför-
stådda imitationerna af schweizerhuset, som blefvo 70- och 80-
talens byggnadsstil. I en förträfflig bok af norrmannen Harry
Fett, »Fortids og nutids Huse», finner jag en klagovisa öfver
samma motiv: hur verandahögfärden i Norge vandaliserar de
gamla präktiga husen och gör de nya odrägliga att se på och
bo uti. Möjligen är eländet på återgång i Sverige liksom plåt-

Svale med och tegelgolf

(1 stället för veranda),

24 HUS OCH HEM.

taken redan äro; men ännu kan man 1 våra villastäder, de fi-
nare lika väl som de enklare, se alldeles färska spår af denna
besynnerliga verandasjuka eller verandahögfärd.

Det finns en annan egenhet hos svensken, som kanske icke
är så nationellt betecknande men dock må nämnas i detta
sammanhang. Han sätter ett orimligt värde på att se en
mängd rum 1 fil, det ena bortom det andra, förmodligen
därför att det ger honom en så slottsherrelik känsla. Detta
behof anfördes ofta på sin tid i pressen, då Lärkstaden pla-
nerades, som ett skäl hvarför Stockholmaren aldrig skulle
vänja sig vid en bostad fördelad på två eller tre våningar,
där den magnifika vyen förminskades; han skulle, sade man,
alltid föredraga kasernvåningen, äfven om han hade råd att
bygga sig ett eget hus inom eller utom stadens råmärken.
Denna fördom eller rättare denna pretentiösa ovana är emel-
lertid numera inte så synnerligen framträdande och motsä-
ges ju af det allt lifligare villabyggandet; men jag har fört
den på tal, därför att man skulle kunna tänka sig den för-
ädlad från prakt- och skrytbehof till rent estetisk känsla.
Jag tror att det i den inre byggnadens väsen spelar en stor
roll för trefnaden, om arkitekten vid planeringen äfven tän-
ker på vyerna inomhus och inte bara utåt genom fönstren.
Det behöfver icke alls innebära ett tillkrånglande af planen
eller ökade kostnader för flera dörrar, utan målet kan väl
ofta vinnas inom den en gång gifna ramen. Den fria blic-
ken genom flera rum, som icke öppnar dem på vid gafvel
men når en karakteristisk glimt af deras olika funktion, olika
belysning och olika detaljer, är ett stort behag och bidrar i
någon mån till den känsla af öppenhet och rymlighet, som de
engelska arkitekterna afse med sitt centralrum. På detta
sätt skulle uppnås ett slags kompromiss mellan denna plan-
form och den vedertagna, som går ut på slutna smårum, och
intrycket skulle ytterligare förstärkas, om på lämpligt ställe
den enkla dörren utbyttes mot skjutdörr eller dubbeldörrar
af ansenlig bredd.

25

Solen och fönstren.

Den som i åratal bott i stadsrum, som vetta mot norr eller
nordost, vet icke hvilka njutningar han gått miste om. De
vackra dagar, som bjudas under den kallaste årstiden oktober
till april, existera helt enkelt inte för honom. Han vaknar en
morgon och känner sig lättare till mods än vanligt; det lig-
ger en mildare dager in i hans rum; och när han rullar upp
gardinen, ser han husväggarna midt emot en nyans gulare än
annars. »I dag är det solsken», tänker han, men faktum be-
rör honom inte synnerligen. Och just dessa dagar, som äro
sällsynta afbrott i vintermörkret, borde dock tagas till vara
som något dyrbart. Senhöstens solglimtar, som spela darran-
de in på väggen, skygga som om de kommit galet, de höga
kristallklara vinterdagarna, som sticka oss med sina guld-
spjut i sömnen, det flödande ljuset öfver frukostbordet, den
eggande iakttagelsen hur solen dag för dag dröjer längre i
rummen och stiger in tidigare — ingen artificiell värme kan
ersätta dessa erfarenheter. Den människa, som inte har sinne
för sådant, som knappt märker det, om man också gör henne
uppmärksam på det, saknar något väsentligt i lifvet och
måste beklagas, liksom man beklagar den fullständigt omusi-
kaliske.

Det är svårt att säga, om de äro få eller många. Men här
i Sverige har man tänkt förvånande litet på solen, då det gällt
att bygga hus, i staden eller på landet. På Stockholms hela
stadsplan och på hvarje kasernhus från senare delen af 1800-
talet framträder en fullständig likgiltighet för hänsyn till vä-
derstrecken. Ännu in i våra dagar ser man hur tanken på

26 HUS OCH HEM.

en »utsikt» slukar alla andra mera rationella beräkningar.
Baillie Scott, som gjort en liknande iakttagelse för engelsmän-
nens räkning, lägger ironiskt skulden härför på den ledsamma
rumsbildningen och den trefnadslösa inredningen i nuti-
dens hus. »Den enda möjligheten att härda ut i en sådan om-
gifning för en sund och naturlig människa är att ihärdigt och
envist stirra ut genom de ofantliga fönsterrutorna», säger han.
Men naturligtvis är det mest ett låt vara abnormt utveckladt
men romantiskt sinne för vackra utsikter som är att anklaga.
Våra förfäder saknade totalt detta romantiska natursinne,
men de hade i stället så mycket starkare känsla för hus och
hem, för kulturvärden, som vi ju icke alldeles glömt bort men
gärna se öfver eller förbi.

Ingenstädes har nödvändigheten att rätta byggnaden efter
solen insetts så väl som i England, där den nuvarande arki-
tektgenerationen är skolad och drifven i alla sådana frågor.
Det har ju sin naturliga förklaring, invänder någon, i den
omständigheten att England är det typiskt sollösa landet, dim-
mornas och fuktens egen ö. Ja, äfven om man öfverdrifver
något det engelska klimatets vidrigheter, är nog denna in-
vändning riktig; det är naturligtvis därför som alla männi-
skor, byggherrar och arkitekter, känna vikten af att draga in
1 huset det lilla kvantum sol som bestås. Men vi böra tänka
på att svenska folket icke heller har förmånen af ett italienskt
solklimat. Vi plågas kanske icke så mycket af dimma och
regn men få finna oss i långa vintrar med nästan ständigt grå
himmel och en vår, som ända fram 1i april visar en öfvervä-
gande vresig min.

På en genomtänkt engelsk plan för ett större eller mindre
bostadshus, villa eller cottage, kan man genast ange väder-
strecken med kännedom om de orvggliga grundsatser, som leda
arkitekterna. Kök, skafferi, ingångsport, trappa, en korri-
dor o. d. vetta mot norr, men inga egentliga boningsrum ha
detta läge. Sofrum ha alltid utom i villor som endast äro
afsedda till sommarbruk, läge mot öster eller söder. Matsa-
len har också solläge, vanligen sydost; men kan af andra skäl

SOLEN OCH FÖNSTREN. 27

enbart rakt söderläge komma i fråga, bygger man ut fönstret
till en s. k. bay för att fånga solstrålarna in i rummet vid
frukosten, hvilket anses mycket angeläget. Slutligen placerar
man gärna salongen, the drawingroom, i väster, eftersom
detta rum användes företrädesvis på eftermiddagen till visi-
ter och five o'clock tea, då det anses önskvärdt att också ha
den nedgående solen till gäst. På detta sätt öppnar sig huset
gradvis för solen från dess uppgång till dess nedgång. In-
tet beror på en tillfällighet, allt är genomtänkt, afsedt och pla-
neradt.

Hvarför skulle icke dessa grundsatser också tillämpas hos
oss, då ett husbygge planeras? I vanliga fall tages det ju all-
tid någon hänsyn af byggherre och arkitekt till att rummen
skola vara soliga, som det heter; men man har, det kan
tryggt påstås, icke denna nästan vetenskapliga ackuratess i ”
behandlingen af dylika frågor eller den starka känslan för
nödvändigheten af denna hänsyn. Det är enligt min tanke en
primär fråga, icke en angelägenhet af sekundärt intresse. Vis-
serligen kan följande berättigade invändning göras: Medgif-
vet att solläget är det önskvärda äfven i Sverige under den
relativt solfattiga tiden oktober—maj! Men vårt klimat rym-
mer dock starkare motsatser, så att under en del af året, juni
och juli, känns solens tryck på ett helt annat sätt än i Eng-
land ; ett läge åt väster eller sydväst på en sluttning genomba-
kad af solen under några torra veckor kan gestalta sig till ett
purgatorio, ett olidligt martyrium för arbetande människor,
som icke vilja eller kunna förfriska sig med sjöturer eller
badresor. Sådant kan inträffa men är lätt motadt genom ett
par försiktighetsåtgärder i fråga om fönstrens form och läge,
som jag nu vill påpeka.

Fönstren i moderna hus vare sig i staden eller på landet äro
genomgående för stora. Rummen skola vara ljusa, är den
primära fordringen, och därför slår arkitekten ut ett väl-
digt stycke af väggytorna och sätter glas i stället. Men ef-
tersom människan ibland har en instinkt på hvad som är rik-
tigt och oriktigt. äfven om hon saknar grund och mening för

28 HUS OCH HEM.

sitt handlande, upptäcker hyresgästen eller ägaren, att det är
någonting på tok i dessa rum med väldiga fönster; och han
gör sig mycken möda med att hänga för en stor del af denna
glasyta, som han varit så sanitärt och vetenskapligt glad åt.
Alla som flyttat in i den genomsnittliga stadsvåningen veta
hur otrefligt kallt och glosigt ljus — om jag får använda
detta drastiska uttryck — som bjudes, innan gardinerna
hängts upp. Låt oss därför komma ifrån den dåliga vanan
att försvara de alltför stora fönstren med frasen: »rummen
måste vara ljusa», ty vi äro alla fullkomligt ense om att ett
obegränsadt kvantum ljus icke är önskligt. Det kan kännas
skönt att draga in en flod af solljus under den kalla årstiden,
men när sommarhettan kommer, bli rummen med de stora
fönstren obeboeliga, tapeter och möbeltyg gulna och blekna till
husmödrarnas förtviflan. Om arkitekter och byggmästare och
byggherrar gjort sig reda för att här finns ett praktiskt pro-
blem att lösa, skulle våra hus se helt annorlunda ut och vara
komfortablare att bebo. Idealet är ju, att huset skall kunna
ge fägnad, ro och behag under alla årstider, vid alla slags
väder, tidigt och sent på dagen. |

Nu finns det som sagdt några enkla anordningar, som skulle
bidraga att neutralisera de svårigheter klimatets' omväxling af
värme och köld erbjuder. Låt oss till att börja med lämna ur
räkningen markiser o. d. såsom hvarken trefligt eller praktiskt.
Men förändra formen på fönstret, lämna den traditionellt
glåmiga stadstypen som oförmedladt öfverförts på landthu-
sen, och det skall förbättra situationen betydligt. Ett fönster,
som sträcker sig på bredden med obetydlig höjd, har mer än
en fördel: det är lättare att handtera än det höga fönstret.
hvars öfre del endast kan nås från en stol eller en stege, det
är mindre dragigt och afkylande, därför att det sitter mindre
nära golfvet, men i fråga om solskenets insläppande är det
allra fördelaktigast. WVintertiden, då solen står lågt på him-
len, dränka solstrålarna hela rummet i ljus; på sommaren, då
solen står högt utom under de tidiga och sena timmarna, då
dess värme inte kan vara så mördande, förmår den inte tränga

SOLEN OCH FÖNSTREN. . 29

djupt in i rummet utan spelar på ett stycke af golfvet när-
mast fönstret, och följaktligen bli hvarken tapeter eller möbler
illa åtgångna, och en relativt sval temperatur kan uppnås.
Goda förebilder i detta afseende äro våra stugor, byggda efter
det gamble maneret. De äro svala under den värsta sommar-
hettan, fastän de ha fönster åt två eller tre väderstreck, och
om de inte just äro varma om vintern, är det den primitiva
uppvärmningsmetodens fel och inte fönstrens.

Det finns således ingen anledning att, som nog ofta hän-
der 1 Sverige, då man öfver hufvud ägnar en tanke åt väder-
strecken, lägga matsalen åt norr med den motiveringen, att
sominarmiddagarna bli svala. Om man lägger matsalen åt
sydost, har man ju ingen stekande sol in i rummet vid fyra—
femtiden på middagen. Däremot har man under den gråa och
kalla tiden på året besök af solen både frukost och middag,
hvilket stärker lynne och hälsa. Men det kan naturligtvis,
som redan antydts, finnas söderlägen, som trots all byggher-
rens och arkitektens omtänksamhet skulle medföra odrägliga
erfarenheter under sommarmånaderna. För sådana fall äro
spjälluckor att rekommendera; i södern äro de som bekant
obligatoriska, men intet hindrar, att de skulle få en flitigare
användning äfven hos oss. Täta ytterluckor ser man numera
rätt ofta på moderna villabyggnader, men spjälluckor, som
möjliggöra ventilation, borde vara en välsignelse särskildt för
sofrummen.

Det finns i Upp-Sverige en tid på året, då ett fönster åt
norr blir särskildt uppskattadt i något af dagrummen. De
ljusa nätternas glans vill man ju inte gärna stänga ute ur hu-
set, och det är genom norrfönstren och icke genom västfön-
stren, som man kan njuta af dem under månaderna maj —juli.
Det kan tyckas vara en bisak och är det väl också, praktiskt
taget ; men då det fästes en ofantlig vikt vid en vacker utsikt
äfven af alla icke sentimentala människor, så bör ju äfven en
hänsyn till det underbart vackra kvällsskenet om sommaren
få sitt märke i husets plan och yttre.

30

Värme och ljus.

I våra villastäder kan man icke undvara de moderna be-
kvämligheterna — och man behöfver det icke heller. De flesta
husmödrar kunna icke tänka sig möjligheten att inrätta sig
på ett genuint landtligt sätt med brunn på gården, kakelugnar
1 alla rum och oljelampor i tak och på bord. Och äfven om de
kunde det, skulle aldrig nutidens tjänare försona sig med gam-
maldags inrättningar, som betyda så mycket ökadt arbete för
dem själfva. Redan detta bidrar i hög grad att aflägsna den
moderna landtbostaden från äldre tiders stugor och herrgår-
dar och göra den till ett species för sig. Ett hus, som är ge-
nomträngdt af allt slags rörmakeri, vattenrör i alla våningar-
na, värmeledningsmaskineri, elektriska ledningar, har svårt
att osökt anpassa sig till gamla former, och ett omsorgsfullt
traditionellt byggnadssätt får därför lätt karaktären af en
anakronism, 1 synnerhet i ett trähus, där de nya anstalterna,
rör och element, icke kunna döljas så behändigt som i ett sten-
hus med duktigt tilltagna murar.

Det kan icke hjälpas att dessa nutidens förträffligheter ha
en märklig förmåga att under byggnadstiden störa och trassla
till det öfriga lugnt framskridande arbetet. De liksom köra
ut genom de gapande fönstergluggarna den stillsamhet och
förtrolighet, som äfven under själfva byggnadstiden kunna
sätta sig fast i ett vackert planeradt hus. Snickare och murare
se ut som fastspikade på sina platser med förtroendeingifvande
gammaldags svensk trygghet i sitt väsen — trots all interna-
tionell socialism på ytan; men rörmakarna äro fulla af den
nya tidens oro, kommande och gående brådt och oväntadt som

VÄRME OCH LJUS. 31

Aladdins andar; och ibland längtar man också, att man hade
Aladdins bekanta lampa i sin hand för att med en energisk och
otålig gnidning kunna kalla dem tillbaka. Man ser dem gärna
arbeta i huset äfven ur den synpunkten, att de äro kunniga,
klipska och gemytliga människor, som de flesta svenska arbe-
tare. Men det är påfallande hur olika funtade de synas vara
än sina kolleger i byggnadsarbetet med äldre anor. Jag vet
inte, om det är en absolut allmängiltig iakttagelse, men det
har förefallit mig, som om de elektriska montörerna varit de
mest vingfotade i rörmakarnas skara, synbarligen delande den
elektriska ljusgnistans älflika snabbhet och väsenslöshet.

Det är inte heller roligt att en vacker dag finna den half-
färdiga byggnadens trästomme genomborrad på otaliga stäl-
len, i golf, i tak, i väggar; eller att på ett senare stadium finna
1 alla våningarna deponerade mängder af rostigt järnskrot,
som ser föga förtroendeingifvande ut. Är det inte egendom-
ligt, att allt hederligt gammalt byggnadsarbete ser så roligt
och prydligt ut, medan det modernt tekniska, så behagligt det
än må vara i sina verkningar, ter sig otrefligt och skräpigt.
Det är ett stort nöje att följa läggandet af en mur, man kan
ha roligt af att se tillkomsten af ett inveckladt snickeriarbete
— och hur godt luktar inte färskt träverk, hur trefligt låta
inte hyfvelns gång och hammarens rappa slag. Men rörma-
keriet har ingen poesi; äfven dess resultat måste döljas eller
skjutas å sido, så att man inte märker dem och tänker på
dem vid alla tillfällen.

Och ändå kan man inte undvara deras tjänster, de äro nu-
mera oumbärliga för de flesta kulturmänniskor. Man har
helt enkelt inte råd att umbära dem, så underligt det i första
taget än kan låta. Den rike, som älskar gammaldags enkla
fasoner på sitt lif, kan tillåta sig lyxen att ha väldiga brasor
ständigt eldade i öppna spisar och kakelugnar; på hans bord
och i hans takkronor kunna vaxljusen brinna med sina rörliga
gyllene lågor, hvilkas lefvande skönhet inga konstfulla elekt-
riska lampor kunna efterlikna. Men för den som lätt ser
botten i sin kassakista är detta slags enkelhet för dyrbar; hans

32 HUS OCH HEM.

tjänare och han själf ha icke tid att syssla långa stunder med
så sekundära ting som ljus och värme; han behöfver en cen-
tralhärd för hela huset, och han måste få ljus endast genom
att vrida på en knapp och vatten genom att vrida på en kran.
En besutten excentriker som Rääf af Småland kan ha råd an
åka rapphöna efter häst — de fattiga storstadsborna måste
åka efter ånga eller elektricitet eller bensin.

Men man ångrar sannerligen icke de kostnader och besvär,
som rörledningarna förorsakat, och man glömmer snart, att
de sakna det naturligas behag och poesi. Stockholmaren, som
eldat brasor på brasor i väldiga och dekorativa stadskakel-
ugnar, blir alldeles betagen, när han en isande höstdag, våt
och blåsig, njuter första gången af en förstklassig varmvatten-
värmeledning. Detta är komfort, säger han till sig själf med
öfverraskad belåtenhet, och ingalunda det som engelsmannen
tror, där han sitter i sitt dragiga rum tätt framför en hög
kol, som glöder innanför det prydliga koppargallret. Först
nu vet han hvad effektiv värme vill säga och kan skratta
åt alla väderleksprofetior om —I15” grader och nordan. Man
hör ibland talas om att en värmeledning på ett eller annat
sätt är förfelad; än ger den för litet värme, än för mycket.
Den bör naturligtvis konstrueras af en erfaren fackman och
utföras af en ansedd firma och framför allt skötas med om-
tänksamhet. Men det kan också hända, att huset själft kan
vara skuld till den ojämna eller för låga värmen. Säkert är,
att den svenska allmänheten alltför litet tänker på rums-
formens och fönsterytans inverkan på temperaturen inom-
hus vintertiden. WVärmeledningen kan vara förstklassig och
riktigt konstruerad och koksen god vara, och ändå kan det
hända, att temperaturen kalla dagar icke kan drifvas upp
öfver 14 å 15”. Men om rummen hålla sig med den ab-
norma palatslika höjden af 4 meter, om glasytan är ofantligt
tilltagen och sitter nära golfvet och om två, tre väggar äro
genomborrade af stora dörröppningar, då är det den natur-
ligaste sak i världen, att värmen håller sig borta. Rums-
höjden bör under alla förhållanden beaktas mer, än som sker

VÄRME OCH LJUS. 33

1 vårt klimat. Temperaturen kan vara mycket angenäm ett
par meter under taket, där den goda och dyrbara värmen
är lagrad, medan människorna vandra på golfvet med iskalla
fötter och förbanna »den usla värmeledningen», som är oskyl-
dig men inte kan försvara sig, och kasta skulden där den skall
ligga: hos arkitekten eller byggherren. Den stora vånings-
höjden är en dålig vana öfverflyttad från storstadens bygg-
nadskasern, där den kan vara befogad af andra skäl. Man
hör den ibland försvarad med motiveringen att rummen skola
vara »luftiga» ; men det angelägna är i själfva verket att rum-
men skola vara lätta att ventilera och att uppvärma, och dålig
luft behöfver inte förekomma, om man har den goda vanan
att öppna fönstren lite oftare än vid morgonens städning. Be-
hofvet af att ha högt 1 taket är inget naturligt behof utan helt
simpelt en fördom, som af tänkande människor borde bortläg-
gas. Dessutom har det låga taket andra fördelar, som äro
betydande: fönstren kunna sitta nära taket och det behöfver
sålunda icke samla sig under det ett lager af stagnerande luft,
hvilket annars kan vara fallet trots all flit med vädringen;
trapporna bli kortare och kunna göras bekvämare; husets
yttre blir vackrare proportioneradt och simyger sig lättare till
terrängen och slutligen: när man öfvervunnit den första käns-
lan af något ovanligt, ger det låga taket en solidare och
mera intim trefnad. De små rummen se större ut, när de
hålla. sig med en höjd, som har den riktiga proportionen till
längd och bredd.'

Våra inhemska traditioner peka väl i allmänhet på låga
rum, om man undantar de typiska rokokorummen, skapade
under starkt franska intryck. Alla våra minnen af gamla
svenska hus — utom palatsen — äro förbundna med breda
låga rum af en egendomligt trefnadsfull prägel. Den nva
tiden har förstört denna tradition liksom den förstört myc-
ket annat. I England har en sådan tradition lefvat upp igen
eller rättare sagdt aldrig varit riktigt död. Det är egendom-
ligt att höra att en af de ledande arkitekterna i den moderna
engelska skolan, Voysey, betraktar 2,75 m. som högsta rums-

3—121224. Brunius, Hus och hem.

34 HUS OCH HEM.

höjd, 2,44 m. som önskligt och 2,36 m. som tillåtligt mått.
Han är så bestämd motståndare till höga rum att han lär
afvisa en beställning, om byggherren inte ger honom fria
händer i detta afseende. Det är emellertid inte någon be-
synnerlig idé just hos honom, ty alla de förnämsta engelska
bostadsarkitekterna betrakta 2,45 m. som normalhöjd och 3
m. som den högsta tillåtna. Detta äfven i ganska stora hus
på landet.

Jag antydde härofvan att det låga taket kan ha sina sani-
tära förtjänster. De engelska experterna lära i själfva ver-
ket, enligt Muthesius” stora arbete »Das englische Haus», på
det lifligaste understödja arkitekternas sträfvan i detta af-
seende. Denna deras hållning lär till och med ha föranledt
att relativt låga rum börjat genomföras äfven i byggnader,
där man inte väntar sig dem, nämligen skolor och sjukhus.
Det engelska klimatets mildhet som möjliggör en oafbruten
ventilering måste dock tagas med i beräkningen som en vik-
tig faktor.

Men för att återvända till värmeledningen efter denna lilla
utvikning: dess praktiska nytta och behag äro obestridliga,
och de enda rättfärdiga anmärkningarna mot den gälla dess
nya, mekaniska och opoetiska väsen. Hvad först nyheten be-
träffar, så är den dock icke alldeles odisputabel. Liksom vat-
tenklosetten har centralvärmen anor ända in i den grå klas-
siska forntiden. Jag finner i en bok ett citat från en gammal
engelsk författare i bostadsarkitektur, Sir Henry Wotton,
som år 1624 i »Elements of Architecture» skref bl. a. följan-
de: »Palladio anmärker, att de gamle uppvärmde sina rum
med dolda rör, de där drogos genom väggarna och hvilka (så

vidt jag förstår honom rätt) öfverförde värme till olika delar

af huset från en enda gemensam härd —— hvilket, vare sig det
nu var ett allmänneligt bruk eller en privat luxus, säkerligen
lände till både trefnad och gagn vida mera än de tyska ugnarna;
och jag skulle likaledes föredraga det framför vår egen
methodus, därest icke blotta anblicken af en eld förlänte rum-
met ett visst anseende.» Palladio är sålunda urkällan för detta

i”
va

VÄRME OCH LJUS. 35

intressanta och kuriösa faktum om romarnas bostadskultur,
och man får väl tro honom, så grundliga studier som han
ägnat den gamla romerska villan. Jag har emellertid inte
haft tid att undersöka, om de moderna arkeologerna äro all-
deles säkra på att Palladio haft rätt och om man således verk-
ligen har att göra med en urfader till centralvärmeledningen
1 detta gammalromerska rörsystem. Men osannolikt är det
icke: ingenting nytt under solen!

Det bör inte heller i detta sammanhang glömmas att den
medeltida borgen i Norden tyckes ha haft en primitiv värme-
ledning. I Glimmingehus i Skåne har man länge känt till-
varon af två murade kanaler som från en nisch i bottenvå-
ningens kök ledt till de två öfre våningarna, men dessa kana-
ler ha kallats för talrör. Härtill kunna de knappast ha tjä-
nat, ty de äro svåråtkomliga äfven med tillhjälp af stege.
. »De ha helt enkelt varit varmluftskanaler, och nischerna innan-
för rökfånget ha tjänat som värmekammare till den äldsta .
bevarade värmeledningen i Norden. Det hela har åstadkom-
mit en synnerligen välbehöflig uppvärmning af luften i de
ytterst kalla och ogästvänliga stensalarna. Ville man om som-
maren afstänga värmen, behöfde man endast lägga en flat
: stenhäll öfver rörmynningen inne i nischen.»"

Nåja, man skulle nog med god vilja kunna finna argument
» äfven mot de andra anmärkningarna. Den som i egen person
skött en värmeledning i sitt eget hus en tid och med djupt
intresse och nöje iakttagit dess små lynnen och egenheter kan
en vacker dag fråga sig själf: är det verkligen så alldeles tvär-
säkert, att denna inrättning är bara opoetisk och konstlad?
Tänk på det stora glödande hjärtat nere i källaren som sänder
sin varma vätska ut i byggnadskroppen genom smala sling-
rande rör som blodkärlen i en människokropp! Känn med
handen där du sitter och arbetar invid den elektriska lampans
svala glimmer under en grön huf — känn med handen hur
små ljumma pustar sändas ut ur det låga elementet, milda som

? Lektor Otto Rydbeck i artikeln >Glimmingehus>, >Svenska slott och herre-
säten». :

36 HUS OCH HEM.

En liten eldstad.
(Lagercrantz" bostad, Svalnäs.)

en lefvande andedräkt! Och du skall nödgas erkänna, att detta
är en hemmets värmepoesi, nästan fullgod med den gamla
traditionella. Kanske skall det ännu taga en half lefnadsålder,
innan detta blir alldeles klart för alla; en ny generation behöf-
ver först växa upp och bli fullt förtrogen med det nya. Men

VÄRME OCH LJUS. 37

sedan kan det måhända bli till och med poesi af värmelednin-
gen som det i århundraden kunnat bli af brasan.

Men icke ens denna nya generation kommer väl att lämna
det gamla helt bakom sig. VWVärmeledningen fyller sin uppgift
bäst på vintern, den hvita vintern, men vi ha också en grön
vinter, i maj och till och med i juni. Om man då ogärna
söker sätta lif i den kallnade värmeledningen, är det skönt
att ha tillgång på ett par öppna spisar eller kakelugnar, där
några tillfälliga brasor kunna eldas. Detta spelar en större
roll för trefnaden än man kanske tror, då man planerar för
sitt hus och anser sig kunna lita på värmeledningens styrka
och godhet. Värmeledningen är i själfva verket för stark för
dessa mellantider, den sena våren och den tidiga hösten, och
dessutom är det att märka, att många människor icke trifvas
med värmeledning i sina sofrum. Om alltså skorstensstocken
är så klokt placerad, att den berör flera rum 1 hvarje våning,
bör man icke försumma att göra en liten eldstad, äfven den
blygsammaste, öfverallt där det är möjligt. Och detta äfven
om något omedelbart behof icke genast gör sig gällande.”

Så är det den rent estetiska sidan af saken. En flammande
brasa kunna vi icke undvara — det må bero endast och allenast
på atavism eller det starkaste och outrotligaste mänskliga be-
hof. Hvar känna vi oss så lugnade efter arbetsdagens bråk
och obehagliga erfarenheter, hvar drömma vi så vackert och
prata så förtroligt som inför brasan? En underbar lättjefull-
het, ett lyckligt lättsinne betar oss framför stockvedens sprak
och aromatiska rökpustar. Det är, som om vi omedvetet re-
producerade en äldre tids sorglösare och mindre nervöst lif-
liga stämningar, då vi vräka oss på braskuddar eller i be-
kväma stolar med eldskenet gnistrande i ögonen och rödbrän-

I Det finns säkert äfven andra sätt att lösa detta lilla problem. Kapten C. F.
Asker, Djursholm, som i sin villa experimenterat med en mängd sinnrika prak-
tiska uppslag, använder i stället för en stor värmepanna två smärre; under vår
långa och våta men sällan kalla höst får bara den ena pannan brinna och först
då den riktiga vinterkylan smäller till, sättas båda två i funktion. En sådan an-
ordning som är effektiv och förefaller den icke fackbildade enkel och god, lär
förorsaka en helt obetydligt ökad anläggningskostnad.

38 HUS OCH HEM.

nande kinderna. Men då man tänder en stadig kvällsbrasa,
bör man ha klart för sig, att kvällen är tillspillogifven för pro-
duktivt arbete och helgad åt intimare sällskaplighet eller ens-
liga drömmerier.

Den öppna spisen med sin gammaldags väldighet och bredd
1 formen synes gå till mötes en verklig renässans just i sam-
band med värmeledningen. Där värmeledning icke finns,
blir den öppna spisen en praktiskt förkastlig lyx, ty dess för-
måga att behålla värme är som bekant mycket ringa i jäm-
förelse med kakelugnens. Dess praktiska betydelse — annat
än som kraftig ventilator — bortfaller, då värmeledning fin-
nes, och endast trefnaden och det estetiska värdet stå kvar.
Svensken i de högre klasserna har nog icke på länge haft den
starka känslan för härden som bostadens centralpunkt, en käns-
la, som väl är ett germanskt drag och ännu lefver mest oför-
falskad kvar hos engelsmannen. För denne är den brinnande
och värmande härden ett fullkomligt religiöst begrepp. En-
gelsk litteratur vimlar af antydningar om denna härdens be-
tydelse, och kanske klarast framträder den hos Pickwick-
klubbens gemytlige mr Wardle som eldade sina brasor ända
in i heta juni för bara trefnadens skull. Hos oss har kakel-
ugnen varit en öfvervägande praktisk pjäs, men har, fast-
än ofta betydligt prydligare än grannfolkens järnkaminer
med deras svarta synliga rör, placerats i ett hörn, som vore
den värd skamvrån. Men bonden, hos hvilken de urgamla ras-
instinkterna dröjt kvar med en glädjande seghet ända in i våra
dar för att försvagas först af nivellerande amerikanska in-
flytelser, bonden har i alla tider haft vördnad och intresse
för härden, som lagat hans mat, gifvit honom värme och ljus
och beredt trefnad, allt på en gång och i samma rum. Jag er-
inrar mig min jungfrus förvåning öfver den öppna spisen i
matsalen delvis med teglet synligt, hvilken väl syntes henne
mindre passande för herrskapsfolk. Men hon drog sig till
minnes sin barndom i Värmland, då hon suttit på härdens
låga tegelkant, medan fadern tände stockbrasan, och hon hade
inte glömt hur angelägen han var att släcka alla ljus, så att

+

VÄRME OCH LJUS. 39

lågornas lek skulle framträda riktigt vackert i det mörka rum-
met. En raffinerad estetiker, den värmlandsgubben!

Den öppna spisens form behöfver inte sysselsätta oss länge.
Vi äga särskildt i de gamla bondstugorna så många naturliga
skapnader, och våra moderna arkitekter ha visat ett synnerligt

Inklädt värmeelement.
(Fru Greta Holmgrens hus, Lidingön.)

intresse för denna husdetalj. Det angelägna är, att spisen
verkligen är öppen och nöjer sig med själfva strukturens
bredd och skönhet. Arkitekt Wahlman betonar gärna att öpp-
ningen skall äga tillräcklig bredd och höjd »för att den ståt-
liga lågan helt må synas och glädja» och framhåller dessutom
det lämpliga i att veden kan brinna på golfnivån med en sten-
läggning som sträcker sig vidt och bredt. Men sträfvan efter

40 HUS OCH HEM.

öppenhet kan gå till öfverdrift, så att följden blir ett otillfreds-
ställande drag och rökighet. Baillie Scott, som är en entu-
siastisk förkämpe för »the ample ingle fire», går nästan väl
långt, då han prisar gamla tiders härd, där man endast be-
höfde luta sig ett stycke fram för att se en flik af himlen
med gnistrande stjärnor eller få några stänk af ett förbisu-
sande regn i ansiktet. Det är ändå inte meningen med en spis-
härd att ge en så obehagligt nära förnimmelse af utanvärlden
utan tvärtom att skapa den inre atmosfären med en artificiell
sols värme och ljus.

Men om spisens konstnärliga form i de flesta fall lätt är
gifven, har det sig betydligt svårt att i värmeledningens ut-
byggnad förena teknik och konst. Det är två skilda ting, och
man kan med skäl betvifla, att de någonsin skola kunna för-
enas så intimt, att det tekniska arbetet blir organiskt, blir
konst. Under tiden får man nöja sig med att ge det tekniska
arbetets yttre en estetisk slöja. Radiatorerna, värmekrop-
parna, äro 1 sitt ursprungliga tillstånd icke vackra att skåda;
lite bättre bli de, när de oljemålats i en färg, som försiktigt
öfverensstämmer med väggens, och är det frågan om ett sten-
hus, få de en undangömd förträfflig plats i fönsternischerna.
Svårare ställer sig saken i ett trähus, där väggarnas tunnhet
hindrar att de kunna skjutas in i någon fördjupning. Man
får draga ut fönsterbrädan öfver dem, och om medlen det
tillåta, inkläda dem i någon prydlig skrud af metall eller trä.
Tyskarna som ha den största förtjänsten om värmeledningens
tekniska och estetiska utveckling ha redan i åratal användt
sin kända flit och uppfinningsförmåga och något robusta smak
på denna nya dekorationsform, som de äfven hunnit gifva ett
nytt tyskt ord: »Heizverkleidung». Denna värmekropparnas
klädnad är vanligen utförd i hamrad metall, koppar och mäs-
sing, och kan ha en framträdande originell skönhet, som emel-
lertid är litet malplacerad, då den endast gör tjänst som skärm
och icke fyller en mera organisk uppgift. Riktigare än att
göra värmeklädnaden till en förevändning för sinnrika reliefer
eller ornamentala fantasier synes det vara att utbilda den helt

VÄRME OCH LJUS. AI

enkelt som ett gallerverk af smäcker konstruktion — trä eller
metall. I rätt många svenska landthus har man på de senare
åren gjort sådana trägaller för radiatorerna, som taga sig
både prydligt och naturligt ut. De draga inte åt sig upp-
märksamheten i otid utan foga vackert och blygsamt in sig i
rummets ensemble af konstruktiva och estetiska detaljer. Men
äfven de ha sin afvigsida, den hygieniska. Ett sådant galler-
verk bildar nämligen dammgömmor och hindrar eller försvå-
rar den grundliga rengöringen bakom och under radiatorn,
såvida icke gallerverket genom något mekaniskt knep kan
tagas loss helt och hållet.

I vår bostads artificiella belysning ha de två senaste årti-
ondena medfört en förändring så genomgripande, att den väl
kan sägas mera än något annat sätta sin prägel på den moder-
na bostaden. Det elektriska ljuset har vunnit en jämförelse-
vis lätt seger öfver sina äldre medtäflare gasen och oljan, och
ingen, icke ens den mest förhärdade romantiker af reaktionär
typ, är väl sinnad att beklaga förändringen. Ty gasen och
oljan hade högst få förtjänster om trefnaden, och risken af
rök och lukt var i fråga om båda slagen af belysningsmedel
ständigt öfverhängande. Fotogenlampans ljus hade däremot
ett lugn och en variationsförmåga, som vi nu inför det mera
fulländade ljusets styrka och bekvämhet icke böra alldeles
glömma bort. Det elektriska ljuset är klart och rent och i
vtterlig grad lätthandterligt; men det är svårt att variera
ljusstyrkan, och dess glans är kall och död. Det kommer kan
man säga att i ett tag utrota all den stämningsmålning som
utgått från den mildt lysande, skuggade aftonlampan i våra
hem under sekelslutet och sekelbörjan. Viggo Johansens
konst, som är en enda hymn till den för öfrigt rätt opoetiska
fotogenlampan, förlorar med ens alla rötter i verkligheten, i
och med det att elektriciteten öfverallt rycker segrande in.
Hos oss är kanske Hanna Paulis tafla »Vänner» den sista
poetiska ljusskildringen från det nutida svenska hemmet. Man
kan i alla händelser ha sina dubier om att målarna någonsin
skola fatta verklig kärlek till det elektriska ljuset, som är

42 HUS OCH HEM.

stämningslöst, och med den styrka och de ljusmassor, som
vanligen användas, alltför skarpt.

Koltrådslamporna hade ännu en gyllene skiftning, som var
vacker; men de alltmer använda metalltrådslampornas sken
är blekt hvitt och kritigt, ett typiskt butikfönsterljus, som lå-
ter äfven de minsta detaljer framträda med en obehaglig tyd-
lighet. 3

Detta betyder icke blott som nämndt ett försvagande af de |:
måleriska stämningarna i hemlifvet, det är till och ined ett |:
minus i sällskapligheten. Eller förefaller det inte rent af obe-
gripligt att de unga och vackra damerna — och ännu ner |:
de halfgamla och halfvackra — inte reagera mot de ljusflo- I:
der, som möta dem i en balsal eller i en salong för några tim- |:
mars gemytlig samvaro. En liten oskyldig rispa i huden, en I:
fläck eller några kvarglömda puderkorn annonsera på långt |:
håll sin närvaro; hårets färg förråas af ljuset, och de små |:
skuggor som skänka ett ansikte mystik och charme ersättas
af ett par starka slagskuggor, som gärna framhäfva hakuns |:
skärpa eller alltför stora fyllighet. Inte ens den fulländade I:
skönheten står sig riktigt i denna typiska belysning som möj- |
liggör en anatomiskt grundlig undersökning. Den moderna
sällskapligheten är utan tvifvel en blek gengångare af de |.
gamla goda tidernas, och hur kan det vara annat, då några |-
af de yttre förutsättningarna, inklusive belysningen, äro så
påfallande prosaiska och brutala. Front mot ljusslöseriet,
unga baldamer!

Det har sig naturligtvis ganska svårt att i hvarje fall ange
hvad som är lämpligt, vackert och trefligt, men det bör ingå
i hvars och ens medvetande att kvantitet icke är det väsentli-
ga. När vi vant oss bättre vid det elektriska ljuset och insett,
att obegränsade ljusmassor hvarken är nyttigt för ögonen
eller vackert eller skänker trefnad och ro, så skall nog en tid
af mera dämpade effekter i rumsbelysningen af sig själf in-
träda. Som det nu är ställdt i alltför många hem är det rent
på tok — tillåt mig säga det, husfäder och husmödrar! Det
är naturligtvis bekvämheten och den relativa prisbilligheten

VÄRME OCH LJUS. 43

som föranledt det enorma slöseriet med ljus. I den gamla
goda tiden kunde man inte gärna ställa upp fem lampor i sam-
ma rum utan att skräpa ner och störa sällskapligheten; men
nu kan man ha tio starka elektriska lampor tända på en gång,
utan att det anses störande eller barbariskt — därför att de
ta så liten plats, där de hänga i taket som små ljusglober.
Men detta barbari är inte begränsadt till hemmen. Våra kyr-
kor gå besynnerligt nog i teten med en belysning, som om de
vore kafélokaler eller läsrum eller laboratorier. Något orim-
ligare än t. ex. Johannes kyrkas utseende en söndagskväll på
vintern kan den knappt tänka sig som minns det vackra kyrk-
rummets högtidliga ro i den milda gasbelysningen under 90-
talet. Man sitter där i känslan af att ha en strålkastare rik-
tad midt i ansiktet och går därifrån med en mördande huf-
vudvärk och svidande ögon. Det behöfver ju inte framhållas,
att dessa ljusmassor sakna skymten af hvarje reellt behof som
motiv, då ju vår gudstjänstform består af talande och upplä-
sande och visserligen gemensam sång, där emellertid till och
med psalmerna försjungas den föga sånglystna församlingen
från orgelläktaren. Ja, skulle belysningen vara ett verkligt
uttryck för det faktiska behofvet, kunde den inskränkas till
några starka lampor kring altaret, på predikstolen och på or-
gelläktaren — så som i de gamla goda religiösa tiderna.

44

Huset och landskapet.

Hvart man kommer på sin resa i olika länder med gammal
kultur, är det ett studieföremål, som för den uppmärksamme
har mest att förtälja om landet själft, dess klimat, dess geo-
logiska formation, dess odling, om folket som bor där, från
dess hvardagligaste sysselsättningar till dess intimaste ka-
raktärsegenskaper. Detta studieföremål är stugan, bondens
enkla hus, sådant det formats efter århundradens långsamma
växlingar och påbyggnad. Med en oskuldsfull öppenhet läg-
ger den hela sitt väsen i dagen som vore den skapad af natu-
ren själf, vuxen upp ur marken och icke åstadkommen genom
mänsklig beräkning och arbete. Den uppsvenska grå tim-
merstugan, bred, låg, trygg, med tak af bräder »på lock», ofär-
gad, allvarlig, sträf; den skånska och danska lerrappade stu-
gan med torftak som börjar grönska om vårarna, en låg hus-
länga krypande utefter marken, mystiskt hvit och svart i
kvällsdunklet ; den engelska tegelbyggda med tak af skickligt
lagda och bundna stråmassor, prydligt hvitputsad, öfvervuxen
af murgröna och klängväxter; den tyska, bred, pompös med
brant stupande tak öfver en byggnadskub af korsvirke; den
italienska, en fyrkantig stenlåda med vackert skuggande ned-
dragna takåsar öfver den en gång hvita, af solen skönt om-
färgade väggen, med en aristokratisk svalkande portik eller
en balkong, men med fönster som knappt äro annat än små
svarta hål — alla äro de på en gång naturliga och typiska,
naturliga som blommor och grönska och typiska och talande
som dokument.

å

;

— AA — oo

HUSET OCH LANDSKAPET. 45

En gammal cottage i Sussex.

Hvarje studium af arkitektur borde i själfva verket börja

: med stugan, som är den enklaste nyttighetsbyggnaden och

sålunda ger klart besked både om de konstruktiva, praktiska
lagar, som regera byggnadskonsten, och om poesien, som är
dess själ. Ingenting kan lättare uppöfva sinnet för byggnads-

; konstens andliga värde än ett studium af den gamla stugan

och den gamla kyrkan. Detta sinne har länge varit på deka-
dans eller befinner sig rent af i utdöende; den moderna män-
niskans intresse för sin omgifning har med en förvånande en-
vishet vändt sig mot naturen, helst den vilda naturen som är
orörd af människohand, och en byggnad är icke längre för
henne det vältaligaste, innehållsrikaste konstverket. En gam-
mal stuga är ofta i hennes ögon »ett ruckel» och ger sålunda
ett pinsamt intryck af förfall; och skulle det råka vara ett
behagligt intryck, så är det ofelbart sammanhörande med den
billiga romantiska känslan för ruinen, byggnaden som pitto-

46 HUS OCH HEM.

resk stenhop, som kuriosum. De gamla, de som byggde
stugan och bykyrkan, kunde naturligtvis icke teoretisera om
poesi, om andligt innehåll o. d., enkla människor som de voro;
men de måtte haft en nästan ofelbar instinkt, stödd af tradi-
tion, på hvad som var godt och vackert. De hade icke sett
alla stilar och hade följaktligen kvar stilen, ett organiskt
växande, långsamt sig förändrande och utvecklande bygg-
nadsspråk ; de kände bara sitt eget folkliga mål och skulle icke
drömt om att taga amerikansk rotvälska eller tyska ord i sin
mun. :

Det är å andra sidan egendomligt att se hurusom nästan
samtidigt med den lokala, enkla, naturliga byggnadskonstens
förfall födes det arkitektoniska studiet och teoretiserandet.
Dess födelseår skulle jag vilja sätta till 1837, sålunda midt i

industrialismens första uppblomstring, nästan samtidigt med &

rösträttssträfvandena och den engelska reformbillen och de
första tecknen till ett modernt proletariats framträdande. Det
var John Ruskin, som detta år i ett par tidskriftsartiklar be-
handlade ämnet »The Poetry of Architecture», ännu försik-
tigt döljande sig under pseudonymen »Kata Physin» (enligt
naturen). Man läser ännu 1 dag hans sedermera i bokform
utgifna arbete med stort nöje och äfven med stor förvåning.
Visserligen blomstrar sida upp och sida ned den ruskinska re-
toriken, visserligen gå hans undersökningar ända till pedan- |:
teri —- men hvilken rikedom af träffande iakttagelser, hur |:
väcker han inte till lif en hel värld af skönhet! Han börjar
med karakteristiker af olika stugtyper, den engelska, den fran-
ska, den italienska, den schweiziska, och på denna empiriska
väg når han fram till principer, på hvilka den moderna bo-
stadsarkitekturen främst i hans eget land men äfven annor-
städes fotat sin verksamhet. Det är den lokala byggtraditio-
nens. upplifvande och fortsättande, materialens och den enkla
nytteformens skönhetsvärden och först och sist det intima
sammanhanget med naturen. Fan gläder sig kanske mest åt
den primitiva stenstugan i Westmoreland. »Dess färg är den-
samma som grunden där den står, alltid dämpad och grå:

HUSET OCH LANDSKAPET. 47

tonen men rik och växlande med grupper af skuggfläckar, från

djupt rödbrunt och svart till det blekgula och det matthvita i
olika slags laf — alla fläckar blandande sig med hvarandra

som på en klippa och med samma sköna effekt; dess massa

har sålunda på afstånd samma verkan som ett stort klipp-

stycke.» Han påpekar vidare de mjuka konturerna, frånva-

ron af allt slags grannlåt, dess enkla form och blygsamhet att

liksom dölja sig i landskapet. Han slutar med ett starkt be-
. tonande af att det icke existerar och aldrig kan komma att

existera något »beau idéal» i arkitektur utan att det är den

. lokala skönheten, som skall vara mönstret. Alla byggnader
. måste betraktas i relation till det landskap, där de uppföras;
. och alla landskap äro att hänföra till några få kategorier, som
« han karakteriserar, såsom skogslandskapet eller det gröna,
- kulturlandskapet eller det blå, vildlandskapet eller det grå
- OO. S. V.

I en rätt skarp kontrast till detta följer hans värdesättning

: af den moderna engelska villan, vimlande af välriktade sarkas-

i:

. mer. Hans reproduktion af ett samtal mellan en byggherre
och hans arkitekt kan än i dag läsas med nöje, och om det

«. förlorat något af sin aktualitet i England, där den allmänna
. smaken utvecklats ofantligt under de senaste femtio åren, har
. det kanske i stället fått en ny aktualitet i vissa andra land, som

>

. icke ligga oss så fjärran som Laputa. »Se här, min bäste

. herre», säger den rike byggherren, »är en liten. skiss, som jag
. gjort på stället: allén till Villa Reale nära Pozzuoli. Dansande
. nymfer, förstår ni, cypresser, snäckfontän. Jag tror nästan jag
. skulle vilja ha någonting sådant; klassiskt, ser ni, elegant, gra-
« ciöst! Så har jag här en skiss gjord af en amerikansk vän
till mig: Whee-Whaw-Kantamaraws wigwam, kung öfver
. Kannibalöarna, tror jag. Timmer, ser ni, skalper och boa-
Constrictor-skinn. Kuriöst hva! Något sånt skulle se trefligt
. ut vid porten, eller hur? De nedre fönstren har jag inte be-

ns sg

stämt mig för än; men hvad säger ni om egyptiska? Jag tror,

. jag skulle vilja ha mina fönster egyptiska, med hieroglyfer;

storkar och likkistor och sånt» o. s. v. den ena idén absurdare

48 HUS OCH HEM.

än den andra. Det hela är en god om än något chargerad illu-
stration till smakbarbariet under 1800-talet.

Ruskins bok skulle man kunna kalla den första tidiga sva-
lan, som förebådade det kommande nyvaknade lifvet på
bostadsarkitekturens område i England under senare hälften
af 1800-talet. Det var utställningen i London 18531, som först
visade engelsmännen det djupa estetiska och handtverkliga
förfall som industrialismen framkallat, och på 60-talet bör-

En modern cottage.

jade William Morris, arkitekterna Philip Webb och den ännu
verksamme Norman Shaw sin verksamhet, visserligen utgå-
ende från historiska förutsättningar, Tudor-stilen och den in-
hemska barocken, men dock med en själfständig arkitektonisk
uppfattning af de moderna byggnadsproblemen och en ny
känsla för det yttres enkla poesi. I Amerika uppträdde un-
gefär samtidigt Henry Hoban Richardson som var inspirerad
af romansk arkitektur och gaf uppslaget till det moderna
amerikanska landthuset med dess något cyklopiska, urkraf-

|
|;
1

HUSET OCH LANDSKAPET. 49

- tiga, allvarliga karaktär. I Tyskland slutligen har ett med-

vetet upplifvande af de gamla lokala byggnadssätten och tra-

» ditionerna satts i gång under de senaste årtiondena med den

målmedvetenhet och energi som utmärka våra germanska

- stamfränder. Fortfarande behålla dock engelsmännen lednin-

"gen 1 fråga om bostadshusets arkitektur och vackra anslutning

: till landskapet. Hvilken mängd af individuella konstnärs-
: namn möter oss icke: Voysey som lärt af japaner och ame-

rikaner, Baillie Scott som utgår från det enkla farmhuset,
Lutyens och Newton, som äro historiskt-klassicistiskt påver-
kade men med en förvånande själfständighet — för att
nu blott nämna de allra mest framträdande. Lutyens och
Baillie Scott gå i fråga om exteriörens enkelhet ibland till en
spartansk ytterlighet, som skulle vara otänkbar här i landet

äfven bland de mest avancerade ungdomarna. De lägga sär-

skildt an på en naturlig helton öfver byggnaden, och för att

icke bryta denna ton kan till exempel Lutyens ibland på en grå
' stenbyggnad lägga ett tegeltak, som är gråfärgadt men för

öfrigt traditionellt i fött och skapnad.

Hur är det hos oss med intresset för bostadens yttre ärkitele
tur och dess intima samhörighet med landskapet? Det har
vaknat mycket sent, kanske senare än annorstädes, i alla
händelser icke före liknande ansträngningar i Danmark och
Finland. Man behöfver bara taga sig en promenad genom
vår äldsta villastad och anställa en liten räkning öfver de få
byggnaderna af verkligt god form; det blir icke svårt att
hålla dem i minnet, medan snickerivillorna, de exotiska trä-

» fantasierna och Gripsholmsimitationerna med svart plåttak

kÖRg: INNE tor SR

VA

a SR

» tillsammans bilda en summa af vacker storlek. Det är därvid

att märka, att denna villastad icke byggts af rika uppkomlingar

« utan af folk med smak och kultur, en intellektuell elit i Stock-
: holmsvärlden, skulle man kunna säga. Vår främste estetiker
; under 1800-talets senare hälft bodde i ett hus, som saknade
- äfven de allra blygsammaste arkitektoniska och ytter-estetiska

anspråk. Det är också karaktäristiskt hurusom i några af ar-

« kitekter utgifna handböcker med goda råd till den villabyg-

4—121224. Brunius, Hus och hem.

50 HUS OCH HEM.

gande allmänheten saknas en enda rad om ansvaret mot ter-
rängen, om byggnadens vackra läge i landskapet. Och lik-
väl är byggnadens yttre formning och läge i landskapet strängt |
taget icke den byggandes ensak. I den skarpaste form uttryc-
ker Ruskin detta, då han säger: »No one has any right to
exhibit his imbecilities at other people's expense or to claim
the public pity by inflicting public pain.» Och han går så |
långt som till att påstå, att exteriörens utseende betyder minst j
för ägaren själf; han blir van vid den på mindre än en vecka, |
äfven om den ser ut »som en schweizisk chålet, en wigwam J-
eller en pagod», medan vid synen ovanda ögon dagligen plågas |
af hans dåliga smak. Husets yttre är enligt detta betraktelse-
sätt alls ingen privat affär utan angår oss alla, vare sig det |:
ligger 1 staden eller i naturen, vare sig det är ett slott eller en |
stuga. Äfven om man icke kan vilja gå fullt så långt som |
Ruskin i detta fall, måste man beklaga, att en öfvervakande,
rådande och ibland förbjudande kontroll i detta afseende icke |:
utöfvas af våra villastäders myndigheter. Det finns ju en kon- |.
traktsbestämmelse som tvingar den byggande att underställa |
villastadsstyrelsen sina ritningar och planer, men denna be- |
stämmelse har i de flesta fall urartat till en ren formalitet. |.
Det är säkert mycket sällsynt att fastställelse vägrats å rit-|-
ningar på grund af det planerade husets fulhet och olämplighet |
för den valda terrängen. I annat fall skulle vi sluppit de rent |.
perversa färg- och formfantasier som då och då slå oss med |
obehaglig öfverraskning äfven i välskötta och välbyggda villa- I
städer ; vi skulle sluppit huset i blått och ärtgult, det violetta |
huset, det sliskigt blåskära huset och huset som skiftar färg |
som en kameleont eller ett spektrum börjande med grönt |:
och slutande med violett; vi skulle sluppit huset med tornet, |
som krönes af en ilsket grön plåthuf, huset med de moriska |.
fönstren, huset med den karmosinröda lökkupolen — ja, listan |.
kan fortsättas i det oändliga, och det är bäst att klippa tvärt af.

Vänder man sig från de barocka villafantasierna, som tala |
om en sjuk punkt någonstädes i Jonssons ingenium, och spör- ;
jer man hur de goda svenska landthusen förhålla sig till land- |

HUSET OCH LANDSKAPET. SI

skapet, måste facit bli ett annat än Ruskins i fråga om de
engelska. Den gamla svenska stugan kan icke som den
engelska cottage ge ett slags geologisk karta öfver landet ge-
nom troheten mot traktens stenmaterial — ty den svenska
stugan är af trä. Man kan inte heller säga, att dess för-
nämsta egenskap är behagfull blygsamhet eller att den söker
dölja sig i naturen. Tvärtom, äfven om den är ofärgad och
sålunda af naturen själf fått sin milda grå ton, har den ofta

1 sin form och i sitt öppna läge en värdighet som är själfmed-

veten 1 all fattigdom. Och den saftigt röda stugan annonse-

Tar Sin tillvaro med samma glada skärpa som smultroncet i
- skogsbacken och är naturlig som smultronet. Vi se sålunda

att det blir för trångt att upphöja den ruskinska iakttagelsen

om den lilla byggnadens behagliga likhet med landskapet till
: en allmän lag; man kan med lika stor rätt se i den varma
: kontrasten till naturen en lag. Nya landskapliga och klimatiska

förhållanden framkalla nya kombinationer. Det röda kan fat-

: tas som en folklynnets energiska protest mot de stora sko-
: garnas mörka grönska och de grå vidderna och klimatets

långa hårdhet och korta värme — enformigheten, vildskogs-

: melankolien, kölden, tystnaden, folkfattigdomen i det svenska

landet. I det folkrika England pekar stugan på landskapet

: med den kärlek till fri natur som följer af liten tillgång på
: den; 1 det folkfattiga Sverige demonstrerar den röda stugan:
: »här bo människor!» med ett varmt eftertryck som kan tänkas
" riktadt mot naturen. |

Detta må icke fattas så, som om färg eller icke färg berodde

: på artistisk beräkning, utan den är naturligtvis ett resultat

$

TE Ra

af instinkt och af tillfällig tillgång på färgstoffer. Och jag
tror, att denna instinkt icke är helt och hållet död hos den

- smakbegåfvade kulturmänniskan, om ock ansenligt grumlad.
: Är det icke naturligt att jag, då jag bygger ett hem i landt-
- lig ensamhet, i Värmlands eller Dalarnes skogstrakter, gärna
: rödfärgar det och till och med ytterligare betonar rödfärgen
: genom glänsande svarttjärade detaljer, gafvelbräder och nock-
» bjälkar? Jag vill se det på långt håll tydligt afteckna sig mot

52 HUS OCH HEM.

allt det grå och gröna. Men då jag bygger i ett stort, kom-
pakt samhälle en halftimmes väg från Stockholm, är det icke
för mig lika naturligt att ge mitt hus en stark och sjungande
färg ; med grannar på tre sidor tätt intill vill jag söka ernå så
mycken undangömdhet, så mycken privacy som möjligt, för
att använda ett oöfversättligt engelskt ord. Det blir då en
daglig glädje att komma hem till det och på afstånd endast
skymtvis ana dess tillvaro bakom granar, tallar och björkar;
och med en viss otålighet väntar jag, att dess grå stenfot
skall klädas af mossa och klängande grönt, att den mörktjä-
rade eller alldeles obehandlade furupanelen skall antaga en
neutral och naturlig grå eller gråbrun färg och att det bjärta
tegeltaket skall mildras och grönska i tonen.

Ett gammalt svenskt hus.
(Oldenburg vid Tidö.)

PR oo =S

”

HUSET OCH LANDSKAPET. 53

Bland Djurgårdsekar. -
(>Ekarne>, tillhör herr Thorsten Laurin. Arkitekt: Ragnar Östberg.)

Den moderne svenske arkitekten bör med en synnerlig

| glädje kasta sig på alla dessa problem, som i vårt land bjudas

af läge och landskap, ty i den delikata sammansmältningen af
hus och omgifning har han en rent konstnärlig uppgift, som
kan komma honom att försona sig med det myckna praktiska
småplocket i ett bostadshus. Det är också en tacksammare
uppgift än hans kolleger i andra land ha på grund af de
mycket växlande terräng- och vegetationsförhållandena hos
oss. Ibland bör en förenande, ibland en kontrasterande afsikt
komma till uttryck, ibland böra natur och byggnad liksom gå
hvarandra halfvägs till mötes, särskildt där terrasseringar och
vägar erbjuda svårigheter att öfvervinna. Den förenande af-
sikten framträder till exempel i Östbergs hus på Djurgården

54 HUS OCH HEM.

för Thorsten Laurin, och arkitekten har själf gifvit uttryck
däråt i följande ord: »Stället kallas ”Ekarne', och när de an-
lagda slingerväxterna väl krupit i höjden och spånen full-
ständigare grånat ihop med graniten, kan man säkert en som-
mardag gå där förbi utan att skönja annat än ekarna.»
Detta är som man finner precis samma princip som den af
Ruskin formulerade i mycket lika ordalag, och den är här
så mycket lyckligare tillämpad som nedanför huset går en stor
trafikväg och som Djurgården i allmänhet är väl starkt be-
byggd åt detta håll. Men den alldeles motsatta principen, näm-
ligen kontrastens, som också kan vara god, har tillämpats i ett
vackert hus på Lidingön af Westman. Där är tomten beväxt
med en synnerligen graciös lund af björkar, och då björkarnas
skönhet alltid ökas af en jämn bakgrund, har huset fått en
läcker gul puts, mot hvilket grenverk och löfhängen afteckna

I en björklund.
(Villa tillhörig jägmästare Nils Ringstrand. Arkitekt: Carl Westman.)

HUSET OCH LANDSKAPET. 55

sig 1 skön relief. Låt oss sålunda från början vara ense om.
att det icke ges bara en enda riktig lösning eller en salig-
görande princip i fråga om husets förhållande till sin omgif-
ning.

I detta sammanhang kommer frågan om trädgårdens be-
handling att tränga sig fram och fordra sin lösning. Det är
två olika metoder, som då få tagas i betraktande; den ena, den
formala eller artificiella, tar byggnaden till utgångspunkt och
fullföljer i det fria den geometriska planlösningen från det
inre med raka gångar, som fortsätta det inres korridorer, med
fyrkantiga skuggade platser, som nästan ha rumskaraktär,
med murar och stenlagda partier; den andra, den naturliga,
undviker sprängningar och artificiella planeringar och föl-
jer terrängens natur och tar sålunda, omvändt mot den for-
mala, själfva landskapet till utgångspunkt. När den ena eller
den andra metoden skall användas, det beror på de förutsätt-
ningar, som finnas i tomtens natur lika väl som i byggnadens
art och form. Den naturliga instinkten och den odlade
smaken hos arkitekt och byggherre få afgöra valet mellan
de två alternativen. För öfrigt behandlas sådana frågor, där
arkitektur och trädgårdskonst mötas i en punkt, med mycken
klarhet i Rudolf Abelins »Villaträdgården». Här vill jag
endast i förbigående anmärka, att principer och metoder hit-
tills icke synnerligen besvärat villabyggare och villabebyggare
i Stockholmstrakten, men att de ofta på sina ganska små tom-
ter göra för mycket konstigheter och onödigheter. Man har
svårt att förstå den envishet hvarmed många tvärt mot natu-
rens egen mening lägga ut gräsmattor under täta bestånd af
granar, enar och tallar, i stället för att låta skogsmarken där
taga sig och utveckla sig efter eget godtfinnande. En gräs-
matta på en sådan plats ser alltid naturvidrig ut, och den
hämnas med att aldrig trifvas väl utan ständigt göra veder-
börande bekymmer. Det saknar inte sina komiska och på
samma gång rörande poänger att se agronomen på några
hundra eller tusen kvadratmeter jord om sommaraftnarna
möda sig med en stor slangledning och en amerikansk gräs-

HUS OCH HEM.

I barrskog.

llhör herr August Brunius.

Ivar Tengbom.)

Arkitekt:

i

(>Backen>, t

HUSET OCH LANDSKAPET. 57

klippningsmaskin för att pressa en vresig uppsvensk .skogs-
backe till att ge hvad den hvarken kan eller vill ge. Tack-
sammare blir det alltid att på tomter, som icke från början
ha verklig trädgårdskaraktär, låta naturen taga ledningen
och gifva sina anvisningar och att endast söka lyfta upp flo-
ran till en högre dignitet genom inplantering af ädlare slag
af träd, buskar och örter och genom en kärleksfull skötsel af
den växtlighet, som redan vid byggandet finns.

Ett liknande råd kan man ge i fråga om färgbehandlingen
af byggnadens yttre — för att nu återvända till det egentliga
ämnet från denna lilla exkurs in på trädgårdens område. Hu-
sets yttre bör inte ha den bjärt pyntade, oljeslickade fason,
som är så ledsamt vanlig i Sverige... Och hvarför inte? Hu-
set är inte byggdt för att stå och se nätt ut under en solig
sommar, det skall härda ut alla väder, regn, frost, sol, i åratal,
och icke blott härda ut alla vidrigheter utan bli vackrare af
dem. Det kan se fasligt nätt ut, om ägaren har smak, med
ett prydligt ljusmåladt hus; men det tar sig redan litet half-
smutsigt och grimeradt ut om ett par år, och det kan inte stå
i fem år utan att behöfva en grundlig reparation. Det är na-
turligare, mera ekonomiskt, vackrare och ur alla synpunkter
förnuftigare att använda material, som färga sig själfva na-
turligt med åren. »Hvilka artister vi än må använda för att
dekorera det inre, är det lämpligt att källa naturen till hjälp
för att tona ned det yttre, till dess det harmonierar med om-
gifningen» (Baillie Scott). Icke ens den röda stugan, som
dock lägger an på kontrast till omgifningen, gör sig bäst
nymålad ; den antar med tiden en svagare skiftning stötande i
gråviolett, som kan bli oändligt vackrare och delikatare än det
färskt röda. Af stor vikt för att uppnå en sådan naturens
egen omfärgning är att låta ytan vara grof och rå, vare sig
det är trä eller puts. Den saftigaste röda färg blir matt och
black på en hyflad panel och allra sämst på den fula billiga
pärlspånten, medan en ohyflad plankyta tar åt sig väta och sol
och blir mjukare och finare i färgen med hvarje år. Likaså
står sig en rent hvit färg inte bra på en putsyta, som blifvit

58 HUS OCH HEM.

slipad och glättad med mycken onödig möda; får putsen där-
emot vara grof och oslipad och till och med ofärgad, är den
hvarken till konsistens eller utseende ömtålig för något slags
väderlek. Regnet skall inte efterlämna ringlande smutsränder
på det blankt hvita utan på sin höjd framkalla mörkare schat-
teringar i den redan förut brutna och ojämna ytan, och sol-
skenet skall inte ge en bländande kritig glans utan en musti-
gare och mera ojämnt skimrande på grund af de många syn-
liga sandkornen i putsen.

Detta låter, kan jag föreställa mig, som det rena barbariet
för många goda svenskar. Det har Gud vete hvarför ingått
1 det allmänna medvetandet, att byggnader skola vara så bro-
kigt färgade som möjligt. Det duger sålunda inte med bara
en simpel färg. Är huset gult, skola fönsterramarna vara
röda och fönsterspröjserna hvita och dörrarna kanske blåa
eller gröna. Eller det kan hända att undre delen af byggnaden
är täckt med horisontalt liggande panel, den öfre våningen
med vertikalt liggande panel och öfversta våningen med spån,
i hvilket fall den nedersta målas chokladbrun, mellanvånin-
gen grå och den öfversta grön; till detta kommer ett ljust rödt
tegeltak och en grå källarvåning — som lyckligtvis inte kan
målas! Det värsta är, att ingen af dessa färger är ren och
vacker utan blaskig och urvattnad ända till vidrighet. Hur
är det möjligt att färgsinnet hos genomsnittssvensken kan
vara så på en gång rått och tunt? Han längtar efter brokig-
het men vågar inte helt tillfredsställa denna längtan med var-
ma, klara färger utan tar sin tillflykt till tunna, blandade, af
hvilka en rätt ofta förekommande gråblågrönviolett ton är syn-
nerligen ohygglig. Sedda i och för sig äro dessa färger led-
samma, men hvilken skärande hemsk verkan få de icke,
ställda tillsammans med naturens sunda neutrala toner 1 grått
och gråbrunt och djupa mustiga färger i grönt och blått!

I fråga om det yttre materialets former bjuda de svenska
träbyggnaderna på en mängd variationer, af hvilka naturligt-
vis icke alla passa lika bra för alla lägen och omgifningar.
Timmer lämpar sig bäst för den sträfvare barrvegetationen

HUSET OCH LANDSKAPET.

MENGET:

Hus med torftak.
(»Stenåsen.> Ägare och arkitekt J. J:son Gate.)

59

60 HUS OCH HEM.

och ett afsides läge, panel på förvandring (d. v. s. skeft lagda
horisontalt riktade plankor) fordrar också en något kargare
natur, medan den finare profileringen i panel på lock synes
trifvas bra på jämn mark med mjukare vegetation. Det finns
rätt mycket att välja på, och det förefaller då ganska onö-
digt att uppfinna nya efterbildande panelformer. Man förvå-
nar sig med skäl öfver den numera ganska vanliga imitationen
af timmervägg genom smala, rundt lagda plankor, som på
långt håll kunna ge en god illusion af timrets mäktiga kull-
righet men noga synade afslöja sig som »skoj», för att an-
vända ett skarpt ord. De ha naturligtvis inga knutar att upp-
visa, och i hörnen flatnar också den pretentiösa kullrigheten
helt omotiveradt. Det är inte någon estetisk öfverkänslig-
het, som opponerar mot detta villamod, hvilket går under den
populära benämningen »gammalnordisk stil», ty rent ytligt
sedt kunna sådana byggnader vara ganska vackra och impo-
nerande och metoden har också sina praktiska sidor, men det
är ett bestämdt behof af att ett hus skall vara hvad det ger sig
ut för, icke mer men absolut icke mindre.

Takbeklädnaden är ett intressant och kinkigt kapitel 1 det
svenska landthusets historia. Det finns äfven här rätt många
material och former att välja på, äfven om man undantar de af
brandstodsbolagen ogillade men vackra spån- och halmtaken.
Torftaket har urgamla anor hos oss och kan här och där ses
upplifvadt af någon romantisk entusiast för gamla maner.
Några praktiska olägenheter lär det icke medföra, tvärtom
ger det en god takbeklädnad, om det ifrån början lagts med
omsorg. Det är vackert och har en alldeles ojämförlig för-
måga att smälta samman hus och natur, men kan naturligt-
vis en torr sommar förlora nästan all sin skönhet. Den för-
nämsta invändningen gäiler ändå att vi förlorat kontakten
med sådana väl primitiva metoder väl icke på själfva lands-
bygden men i närheten af en stor stad, fem minuter från järn-
väg eller elektrisk spårväg; och innesluter det dessutom under
sitt gröna eller grå täcke »alla moderna bekvämligheter»,
värmeledning, elektriskt ljus m. m., får det lätt en prägel af

HUSET OCH LANDSKAPET. 6I

enkel affektation eller onödig kapris — i synnerhet om det som
nu är en isolerad företeelse och icke förekommer i massa.
Koppartaket faller utom ramen för dessa betraktelser, då
det är för dyrt och magnifikt, och plåttaket likaså men af det
skäl, att det är för billigt och dåligt. Moderna påfund så-
som den fula eterniten — fulare än den svartmålade plåten
. — kunna tryggt lämnas åsido, då deras möjliga praktiska
företräden aldrig kunna uppväga deras estetiska brister. Det
är emellertid obestridligt, att eterniten tränger fram öfver-
allt, och man har hos oss med knapp nöd afvärjt dess atten-
tat mot gamla vördnadsvärda kyrkor. På resor i Södern,
Sydtyskland och Italien, ser man med beklämning dess ilsket
glänsande ytor, närmast jämförliga med den hos oss nästan
alltid öfvermålade galvaniserade plåten, på sina ställen ersätta

SG
CA

GAN
”=

bu 4 4
i "

»
44

Enkelkupigt taktegel.

62 HUS OCH HEM.

de härliga gamla tegeltaken med deras af århundradens sol
alstrade färg af mörka drufvor. Dess praktiska företräden
har jag trots all reklam vågat beteckna som »möjliga», då
ju ett taktäckningsämnes alla sidor, goda och dåliga, först
kunna grundligt afgöras efter årtiondens erfarenhet.

Dubbelkupigt taktegel.

Kvar står alltså tegeltaket i sina olika former som det
mest önskvärda materialet. Det har också under de senaste
årtiondena allt mer undanträngt plåttaket, hvilket är ett af
de mest glädjande tecken till en förnyelse och en förfining af
bostadens yttre. Redan som färskt pålagdt har det en vacker
solid form, fri från enformighet genom den markerade räff-
lingen, klarast framträdande i de enkelkupiga pannorna. Den
1 början väl råa färgen mildras snart genom tidens egen pa-

HUSET OCH LANDSKAPET. 63

tinering, om teglet är väl brändt och inte allt för glatt på ytan.
Men tegeltakets förnämsta egenskap i svensk miljö är dess
naturlighet, dess själfklarhet; det har icke som i England
att täfla med skiffer- och halmtaken, och det är icke heller
strängt taget en . klass-skiljare som markerar hvar det
bor fint eller hvar enkelt folk, ty teglet har i långliga
tider krönt både slott och koja i Sverige. Låt oss alltså be-
hålla det och låt oss behålla det i den enkelkupiga formen som
är den häfdvunna, denna som i Tyskland kallas »holländische
Pfannen», i England »pantiles» i motsats till »plain tiles», den
platta tegelspånen. Det har utan tvifvel i forna tider legat en
annan lika vacker och kanske ännu äldre tegelform på sven-
ska byggnader, den s. k. munk- och nunneformen som ännu
behärskar arkitekturen i Spanien, Italien, Balkanhalfön och
de rent slaviska delarna af Österrike, d. v. s. en konvex täc-
kande panna, omväxlande med flat underpanna. Men det har
utan tvifvel varit ett af katolicismen förmedladt lån från Sö-
dern, och det finns ju inget skäl hvarför vi skulle öfverge den
allmänt germanska enkelkupiga formen, som förekommer i
norra Tyskland, Holland, Skandinavien och de delar af Eng-
land, som varit mest utsatta för germansk invasion, nämligen
västkusten. Munk- och nunneteglet har i förbigående sagd:
arkitekt Wahlman användt på församlingshuset i Engelbrekt,
förmodligen af rent personligt intresse för den prydliga
formen.

Den runda ofta använda dubbelkupiga formen på det ger-
manska teglet med dess vågliknande kurvor är en modern
svensk variation utan några rötter i det förgångna. Den
har därför icke samma charme som den ursprungliga och
är icke heller ytligt sedt så vacker med sin mera karak-
tärslösa platta fason. Dess raison d'etre är att den ligger
bättre på taket, understödd som den är på två ställen. I alla
händelser kan det icke bestridas, att den vackra enkelkupiga
pannan har sina olägenheter. Dess storlek och djärfva kurva
gör, att den icke kan glida öfver de vinklar, som här och där
uppstå vid exempelvis ett gafvelutsprång; här bildas en s. k.

64 HUS OCH HEM.

ränndal, som måste täckas med plåt för att leda regnvattnet
från två stupande sidor ned i en takränna. Dessa plåttäckta
ränndalar, som ge ett skärande afbrott i tegeltaket, äro dettas
fula estetiska afvigsida. Med hänsyn härtill äro två enkla
takfall öfver en regelbunden rektangulär plan den mest önsk-
värda konstruktionen; och i så måtto mönstergillt är Benc-
kerts tak på villan vid Svalnäs, där inga ränndalar behöfva
förekomma. Men det är dock hårdt, att naturliga utsprång
och oregelbundenheter i det yttre — som ofta äro resultat af
en genomtänkt och rationell plan — skola medföra så otrefliga
detaljer. I Tyskland har man börjat konstruera särskilda
pannor, som skola täcka ränndalarna, och arkitekt Wahlman
har användt sådana på församlingshuset i Engelbrekt, för
första gången i Sverige, men jag kan icke säga att deras
verkan är fullt tillfredsställande, om än bättre än plåtdalen.

Det bör tilläggas, att den dubbelkupiga formen delar sam:
ma olägenhet. Det finns endast en utväg att undgå rännda-
len, och det är att attrappera de tyska Bieberschwänze eller
allra helst de engelska plain tiles, som äro små tegelspån och
som göra taket och därmed hela byggnaden liksom lättare att
modellera... De äro den verkliga förklaringen till att engels-
mannen kan bygga så pittoreskt och brutet, som han i de flesta
fall gör, tv med den lätthandterliga tilen glider han 1 en
vackert rundad sväng öfver alla brytningar och dalar; att
binda ihop byggnadens framspringande partier, gaflar och
kupor, med ett mjukt rundadt tak är en af den engelske arki-
tektens triumfer. Invänder man att det är onödigt att impor-
tera utländska former, så är det nog en giltig invändning:
men hvarför skall allt godt komma från Tyskland liksom det
bör komma från ofvan, och hvarför importera då några af
våra arkitekter fortfarande tyskt »Idealziegel»?

En giltigare invändning är den, som konstaterar, att de:
svenska landthuset alltid haft en mera regelbunden, mindre
pittoresk form än det engelska och att det tillhör den sver:
ske arkitekten att gå vidare i samma enkelhet och regelbun-
denhet, därmed adlande tvånget till frihet. Så mycket hellre

HUSET OCH LANDSKAPET. | 65

som traditionen här sammanfaller med de ekonomiska syn-
punkterna, hvilka gynna den slutna enkla planen utan många
utsprång och oregelbundenheter — såsom jag framhållit i
kapitlet »planfrågor». Men detaljen kan vara värd att draga
fram, då den trots sin litenhet har ett mycket stort inflytande
på byggnadens hela form. I ett svenskt landskap är det ofta
takets form eller färg, som först ådrar sig en förbigåendes
uppmärksamhet och som genast bestämmer hans uppfattning
af hela husets större eller mindre skönhetsvärde.

&g—121224. Brunius, Hus och hem.

66

Interiören.

När man lämnar resonemanget öfver husets yttre och när-
mar sig det inre, stiger man figurligt taladt på gungande
mark. Vi ha sagt, att det yttre angår grannen eller allmän-
heten nästan lika mycket som ägaren, men inomhus regerar
den senare oinskränkt; hans hus är hans slott; och så snart
han icke utmanar allt sundt förnuft och all sund smak, har
han den obestridligaste rätt att opåtaldt inrätta sig precis så
som honom lyster. En alltför långt drifven estetisk nog-
grannhet blir litet löjlig, när den riktar sig mot nästans bo-
hag och personliga ägodelar och miljö öfver hufvud. Men
ändå är kritik äfven i denna punkt en nödvändig angelägen-
het, om man nitälskar för hemkulturens höjande och för en
naturlig arkitektonisk samstämmighet mellan yttre och inre.
Vi kunna rämligen studera äldre tiders svenska hem och
andra länders hem och vid en jämförelse med våra rådande
genomsnittsförhållanden komma till ett obehagligt dåligt re-
sultat för vår egen tid och vårt eget land. Och det är di
fullt motiveradt att stiga in i dessa genomsnittshem och syna
väggar, tak och möbler med samma stränga och kritiska min
som brandsynemännen anlägga.

Låt oss då först komma öfverens om att det är mycket
gjordt under de två sista årtiondena för att förbättra hem-
mets estetiska sidor och kanske just särdeles mycket efier
Carl Laurins broschyr »Ronsten i skolan och konsten i hem-
met». Vi ha fått renare färger, en gladare uppsyn på allt
men jag tror icke, att förbättringen sträckt sig till enklare
redigare former eller en synnerligen nationell prägel på det
hela. Våra inredningar och våra möbler lida fortfarande urn-
der en orolig originalitetsmani, som är ett arf från det slutande

--INTERIÖREN. 67:

3 KG PI YT
; KO 4
JK,

En modern entré.
(Carl Milles” hus.) N

1800-talets dunkla begrepp om skönhet. En ny af tiden och
landet präglad hemkultur blir först möjlig, om människorna
underkasta sig en enkelhet, som icke är fattig utan gedigen, om
de besluta sig för att använda nästan uteslutande bohagsting,
som de ha verklig nytta af, och om de undvika alla meka-
niska ornament men se till att de prydnader som göras äro så-
dana, som en konstnär haft glädje af att framställa. Jag
vill inte påstå, att en hvit mur är billigare än en tapet eller:
att enkla dörrar bli billigare än med en oändlig massa pröfi-
ler utstyrda. Faktum är, att den engelske arkitekten Voysey

68 HUS OCH HEM.

under sin första tid fick betala folket — snickare och målare
— för att de skulle låta bli sina onödiga fasoneringar och
krusiduller öfver alla ytor och lister. Men det är tydligt, att
hvar och en som vill ha lugn och förnämhet i sin bostad en-
dast på den vägen — genom att energiskt fordra enkeihet
af arkitekt och byggfolk — kan realiter bidraga till att hans

En modern engelsk interiör. ;

lands hemkultur, som dock är konstens stöd och underlag,
effektivt förbättras och höjes.

Den engelske arkitekten Parker har pekat på en orsak till
det oroliga intrycket i mången modern interiör. Det är, säger
han, rädslan för att upprepa sig. Arkitekter och konstnärer
lida under behofvet att ständigt göra något nytt, för att man
inte skall kunna säga om dem, att de endast kunna arbeta Då ett
sätt, att de endast ha en stil. Låt oss tänka annorlunda, sä-
ger han. Låt oss icke göra något olika mot hvad vi gjort
förut, förrän vi äro öfvertygade om att det är bättre än hvad

Digitized by Google

INTERIÖREN. 69

vi gjort förut. Detta är den viktigaste förutsättningen för
en organisk utveckling af arkitektur och handtverkskonst.

Denna rädsla att upprepa sig framträder i primitiv form
äfven hos den som ordnar sin våning och sin möblering.
Under 1800-talet ville man ha sin salong i rokoko, sin mat-
sal i barock, sitt rökrum i orientalisk stil. Det skulle betrak-
tats som högeligen obildadt att ge sin våning en grundkarak-
tär i färg och stil endast med variationer, och det betraktas
nog så än i dag af de flesta. Meningen är naturligtvis icke
att alla rum skola vara fullkomligt iika, att alla stolar skola
vara af samma typ och storlek, att en och samma färg skall
användas genom hela våningen. Tvärtom skall man tydligt
se på hvarje rum dess särskilda uppgift och funktion: säll-
skapligheten skall framträda i sällskapsrummet med många
bekväma sittplatser, en rik och delikat färgstämning, ljusare
och rikare än i matsalen; i arbetsrummet kan arbetets art
tydligt framträda o. s. v. Men meningen är att det hela skall
fullständigt öfverensstämma med familjens bruk och vanor;
och har man sålunda funnit ett favoritmotiv i dekoration, ett
favoritmaterial för möbler, en favoritmetod för väggarnas
och takens behandling, så skall man i hufvudsak hålla sig
till detta som representerar ens ideal.

I sammanhang därmed öppnar sig den intressanta frågan
om en man, arkitekten, skall göra allting i ett hus, inte bara
plan och arkitektoniska detaljer utan all möblering och all
dekoration. Mycket kan sägas för, men jag tror äfven åt-
skilligt emot en sådan anordning. Det stärker utan tvifvel
den konstnärliga enheten i ett hus, att allt utgått ur samma
hjärna, men det kan också leda till att huset har mera att
säga om arkitektens än om ägarens personlighet och att en
viss uniform stilstramhet gör sig gällande öfverallt. Så myc-
ket beror i detta fall på arten af arkitektens förmåga och
hans klients vakna smak, att det knappast är riktigt att för
alla fall slå fast en princip. Det kan med en viss sanning sä-
gas, att en arkitekt med kännedom om sin klients behof och
vanor kan ge honom en inredning och möblering, som fullt

70 HUS OCH HEM.

passar honom både praktiskt och ideellt; men det kan också |
hända, att en arkitekt aldrig riktigt kan sätta sig in i en an-
nans tankegång och lif och att en äfven så smakbegåfvad
människa har svårt att ge klart uttryck åt hvad han verkligen
behöfver och önskar. Men man får stanna därvid, att arki-
tekten alltid bör hafva en rådande, öfvervakande uppgift i
allt som rör husets inre, praktiskt och estetiskt, så att han
icke ställes utanför det hela, sedan han bara gifvit byggna-
dens skal. Vi böra komma ifrån den pöåpulära föreställnin-
gen, att arkitekten är en teoretisk och opraktisk herre, som
ritar planer och sektioner men på inget vis får lägga sig i det
inres detaljer.

Det första intrycket då man träder in i ett rum skall vara
ro, hvilsamhet, naturlighet. Det skall ha värde som ett helt
och skall uppfattas som ett helt; ingen detalj bör draga till
sig uppmärksamheten på bekostnad af andra detaljer ' och
helheten, så att man genast tänker: En så vacker (eller ful)
möbel, en så vacker ljuskrona eller — allra värst — en så
vacker tapet! I många rum där det för öfrigt råder en god
smak i afseende å form och färg når man ändå icke en god
verkan, därför att man vill ha »vackra saker» eller »vackra
mönster» öfverallt. Ingenting är slätt, enkelt och neutralt
färgadt; alla ytor ha en starkt framträdande färg eller ett
tydligt mönster. Och vidare äro mönstren mekaniskt fram-
ställda och stå icke i något förhållande till hvarandra. Det
är konsten för konstens egen skull, placerad där huller om
buller, för att man skall ha något vackert, sak sammaä om
det passar eller icke. Unwin markerar energiskt, att hvarj:
ornament, som man lägger märke till utan att särskildt vilja
det, d. v. s. utan att särskildt undersöka ett rums detaljer, är
af ondo; och han ger i fråga om tapeter det praktiskt värde
fulla rådet att aldrig. välja en sådan, hvars mönster tydligt
1 detalj kan urskiljas från rummets andra ända. Hvar och en
som valt tapeter, som har smak och till hvarje pris vill undvika
det fula och banala, vet hvilket bekymmer han underkastar sig

. INTERIÖREN. 71

En gammal kammare.
(Birgittarummet på Rydboholm.)

och i hvilken ovisshet han kommer att gå, ända tills tapeter-
na äro färdiga och uppklistrade. Men icke ens då äro be-
kymren slut. Andra dagerförhållanden, andra rumspropor-
tioner och slutligen andra möbler kunna totalt förändra både
mönster och färg i en tapet.

Tapeten bildar öfver hufvud ett ledsamt kapitel i 1 den sven-
ska rumsinredningen. Det är ledsamt, därför att det är så
ondt om lugna fina mönster; gå igenom en stockholmsk ta-
petbods innehåll och bäfva: där finns icke en på tjugu, som
visar omtanke eller smak i färgval och teckning. De svenska
tapeterna äro värst. De tyska ha blifvit skapligare än for-
dom just i fråga om färgsammansättningarna, men man kan
undra om något enda af dessa hederliga men tråkiga geo-
rnetriska mönster, tärningar och cirklar och dylikt, uppfyller
Unwins prof: att mönstret icke skall kunna tydligt urskiljas

72 HUS OCH HEM.

från rummets- andra ända. England har odlat tapeten allt-
ifrån William Morris med sådant intresse, att de engelska
tapeterna nog kunna sägas vara vackrast och bäst. Men var
det verkligen lönt besväret, att syssla så mycket med den
rumsdetaljen? Hur prydlig en papperstapet än göres, är
den ändå en mindervärdig dekoration och ett mindervär-
digt material, lätt söndersliten, lätt urblekt, lätt lossnad från
muren. Tapeten är en tarflig vara, typiskt modern i så
måtto, att den skall vara billig och ändå »se något ut». Rent
barbarisk blir den, när den söker härma ädlare och dyrare
material, och det är ett dåligt betyg åt den svenska allmän-
hetens smaknivå, att de s. k. metaxintapeterna, som söka här-
ma sidenets glans och yta, äro så populära. I ett af våra
finaste och dyrbaraste hyreshus, byggdt af en förträfflig
arkitekt och härligt beläget vid Stockholms största park,
kan man skåda hur väggarna i de ståtliga rummen (å 300

Salen på Salnecke.

. INTERIÖREN. 73

kr. i hyra) ornerats med dessa fasliga, grofmönstrade, un-
derklassiga sidenimitationer, säkert till arkitektens stora be-
dröfvelse. Med förvåning frågar man sig hur de blifvande
invånarna kunna finna sig i dessa förhållanden; de måste ju
märka hur deras dyrbara konstnärliga textilsaker från Hand-
arbetets vänner och från Giöbels slås ihjäl bredvid dessa icke
1 och för sig smaklösa men hårda, grofva, mekaniska tapet-
mönster och hur litet deras taflor af Liljefors, Larsson, Fj>-
stad m. fl. komma till sin rätt. Eller märka de det inte alls?
Ho kan sägat!

Felet i sådana elementära fall beror på att man icke gjort
klart för sig väggens funktion. Väggen är bakgrund för ett
rums mobilier och ett rums personer, ingenting annat. Dess
uppgift är helt och hållet negativ, och det är abnormt att låta
den fånga uppmärksamheten på bekostnad af viktigare före-
mål. Förståndet på väggens riktiga behandling finner man i
nästan alla äldre konstepoker, om också t. ex. rokokon 1 ut-
smyckning gick något längre än som kan sägas vara fullt
rationellt. Den gamla germanska uppfattningen af väggen,
som kommer fram i renässansens och barockens enkla bo-
ningar, är nog bäst som förebild. Se bara på en af de hol-
ländska interiörer, som med sådan kärlek afbildats på otaliga
taflor af det lilla landets stora och små konstnärer — hvilken
fint afvägd smak, hvilket mönstergillt lugn! Väggen är i
de allra flesta fall hvitkalkad mur utan några ornament eller
grannlåter af något slag. Så långt ifrån att detta ter sig
fattigt, gör det tvärtom ett i högsta grad förnämt intryck.
Mot denna vägg aftecknar sig med fina linjer en vacker
ljuskrona, och dess enformighet brytes af ett par taflor i
svarta ramar. Och bäst af allt: där leker en solfläck med
ett darrande mystiskt ljus, som solen aldrig får på en grant
färgad yta. Jag skulle våga påstå att holländarnas raffine- .
rade känsla inte bara för interiörens poesi utan för solljuset
i slutna rum står i mycket nära beroende af denna kyska och
rena väggbehandling. Gå och se i vårt Nationalmuseum
Pieter de Hooghs båda interiörer, så friska, så stämnings-

74 HUS OCH HEM.

fullt romantiska. Se hur solfläcken är sedd och målad på

den hvita väggen, se den saftiga mörka panelen och det svala
svart-och-hvita stengolfvet, som rama in det hela. I modern
konst har man återfunnit denna mystiska känsla för rummets
poesi kanske renast och klarast hos dansken Hammershöj,
hvars interiörer röja den mest puritanska enkelhet, framför
allt i bakgrundens färg. Hos oss äro sådana rumsbilder be-
tecknande nog mycket sällsynta.

Det utmärkande för en svensk interiör i gamla tider har väl
just varit den effektfulla balansen mellan neutral, sna-
rare mörk än ljus bakgrund och saftigt färgrika prydnader,
målade och väfda. Från bondstugan upp till slottet kan man
iakttaga detta. Redan på ett. mycket tidigt kulturstadium, i
sagotidens primitiva rum med öppet rökfång, har nordbon
tänkt på att utstyra och pryda väggarna med en omsorg, som
kommer raffinemanget nära. Roliga detaljer därom har
Harry Fett samlat i sin stora bok »Gamle norske Hjem»:
» Til mandshöide blev veggene skuret, saa de fik trefarvens
fine tone, der igjen saa meget skarpere fremhevedes lige-
overfor den övre, svart tilsodede veg. Överst hengde man
aakleder. Mellem aaklederne og de renvaskede bjelke riste-
des ornamenter i soden. Det kaldtes at 'krote' og gjordes
med stor kunst. Dygtige ”krotekjerringer” sattes stor pris
paa i en bygd.»
> Samma raffinemang framträder i våra gamla bondstugors
inredning med de brokiga målade tapeterna eller de varmt
färgade väfnaderna mot den åldriga mörknade träväggen.
Det textila har i allmänhet spelat en mycket stor roll, både
i slott och koja, och det är säkert ingen händelse, att det
konstnärliga väfveriet i modern tid nått en så hög nivå och
omfattats med ett så allmänt intresse just i Sverige. Handar-
betets Vänners, Liciums och Giöbels kvinnliga artister äro
vår tids duktiga »krotekäringar». I August Hahrs »Studi-
er i Johan III:s renässans» få vi en inblick i den förste
svenske renässansfurstens bostad; det anmärkningsvärda
är hur sparsam och fattig möbleringen är, medan den tex-

INTERIÖREN. 25

tila dekoreringen är så öfverflödande rik, att den väcker de
främmande sändebuders uppmärksamhet. »De flamländ-
ska väfda figurtapeternas klara färger i figurernas dräkter
mot en bakgrund af blågrönt i skiftande nyanser, de orna-
mentala bårdernas lugnare verkan, guldbrokadens gnistrande
fyrverkerier i tronhimlar, hyenden, bordtäcken, sammetsdy-
nornas och golfmattornas djupa toner förena sig med de för-
gyllda och målade takens reflexer till ett helt af en obeskrif-
ligt stark och eggande effekt.»

Vår tid har gått en helt annan väg. Den har lagt an på
omväxlande och konstigt snickeri, en fri möblering, som nog
stört rummens helhetsverkan, och den har däremot helt och
hållet försummat väggens behandling och utsmyckning. Ett
rumsmöblemang som kostar 4,000 kr. och en papperstapet
som kostar ett par kr. metern — det är betecknande samman-
ställningar för nutidens smak. Golfvet har fått öfvertaga
de textila funktionerna och täckes af ganska dyrbara mattor;
därunder linoleum, »konstnärligt» tyskt linoleum, och därun-
der ett dåligt furugolf; i matsalen vanligen ekparkett. Hur
mycket förnämare och rikare effekt ge icke engelsmännens
golf af mörkbonade nästan svarta ekplankor med här och
där en brinnande varm orientalisk »rug» framför eldstad
och soffa. Om ekplankor äro mycket dyra, kan svensken i
brist på bättre åstadkomma god estetisk och praktisk ver-
kan med mörk lasering på furu och däröfver några stryk-
ningar fernissa. Lustigt nog betraktas emellertid i Sverige
linoleum som något fint, medan omsorgsfullt behandlade trä-
golf i allmänna meningen ha en anstrykning af tarflighet.
Ett obehandladt trägolf är en svensk företeelse och kan väl
skött och ofta skuradt och bestiget med ängslig försiktighet
af värdfolk och gäster se ganska prydligt ut, men det är
opraktiskt, ohygieniskt och otidsenligt, med ett ord i modern
hushållning den rena lyxen.

" Jag har uppehållit mig så utförligt vid själfva rummets
infattning, väggar och golf, dels därför att de numera röna
minsta: omsorg, dels därför att de dock till en mycket stor del

76 HUS OCH HEM.

bestämma intrycket af ett rums karaktär. Den allra vack-
raste möbel kan se obetydlig ut ställd i en miljö, som slukar
upp dess form och färg; en gammal vackert inlagd byrå blir
till ingenting framför en brokigt mönstrad tapet, en tafla
med diskreta färgharmonier ser grå ut mot en eldröd tapet-
vägg o. s. v. Möblerna, det fria bohaget, borde dessutom be-
kymra oss minst, och i ett landthus kunna de ersättas och und-
varas 1 en förvånande grad, utan att trefnad eller praktiska
behof behöfva störas. Det stora behaget med ett eget hus är
just att kunna bygga så mycken nödvändig inredning samti-
digt med huset, i fast och stabil form intimt sammanhängan-
de med det helas konstruktion. Inbyggda skåp och bokhyl-
lor, fasta bänkar o. d., hvilkas baksidor icke samla damm
och spindelväf, höra till det trefligaste i ett hus och ha en

En svensk salong med gammal möbel.
(Torsten Laurins villa »Ekarne»>.) .

INTERIÖREN. 77

märklig förmåga att ge det en egen stil. Smaken för sådant
är nog i stigande äfven bland genomsnittsfolket. Men att
möjligheterna till fast inredning icke användas mer än som
sker, har väl en naturlig förklaring i den omständigheten, att
folk sällan bygger samtidigt med bosättningen; de flesta som
'skola taga ett nytt hus i besittning äro redan försedda med
en aktningsvärd kvantitet löst bohag, för hvilket det gäller
att finna lämpliga platser och tillräckligt utrymme. Om för-
lofvade par kände sig själfva rätt och sina böjelser och sin
smak, så skulle de bygga till bröllopet och därmed inbespara
många onödiga möbelförvärf.

I detta sammanhang vill jag inte alltför utförligt beröra
möbelfrågan. Det är nog att antyda, att de flesta männi-
skor ha för mycket af det goda kring sig; de synas ha gjort
sina uppköp mindre med tanke på att verkligen förvärtva
hvad som behöfs än något som är afrundadt och stilfullt. och
sålunda få de med inte bara stolar, bord och skåp, utan alla
slags småsaker i möbelväg, hyllor och étagérer och små ving-
liga runda bord som fordra småsaker och bric å brac, utan
hvilka de sakna hvarje spår af raison d'etre. På detta sätt
blir ett köp anledning till många andra, som en rullande snö-
boll. Det gäller att som de gamla kyrkofäderna sade »stå
emot i första början»; ty med kännedom om människonatu-
ren är det för mycket begärdt att man skall bära hand på sina
många besvärliga husgudar, när de fått år och affektionsvär-
de på nacken. För öfrigt, låt oss inte vara alltför stränga!
Några husgudar, några minnen måste människan ha, äfven
om de inte äro så vackra att se på för den kallt blickande
främlingen. Våra invändningar få gälla, att de äro så många
och så besvärliga. När ett rum börjar likna ett museum af
goda eller dåliga, af vackra eller bara kuriösa ting, då är
det också på god väg att förlora sina mänskliga associationer,
och i stället för att allt det myckna talar om ägaren, talar det
helt abstrakt om ägandet, dess glädje och njutning låt vara,
men också om dess bekymmer, besvär: och otrefnad.

78

Taflan.

Det starka uppsvinget i svensk målarkonst under 90-talet
och det första årtiondet på det nya seklet, den strid som stått
kring det frambrytande nya, det hänförda försvaret och det
i början förbittrade motståndet ha åstadkommit ett ganska
allmänt intresse för tafvelkonst i vårt land. Stora och små
utställningar ha aflöst hvarandra, genier och små banala ta-
langer ha fyllt de små och i regeln med en puritansk enkelhet
utstyrda konsthallar, som Stockholm förfogar öfver; mycket
har sålts, och om det icke alltid varit förstklassig vara som
haft den bästa afsättningen, så ha åtminstone få verkligt ort
ginella kraftfulla begåfningar fått gå obemärkta genom sina
bästa år. Publiken har på dessa få årtionden efter att ha
stått på en mycket naiv och för konst alldeles främmande
nivå under 70- och 8o-talen nått en liberalitet i omdömet och
en uppskattning, som äro ganska ovanliga till och med i de
stora kulturländerna. Äfven om det någon gång kan hända,
att en äldre lidelsefull gentleman brister ut i högljudda smä-
delser på en ultramodern utställning och återfordrar den ut-
lagda kronan för sin biljett, kan man säga att publiken i sin
helhet med älskvärdhet och tillmötesgående mottar äfven gan-
ska vilda excentriciteter. Den har inte ringaste lust att göra
»De unga» till martyrer för sin konst, och om den inte ge-
nast faller till föga och accepterar de intressanta men ännu
icke färdiga experimenten som fullödig konst, så är det både
förlåtligt och förklarligt. Med ett ord: den svenska bildade
öfverklassen förstår sig rätt bra på den konst som inramad
hänger på vägg. Skulptur är det sämre ställdt med, synner-

TAFLAN. 79

ligen den skulptur som sträfvar till stora former och enkelt
monumentalt uttryck, och allra sämst är begreppet om bygg-
nadskonst.

Man kan därför tryggt antaga att för den moderne svensk,
som bygger sig ett eget hus i förstaden och villastaden, skall
taflan representera ett problem med' rätt många sidor och
rätt många lösningar. Han hör till dem som med oförmin-
skadt tålamod besöka de otaliga separatutställningarna, och
vid några tillfällen har han gripits af begär att äga, ett
oemotståndligt begär som kräft och fått tillfredsställelse. Han
besitter sålunda ett antal svenska landskap, som det gäller
att förståndigt placera med god belysning och i riktig mil-
jö. Det visar sig snart inte vara någon lätt sak; somliga
taflor äro mycket motsträfviga och obstinata och bli inte till-
gängliga annat än några timmar på dagen, medan de för öf-
rigt beslöja sig i gråhet; andra tåla inga rivaler i sin närhet
och slå obarmhärtigt ihjäl försyntare och blekare bilder.
Äro fönstren många och stora och sitta de i flera väggar,
ökas svårigheterna betydligt. Och efter att ha vandrat kring.
i rummen med sina taflor i förgyllda och svarta ramar och
pröfvat dem än här än där skall han kanske i ett förargadt
ögonblick erinra sig Ruskins försmädliga ord om modern
»portativ konst». Det går upp för honom, att det är myc-
ket sällan som moderna taflor verkligen dekorera ett rum; i
många fall, trots allt färgdrömmeri, som konstnären kostat
på sin skapelse, skall dess värde inskränka sig till samma
ämnets och kompositionens förtjänster, som äfven en god
fotografi kan bestå sig: ett vackert stycke natur eller ett in-
tressant ansikte — icke mer. Och dock är det, om konstnären
är god, för de dekorativa kvaliteterna i taflan som han an-
strängt sig; när han målade den, har han sett den i anda-
nom hänga mot en ideal vägg i en ideal dager, och hvarje
färg för sig och alla tillsammans ha sjungit för hans öra som
instrumenten i en orkester. Ju högre taflan står som färg,
ju mindre småaktigt naturefterbildande och ju själfständi-
gare den är, desto klarare framträder skefheten i stafflimåle-

380 HUS OCH HEM.

rens ställning. När han målar, vill han dekorera, men han
dekorerar 1 luften i stället för på en viss vägg, 1 en viss .niljo,
för en viss person.

Baillie Scott har i ett något chargeradt men intressant kapi-
tel i sin bok »Houses and Gardens» formulerat denna stånd-
punkt, då han framhåller att taflan omöjligt kan betraktas
som en isolerad konstprodukt. »Stafflimålaren måste vara
den förste att medge, att taflans skönhet som helhet beror på
det inbördes förhållandet mellan dess delar; men om den em :
färgens förhållande till den andra är så viktig, då blir den
logiska slutsatsen den, att själfva taflan måste vara beroende
af sin plats i en viss miljö. Från dekorativ synpunkt är taf-
lan blott ett mönster af vissa färger och toner. Att den också -:
är något mera än detta, vill jag icke förneka, men hvilket in-
tresse den än kan äga i ämne och idéförbindelser angår icke
dess värde som dekoration. Som dekoration skulle den antag- :
ligen taga sig lika bra ut, hängd upp och ner. Och det är de -
dekorativa kvaliteterna som i längden äro att räkna i1vxed. -
För invånarna i ett hus existera i hvardagslag taflorna blott :
som fläckar af färg med förgyllda konturer. Det är endast -.
genom en bestämd och medveten ansträngning som man
emellanåt lägger märke till skönheter i ämne och komposi- .
tion.» Den dekorativa egenskapen är den konstanta fak- -
torn, menar han, antingen konstnären lagt sig vinn om den -
eller inte. Och han tar ett exempel: »Om vi tänka oss den -
uttröttade affärsmannen, som på aftonen återvänder till sitt
hem, så får det knappast förutsättas, att han skall vara be- -:
redd till den särskilda andliga ansträngning, som ligger i en -
noggrann beskådan af sina taflor; men den dekorativa skön- -
het, som de tillsammans med omgifningen ge uttryck åt, skall
genast sänka honom i en atmosfär, som lugnar och tjusar
honom som harmonisk musik. En person kan lämna ett så-
dant rum utan att förmå ge en begriplig redogörelse för något
föremål i det och likväl ha känt dess skönhet i fullt mått.»

Det är tydligt, att denna ståndpunkt är arkitektens, som
vänder sig en smula irriteradt mot det tillfälliga, oordnade.

TAFLAN. 81

. nästan kaotiska i så många tafvelbehängda väggar. Det är
- också tydligt vid närmare eftertanke, att han rör vid en san-

ning, om än icke hela sanningen. Han glider för lätt öfver
frågan om konstnjutningens sammansättning; den är nog

- mera komplicerad än blott den naivt omedvetna glädjen åt
: en vackert stämd färgmusik. Det är ett rent tankeexperi-

. ment att dela upp konstnjutningen i en dekorativt uppfattan-

- de sida och å andra sidan intresse för ämne och komposition.
. Det psykologiska förloppet är ett annat. De idéförbindelser
. (associations), som han skjuter åt sidan — och som väl också
: 1 de flesta fall icke heller målaren har sökt framkalla eller ens

Mr.

" anat —, dessa idéförbindelser äro af en ofta lika stark som

. oanalyserbar verkan. Hvem kan säga hur det kommer sig
. att en melodi, en dikt eller en tafla, som varit oss förtrogna
. 1 åratal, en vacker dag kunna få ett nytt innehåll, gripa oss
> starkare, då vi i en särskild stämning stanna inför dem.
: Hvad taflan beträffar sammanhänga sådana intryck otvifvel-
» aktigt med det rent bildmässiga, icke med den dekorativa
färgställningen. Baillie Scotts resonemang är egendomligt
. nog detsamma som de ultramoderna expressionisternas; de
« betrakta båda en målning med inte bara samma intresse utan
>» på samma sätt som de se på en persisk matta eller en bysan-
. tinsk mosaik eller en illuminerad munkminiatyr. Men det är

« dock en något för trång vy öfver den rena målarkonsten.
: Endast under primitiva konstepoker (såsom exempelvis den
+ bysantinska) har färgkonsten haft en så snäf begränsning,

"och då som naturlig följd af dels oförmågan att ge det bild-

[ERRORS ASEA SEE

mässiga innehållet fyllig form och lefvande uttryck, dels ma-
terialets särskilda begränsning. Låt vara att man, som Bail-
lie Scott framhåller, inte dagligen och stundligen fördjupar

«+ sig i en taflas väsen; men det är långt därifrån och till åsik-
+ ten, att dess väsen är nästan uteslutande dekorativt.

Stafflimålaren behöfver sålunda icke frukta att med ens
se sig degraderad till ett slags finare mönstertecknare — i
olja. Bilden, den målade, själfständigt uppfattade och oför-
skräckt återgifna bilden af en verklighet eller en fantasi utöf-

6—121224. Brunius, Hus och hem.

82 | HUS OCH HEM.

En arkitektoniskt placerad tafla.
(2>De mina i hallen på Thorsten Laurins villa >Ekarne»>.)

var ännu alltjämt sin förtrollning öfver människorna. Man ::
behöfver inte tro, att förtrollningen skall minskas i fram- :
tiden, men man kan hoppas, att det medvetet dekorativa må-
leriet skall lägga under sig allt större områden och sättas på

T rn

TAFLAN. 8 3

den förnämliga plats, som med rätta tillkommer den i konst-
världens rangrulla. Framtiden kommer väl att se färre hus
inrymmande museimässigt sammanförda stafflimålningar men
flera hus, där en konstnär — eller flera — målat direkt på

| väggen sin fantasis ingifvelser i samklang med miljön ch

|

-

i samförstånd med arkitekt och byggherre. Det sänker hans
anseende och värde endast i mycket okunniga och okultivera-
de människors ögon.

Ett mål att sträfva till är nämligen en närmare förbindelse
mellan konstnären och publiken. Jag kan inte se, att det är
någon afgjord fördel med den frihet, som obestridligen ut-
märkt stafflimålarens ställning i Sverige under de senaste
årtiondena. Man kan förstå, att en och annan ovanligt fan-
tasibegåfvad konstnär haft nytta af att icke tänka på publik,
att icke arbeta på beställning, att följa sina egna ingifvelser
till det yttersta. Men är det den starka och egna fantasien,
som är det mest utmärkande för våra dagars svenska konst-

' närer? Landskapet, som behärskar nutida konst, kräfver

mindre fantasi än känsla och en väljande personlighet. Rem-
brandt och Turner målade landskap, som voro rena fantasier,
uteslutande själstillstånd, men hos oss äro: sådana skapelser
numera rätt sällsynta. En konstnär med påfallande rörlig
om än icke djup fantasi, Carl Larsson, har hos oss utfört det
största antalet beställningsmålningar. Och äfven en Rem-
brandt tog ju ingen skada till sin själ af de direkta beställ-
ningar, som kommo honom till del; tvärtom blefvo de anled-
ningen till hans mest egendomliga, mest själfständiga och för
samtiden minst populära verk.
Hvad man saknar hos modern målarkonst är i följd af
bristen på intim beröring mellan konstnär och publik taflor,
som stå i ett nära förhållande till ägaren och hans familj.
Äldre tider hade sina familjeporträtt, sina miniatyrer och sina

I silhuetter i brist på högre alster; och af landskap intressera-

de man sig lifligast för det som låg en närmast, omgifningen
kring sitt hus, sin trädgård eller sin födelseort. Jag vill inte
påstå att dessa intressen alldeles dött ut; man kan än i dag

84 HUS OCH HEM.

finna goda porträtt målade på beställning af våra bästa konst-
närer; men det är obestridligt, att fotografien i stort sedt
undanträngt den målade familjebilden, miniatyren och hem-
bilden. Ett hem saknar alltid sin konstnärliga afrundning
och mycket af sin personliga charme, så länge familjen icke
lämnat synliga spår af hvad man skulle kunna kalla »intres-
set för sig själfva och intresset för hvarandra.» Familje-
albumet — numera äfven det i utdöende — och fotografierna
under glas på hyllor och skrifbord äro ett alltför demokra-
tiskt och snart förgängligt uttryck för detta intresse.

Från bostadens och familjens synpunkt sedt är det därför
något önskvärdt, att den svenske konstnären, i synnerhet
stafflimålaren, i högre grad blir en lifvets tjänare, så som
han varit under alla goda konsttider; sålunda icke arbe-
tande i förnäm afskildhet, endast i kontakt med publiken ge-
nom en utställning eller en konsthandel eller till och med
(hvilket äfven någon gång förekommer) svartsjukt samlande
massor af dukar i sin ateljé utan att alls vilja befläcka sig
med offentligheten. Men för detta närmande mellan konst-
när och publik får naturligtvis publiken gå de flesta stegen:
ty kontakten mellan dem får icke arta sig så att konstnären
blir publikens och icke lifvets tjänare.

85

Ett råd.

Man bör öfver hufvud inte ge några goda råd, hvarken åt
vänner eller ovänner, närsläktade eller obekanta. Erfaren-
heten visar nämligen med förfärande tydlighet, att ingen föl-
jer goda råd, om också några följa dåliga. I det föregående
har därför stor försiktighet visats i afseende å direkta råd
till husbyggare; och om försiktigheten ibland icke varit till-
räckligt stor, så anhålles härmed vördsamt om den benägne
läsarens och eventuelle byggherrens öfverseende. |

Men jag vill inte sluta dessa anteckningar om husbyggan-
dets smärtor och fröjder och om bostadsarkitekturens ljusa
och mörka sidor utan att ge alla på ett eget hem funderande
ett råd, som jag vet vara godt och som trots allt borde följas.
Det lyder i all sin enkelhet så: gör inte med en gång ett hus
färdigt in i minsta detaljer, in i minsta skrymsle; är ni tvek-
sam om värdet och nyttan och skönheten af vissa anordningar
och vissa småting, så låt dem vara! Flytta in i huset, äfven
om det finns några bara fläckar, tomma platser för möbler,
öppna värmeelement, ofärgade ytor, »plats för freskomålning».
Man kan inte på förhand ana hur man skall tycka om det och
hur man skall trifvas med det. Lifvet är något annat än teo-
rien, och för hvarje dag blir man en liten smula klokare, om
man ägnar sitt teoretiska och personliga intresse åt en så
mångsidig affär som husbyggande.

En sådan försiktighet och återhållsamhet har äfven sitt
praktiska värde. Ty det kommer en dag — icke alltför af-
lägsen från den dag ni stolt tar ert nya hus 1 besittning —
då en inre och kanske också yttre reparation måste företa-

86 HUS OCH HEM.

gas. Den starka värmeledningen far hårdt fram med snicke-
rierna, öppnar springor mellan golftiljorna och drar ut dörr-
speglarna, så att det blir hvita linjer i kanterna, och låter den
ohållbara takpappen, om sådant förekommer, rämna 1 pitto-
reska sicksacklinjer. Det kan då vara en tillfredsställelse att
icke ha kostat på dyrbar målning öfverallt och icke ha gjort
allt färdigt, af hvilket sedan något måste göras om. Men
det förnämsta skälet är icke praktiskt utan ligger i det öka-
de personliga intresse, hvarmed man så följer förändringar
och förbättringar i sitt eget hus. I början är det endast ett
skal, ett kubiskt utrymme, en död byggnadskropp; först se-
dan människan fått lefva i det och forma det i någon mån
efter sina vanor, får det en själ och blir hennes verkliga egen-
dom.

87

Handelscentrum i Hampstead
Garden Suburb.

EN BLICK PÅ STOCKHOLMS VILLA-
STÄDER.

Ett fel hos de flesta af våra villastäder är den ringa eller
åtminstone otillräckliga omtanke som från början ägnats for-
mandet af den lilla stadens centrum. Denna brist är så myc-
ket mer i ögonen fallande som — antingen vederbörande
tänkt på det eller inte — ett centrum alltid kommer att växa
fram af sig själft med bodar och pensionat, skolor och idrotts-
platser; och om det är obekvämt placeradt eller ser skräpigt
och oordnadt ut, så är det en mycket dålig reklam för villa-
staden i fråga. Alla spekulanter och blifvande egnahems-
byggare måste under sina funderingar på plats och form för
sitt ideala hem gång på gång stöta på detta centrum, och
känslor af lust eller olust skola alldeles säkert kraftigt bi-
draga till ett beslut — ja eller nej. Jag kan till exempel icke
tänka mig att Djursholms handelscentrum varit någon loc-
kelse för spekulanter, så tämligen nybyggarartad och enkel
fason har det fått i den dock så förnämliga villastaden. Stor-

88 HUS OCH HEM.

ängens centrum är dess tennisplan, och om den låge lite läng-
re från järnvägen, skulle den i ännu högre grad än fallet är
ge ett första trefligt intryck af ett samhälle, icke bara en upp-
sättning dockhus af alla möjliga färger och former som nu
ligga lekfullt strödda öfver ängen. Det prydligaste centrum
är ännu så länge Lidingö Villastads, fastän det är provisoriskt
och sålunda har en alltför vid utsträckning för samhällets nu-
varande storlek. Planer äro uppgjorda till ett verkligt city
för villastaden. I Råsunda, där stadskaraktären från början
blifvit mera framträdande, ger det lilla som redan är färdigt
utefter stora gatan ett godt intryck; men skall man här, när
det fria spekulationsbyggandet en gång är insläppt och tagit
riktig fart, kunna fortsätta på samma goda väg? Det är
tillåtet att tvifla.

Problemet är viktigt både i praktiskt och estetiskt afseen-
de, men dess svårlösthet hos oss beror nog mest på de relativt

2

|
Sn
aa |

En stadsbit från Råsunda.

EN BLICK PÅ STOCKHOLMS VILLASTÄDER. 89

Handelsbod i Lidingö Villastad.
(Arkitekt: Alf Landén.)

små medel, hvarmed våra företagare och villastadsgrundare

få röra sig. Det önskvärda vore naturligtvis att ett villa-

. stadsbolag, stödt på arkitekters fackkunskap, grepe sig an både

1 stort och i detalj med frågan om stadens centrum, d. v. s.
inte bara bestämde hvar kyrka, skola, kommunalhus, bodar,
pensionat och hotell lämpligen skola placeras utan byggde
dem, successivt naturligtvis, men dock så att de snart nog
kunde ge ett godt intryck af hela samhällets soliditet och ka-
raktär. Särskildt i fråga om bodarna är det klart för hvar
och en hur gemytligt och trefligt de skulle kunna verka, om
de byggdes 1 samförstånd till att bilda ett marknadsartadt
komplex, där villastadsbon på några minuter kunde förse sig
med varor af de mest olika slag. Just blandningen af landt-
lighet och stadslig snygghet och praktiskhet skulle af ett så-

90 ka HUS OCH HEM.

dant marknadstorg eller bodkomplex kunna göra ett eldorado
för husmödrar och tjänstflickor. 4

Jag har antydt effekten af ett prydligt och trefligt ordnadt :
centrum för den eventuelle spekulanten och för den enskilde
villabebyggaren. Men skulle det inte också bidraga till att
skapa en verklig lokalpatriotism, en samkänsla mellan invå-
narna som nu, det påståendet kan tryggt vågas, icke är till
finnandes? Vårt villastadsfolk har delat sina hjärtan mellan
den stora staden, som de bero af, och det egna hemmet där de
samla sin trefnad och sina nöjen på lediga stunder; för kom-
munen, för det hela ha de ett mycket lindrigt intresse. Man ;
hör ibland af stockholmarna på deras upptäcktsfärder i om-
gifningarna en blid sarkasm om det osunda lif som villastads-
folket för: de gå aldrig ut, man ser dem åtminstone ytterst :
sällan på vägarna, balanserande på sina träbroar. Antag- -:
ligen ha de det så trefligt och vackert inuti sina små hus eller
1 trädgårdarna, medan de i grund och botten afundsjuka :
stockholmarnas enda utväg för att »vara tillsammans och ha -
trefligt» är att bege sig ut ur den numrerade hyreskasernens :
bås, på gator och offentliga lokaler. Men nog skulle man .
vänta sig ett uppblommande af gemensamma intressen och ;
lokalpatriotiska former just i små samhällen, hvilkas invå-
nare velat slippa det nivellerande egoistiska storstadslifvet. -
På Storängen kan man tycka sig märka drag af ett lokalpa- :
triotiskt lif, förmodligen på grund af den mera homogena .
sammansättningen af och umgänget mellan dess invånare, men :
i de större samhällena Djursholm, Saltsjöbaden och Lidingön :
är det nog begränsadt till den vitala och oundvikliga kommu-
nikationsfrågan, alltid lika aktuell och alltid lika fängslande.

Ett godt symptom på denna felande samkänsla är det be- -
synnerliga och fula fenomen, som skulle kunna kallas staket-
förbistringen. Det är ett nästan vemodigt nöje att under en
promenad genom några af våra villastäder lägga märke till
alla de staketformer och staketfärger, hvarmed ägarna i frän
individualism kringgärdat sig. Staketet bidrar mer än nå-
got annat att ge våra villastäder ett nybyggarartadt och upp-

EN BLICK PÅ STOCKHOLMS VILLASTÄDER. 9I

komlingsaktigt utseende. Det är inte något effektivt stäng-
sel så som en mur eller en palissad, utan det är helt enkelt äga-
rens bomärke: här huserar jag! Man må lägga märke till
den uppfinningsrikhet hvarmed han ger sitt staket en alldeles
särskild prägel; råkar det vara af samma typ som grannens,
kan man slå sig i backen på att han skall måla det i en färg, som
på det bjärtaste sätt skär af från dennes. Det är svårt att
finna botemedel för denna individualistiska sjuka; men nog
vore det ett kulturframsteg, om de flesta invånarna i ett sam-
hälle, med stöd af exploatörerna, komme öfverens om att icke
sätta några vidlyftiga stängsel alls kring tomterna utan endast
plantera häckar och träd i gränslinjerna. I Västerås lär man
1 en nybildad villaförstad ha gjort en sådar öfverenskommel-
se, men i Stockholms omgifningar dröjer det säkert länge nog,
innan vi komma därhän.”

I en artikel i tidskriften särdtekturs har Ragnar Östberg
en gång anmärkt på den omeddelsamhet och den brist på sam-
känsla som karakteriserar våra villastäder. »Det är en half-
het och en oreda i hela deras växt, en pinande bråkaktighet»,
säger han. »Men glada bli vi, när vi komma till Sigtuna och
se de enkla huslängorna som lugna, goda viljor i långa rader
utmed den böjda gatan med trädgårdarna bakom och kronor-
na öfver — alldeles som i Englands och Frankrikes förtju-
sande bysamhällen, där de blommande murarna som ett hand-
slag binda byggnaderna hop till vänner. Men det blefve för
billigt, för idylliskt för oss att ordna det så — vi som i beha-
get se en fiende.»

Det ligger mycken bitter sanning i dessa ord som peka på
disharmonien, bråkigheten och den halfartistiska oredan i
Stockholms villastäders yttre, synliga karaktär. Men de äro
inte bara citerade som en bekräftelse på hvad ofvan anförts,
utan som utgångspunkt för en erinran både till den kringsyn-
te och mångsidige arkitekten och till författaren af denna bok,
att det finns många och starka förmildrande omständigheter.

1 I de stora amerikanska villastäderna lär det vara förbjudet att sätta upp
staket kring de olika tomterna!

92 HUS OCH HEM.

De yttre villkor som funnits för handen i alla särskilda fall
och de afsikter hvarmed enskilda och stadsgrundare gått till
verket ha varit af ett särskildt slag. Först och främst, man
får knappast jämföra dessa villastäder med Frankrikes och

Englands bysamhällen; de äro uttryck för helt andra sam-

hällsbehof och individuella fordringar, de måste i rätt hög
grad ge individualismen rum, eftersom de just ha framkallats
af reaktionen mot storstadslifvet. Byn eller småstaden har
haft en organisk växt, medan villastaden är en rätt artificiell
skapelse; de förra äro slutna inom sig själfva, medan villasta-

den i allt sitt handlande vänder sig mot den stora modersta-

den. Och dessutom: om det finnes något som den f. d. stock-
holmaren fruktar, så är det en ny upplaga af småstaden —
och inte utan fog; ty med all respekt för den idylliska skönhe-
ten i Visby, Sigtuna, Strängnäs och Grenna och några till,
så är den lilla svenska småstaden med sin futtighet, sin skvall-
riga närgångenhet inte något lysande exempel att följa. Det
är inte heller omöjligt att äfven de engelska och franska by-
arna och småstäderna, så idylliska de se ut vid en flyktig blick,
äro ganska otrefliga och för våra fordringar osunda nästen,
medan våra villastäder utan undantag ge en behaglig förnim-

melse af hvilket lugnt, sundt och komfortabelt lif som föres i '

hus och trädgårdar. Tanken på en rad enkla hus utefter en
bygata är poetiskt mycket tilltalande, men man får icke för-
tänka en bildad medelklassvensk, om han tvekar att utväxla
ett sådant harmoniskt handslag som Östberg talar om med
hvilken granne som helst. Å andra sidan böra arkitektens
bemödanden att med enkla och naturliga medel åstadkomma
harmoni mellan två näraliggande byggnader senteras af bygg-
herren — eller för att använda ett ord rakt på sak af Carl
Westman: »Jonsson ska lära sig inse att hans hus fortfarande
är lika bra, fast Antonsson bredvid bygger ett som är nästan
likadant.»

Det kan vidare sättas i fråga, om en sådan enkel by- eller
småstadsformation skulle blifvit så mycket -billigare än den
nu förekommande villastadstypen. Den skulle nämligen högst

EN BLICK PÅ STOCKHOLMS VILLASTÄDER. 93

betydligt inskränkt tomttillgångarna, ty våra terrängförhål-
landen kunna icke i fråga om lätthandterlighet jämföras med
de engelska och franska. Jämna och bekvämt formade bo-
platser äro ganska sällsynta i Stockholms bergknaltiga, af
åsar, dalgångar och vikar genomstrukna omgifningar: Men
äfven om de vore flera än de faktiskt äro, skulle säkert villa-
byggarna ofta gå dem förbi för att söka högt liggande, torra
tomter med fri utsikt; dalen under en framspringande bergs-
brant eller den sanka ängen ha mycket liten dragningskraft
för oss moderna människor.

Under alla förhållanden skulle sålunda våra villastäder äga
en brutnare, mera pittoresk och mindre lugn formation än
utländska förebilder af gammalt eller nytt slag. De skola
aldrig kunna bli och ha heller aldrig kunnat bli arkitektoniskt
öfverskådliga helheter. Man må känna det som en brist, men
det är för sent att sörja öfver det. Däremot är det i många
fall ännu möjligt att försköna och ge en bättre karaktär åt
villastaden ur en annan synpunkt än den arkitektoniska hel-
hetens. Växlingen 1 Stockholms omgifningar, den i hela
Europa enastående rikedomen på olika arter af landskap så
att säga, borde blifvit bättre beaktad. Här skulle en sund och
säker instinkt kunnat göra hvad ett teoretiskt studium och af-
siktlighet aldrig kunna åstadkomma. Tänkom oss att de byg-
gande klarare förstått karaktären af den plats och den villa-
stad där de byggde; att de i Saltsjöbaden tänkt på närheten
till hafvet, i Djursholm på den rika och saftiga skogsvegeta-
tionen och den leende lugna fjärden, på Lidingön ökaraktären
med vatten och dalgångar och långa höjdsträckningar åt alla
håll, på Djurgården parkstilen och den obeskrifliga 1700-
talstämningen. Säkert skulle de arkitekter, byggmästare
och byggherrar — funnit lyckligare och finare effekter för
sina byggnaders yttre, och de skulle kommit att omedvetet
framhäfva en viss stil hos hela staden. Nu finns det ju redan
antydningar som skilja Saltsjöbaden från Djursholm och
Djursholm från Lidingön, men skiljaktigheterna ligga mera
1 tillfälligheter, i de olika tider hvarunder de byggts och de

94 HUS OCH HEM.

olika samhällsklasser, som byggt. Orternas historia, geologi
och vegetation ha fått bestämma för litet.

Jag vill till sist återkomma till en redan framlagd synpunkt
som gäller det beklagliga i att dessa företags grundare icke
som t. ex. de engelska varit i stånd att mera effektivt taga
byggandet om hand eller åtminstone leda det i en god rikt-
ning. Det är det storartade och enastående med en sådan
skapelse som den endast fem å sex år gamla Hampstead Gar-
den Suburb strax utanför London, att den är några få upp-
lysta mäns och kvinnors vilja förkroppsligad — en vilja som
ledt de obeslutsamma, okunniga eller ointresserade byggher-
rarna till vackra resultat. Det är beundransvärdt att på ett
enda år kunna uppföra nära 120 hus för ett sammanlagdt
värde af 77,000 pund d. v. s. mer än en million kr.; men det
är mera beundransvärdt att uppdraga och fasthålla ett så stort
program som skett i Hampsteadbolagets förklaring vid grun-
dandet:

»Då olika tomter äro utlämnäde till olika byggare och hvar-
je byggare tänker endast på sin fördel, då blir resultatet hvad
man kan se i de otrefliga moderna stadsgatorna.

Vårt hopp är att hvarje väg skall få sin karaktär, att små
öppna platser skola vara inom nåhåll för hvarje barn och åld-
ring, att intet hus skall skugga eller störa en grannes hus, att
det hela skall grupperas kring centrala anläggningar och cen-
trala byggnader och att från hvarje håll det skall erbjudas
goda utsikter eller skymtar af en aflägsen bygd.»

Det är ett liknande program — tillgodoseende det hela lika
väl som de enskilda — som ännu återstår att realisera i
Sverige. |

95

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR.

Det har i det föregående anmärkts att intresset för bygg-
nadskonst, så snart det icke är -fråga om en för den bildade
lätt igenkännlig historisk stil eller om monumentala jätte-
byggnader, är ganska ringa i Sverige. Den stora borgerliga
allmänheten betraktar alltjämt arkitekten som ett besynnerligt '
mellanting mellan teoretiker och praktiker, en konstnär som
vet något om många konster men strängt taget icke kan nå-
gon — med ett ord en faktor som bör misstros, därför att
han är obekant; i all synnerhet gäller detta, om arkitekten
är en personlig kraft som gärna går egna vägar och har egna
idéer. Det har nog ännu icke gått upp för denna allmänhet
att arkitektens ställning bättre kan förliknas vid dirigentens
af en stor orkester — en man som behärskar de olika detalj-
arbetena men naturligtvis icke med egen hand kan själf utföra
dem alla. Därtill kommer att det goda som göres 1 arkitektur
inte märks tillräckligt, medan det dåliga alltid märks; inte
bara därför att det göres mera dåligt än godt här i världen
utan också emedan det dåliga i byggnadskonst nästan alltid
är pretentiöst, framträdande, högröstadt och fantastiskt, me-
dan det goda sträfvar till enkelhet, lugn förnämhet, allvar och
stillhet.

Ute i den stora konstvärlden är det nu allt flera tecken som
tyda på, att arkitekturen och med denna förbundna dekorati-
va konstarter skola träda i förgrunden — åtminstone i ger-
manska länder — på framtidens konstområde och intaga den
förnämligare plats som med rätta tillkommer dem i ett lands
odling. Låt oss hoppas att vi äfven här i Sverige komma

96 HUS OCH HEM.

att få upplefva något liknande. På de senaste åren har
också bland svenska arkitekter, särskildt de yngre lagen, yp-

——

pat sig en ökad själfständighet och oförskräckthet, målmed- :

vetnare afsikter, en större omtanke om de nationella bygg-
traditioner som ännu kunna tagas till vara och utvecklas. En
ny konst håller på att växa upp bland oss — men den har
ännu ingen publik! Känslan för en byggnads väsen, den na-

turliga människans glädje åt det som är naturligt, enkelt och :

ärligt i en byggnads resning, plan och material synes i det
iärmaste utdöd hos den stora massan af folket. Det natur-

& Ae

liga anses excentriskt, en färgskimrande yta kallas dyster, en :

imponerande massa klosterlik. Det är på en gång lustigt
och bedröfligt: kloster användt i smädlig afsikt! Det finns

väl icke många byggnader från gamla tider som äro mera .

ingifna af en trefnadsfylld och rofylld anda än just klostren
med gårdarnas blommande skönhet och gångarnas skuggan-
de svalka och cellernas dunkel och stillhet med ett fönster ut
mot en vid grönskande dal: minnesmärken i sten öfver arbete
och begrundan — ett enkelt arbete och en djup begrundan
som den hafsiga och nervösa nutidsmänniskan kunde ha godt
af att emellanåt framkalla för sin inre syn.

De svenska landtbostäder som i följande sidor ställas fram
1 ord och bild äro afsedda att illustrera sträfvanden som
utmärka den nu arbetande arkitektgenerationen. Dessa tio
hus af lika många arkitekter äro naturligtvis icke fullkom-
ligt typiska, så att man kan säga: detta är den goda moderna
svenska villan; hvad som icke här är representeradt är icke
heller vackert och icke heller svenskt. Utanför dessa tio
byggkonstnärers led finns det helt visst ännu några som äro
värda all högaktning. Beklagligt nog saknas här ett bety-
dande namn: Carl Westmans, men denna lucka beror icke på
glömska utan på omständigheter som författaren icke hatt
makt öfver. Vidare ha Göteborgs- och Malmöarkitekterna ty-
värr icke blifvit representerade hvilket också är en lucka, om
än villabyggandets centrum fortfarande är Stockholmstrak-
ten. Men de nu valda ge enligt författarens mening bättre

ge OK

PT TOTTE FO Rena ra

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 97

än några andra ett begrepp om den rent konstnärliga -be-
handlingen af bostadshuset i förstaden, där sådana' hän-
syn som den yttre arkitektoniska verkan . och sambandet
med naturen, planens inte bara praktiska utan vackert af-
vägda egenskaper, interiörernas själfständiga behandling o. d.
fått spela en stor roll. Hus som byggts så att säga för ingen
1 och för alla, praktiskt uppförda, solida, men fullkomligt ka-
+ raktärslösa som storstadens hyreshus, de ha däremot icke fått
| någon representant. Det bör tilläggas att dessa tio hus ock-
I så äro afsedda att ge en bild af en viss borgerlig medelnivå
i våra villastäders hem; palatset för många hundratusen kr.
« och den lilla stugan på fyra, fem rum falla icke inom ramen
> för detta urval.

| Men de dragna gränserna äro icke otillbörligt snäfva, och
:I den benägne läsaren skall tvifvelsutan kunna medge att ganska
; många viljor och sträfvanden, ganska många slags ideal få
| rum inom dem. Dessa tio hus äro icke enformiga upprep-
+ ningar af samma arkitektoniska motiv, samma planidéer : den
.. ene arkitekten har sin styrka i den intima trefnaden, den andre
i en förnäm gammaldags enkelhet, den tredje söker främst
en svensk karaktär, den fjärde gör propaganda för avancera-
= de utländska idéer o. s. v. Det är så mycket växling och om-
+ byte att man nästan skulle önska litet mindre af den varan
+ och i stället se antydd en på djupet gående sträfvan mot en
1 standard, en borgerlig nivå, se uttryckt en växande känsla
4 — som Muthesius uttryckt det — för att vår husliga omgif-
1 ning skall vara lika opretentiös och gedigen som den rock vi
| bära. Denna väl stora mångsidighet i vårt enklare bostads-
I byggande skulle kunna tyda på att de första experimentens
stadium ännu icke är öfverskridet och att vi ännu ha ett godt
stycke till, innan vi nå den djupt rotade bostadskultur och
lugna smak som kännetecknar några af de stora kulturländer-
nas arkitektur, först och främst Englands. Men å andra si-
dan är mångsidigheten kanske lika mycket ett uttryck för de
mycket olika natur- och terrängförhållanden som vi äro nog
lyckliga (eller olyckliga) att äga just i Stockholmstrakten. I

7—121224. Brunius, Hus och hem.

KA Brr RR (NEN SEN -
a KE RR

RSA
+

98 HUS OCH HEM.

alla händelser är det mellan dessa två ytterligheter som bo-
stadsarkitekturen alltid kommer att pendla: mellan å ena sidan
sträfvan till en standard, en god lugn nivå på hvilken många
kunna mötas och å den andra det individuellt genomtänkta och
själfständigt utarbetade som passar för undantagen, för en
eller två sällsynta människor.

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 99

Lagercrantz bostad,

Svalnäs, Djursholm.
Arkitekt Elis Benckert.

Lagercrantz” bostad ligger på Svalnäs i Djursholms nyare
utkant i en ganska jämn terräng, vackert beväxt med ekar,
granar och björkar och helt nära vattnet. Platsen är inte

Togs ror

Huset från väster.

100 HUS OCH HEM.

synnerligen kuperad, och man får den första öfverblicken öf-
ver byggnadens enkla struktur ofvanifrån. Det yttres ver-
kan beror helt och hållet på den fasthet, hvarmed arkitekten
fullföljt sitt program: att inom de fullkomligt släta, endast

BOTENAAN:
å I Å
MATSAL FE kneg 2

Fm 00

SKALA -ta& rt i = fy ÅS METER.

NV Va Å. NS

2

af ett obetydligt portutsprång brutna murarna och under
ett obrutet brant tegeltak inrymma allt som tillhör en liten,
kultiverad och fordringsfull familjs lif. På en låg sockel af
kullersten resa sig husets tegelmurar, endast tunt »slamma-

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. IOI

de» med puts, hvarigenom tegelytans böjningar och ojämrn-
heter framträda som under en tunn slöja. Åt nordväst öppna
sig de båda portarna som två enkla hvalf; hufvudingången
markeras genom det nämnda utsprånget, som är alldeles
osmyckadt, endast krönt af en särskild tegelhatt. På söder-
sidans öfvervåning är lagd en svarttjärad träbalkong, hvil-
ken liksom den svarttjärade skorstenen och det röda tegelta-
ket bryter mot den grå heltonen.

En blick på planen visar, att en viktig synpunkt har varit
isolerandet af boningsrummen från köksdepartementet, hvil-
ket skett dels genom mellanliggande trapprum, dels genom de
två grofva innermurarna, af hvilka den ena, tvärmuren, upp-
tagit alla värmekanaler. Tvärs genom denna tvärmur kom-
municera de båda områdena ; och i öfre våningen sker denna
kommunikation på de båda trappornas, familje- och köks-
trappornas, halfva höjd, där två afsatser befinna sig på sam-
ma nivå; på detta sätt undvikes mycket störande spring i
stora trappan. Hvardagsrummet kan därigenom tryggt öpp-
na sig mot förstugan med ett gästvänligt öppet bredt hvalf,
svarande mot och beläget midt emot porthvalfvet i det yttre.
Hvardagsrummet har sin stora öppna spis, men äfven de
flesta andra rummen ha smärre spisar infogade i hörnen,
hvilket varit möjligt utan större möda och omtanke genom
skorstensstockens ansenliga bredd. Värmeledningen är min-
dre synlig, i det elementen öfverallt inrangerats i de djupa
fönsternischerna med kakelplattor i fönsterbräderna.

En karäkteristisk prägel åt detta hus ger för öfrigt inred-
ningens i många afseenden nya art, ny fastän den också kan
sägas bottna i gammal svenskhet. Den traditionella hvita
oljemålningen och det traditionella tapetväsendet ha i möjli-
gaste mån undvikits. Väggarna äro hvitputsade, medan trä-
taken däremot blifvit föremål för en djup och saftig färgbe-
handling; de helt evkla furubräderna äro först laserade med
fet brun van Dyck och därpå bemålade kalligrafiskt med
olika färger, grått, blått, rödt och svart. Dörrarna, äfven de
af furu, stå mörka mot de hvita väggarna. Oljemålning i

102 HUS OCH HEM.

Från förstugan in i hvardagsrummet.

Dioitized hv NW
JIQITUIZe0 Dy &

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 103

vanlig mening är endast använd vid fönsterträ, dörrkarmar
och dörrlist.

Arkitekt var Elis Benckert, byggmästare Nils Gustafsson,
Djursholm, entreprenörer för ljus-, värme-, vatten- och af-
loppsledningar Djursholmsfirmorna Elektriska belysningsbo-
laget, Hedberg, Eriksson. Det konstnärliga målningsarbetet
utfördes af artisten Filip Månsson. Ägare notarien Gustaf
Lagercrantz.

Carl Milles” hus,
Herserud, Lidingön.
Arkitekt Carl Bengtson.

Carl Bengtsons hus för Carl Milles på Lidingön är unikt
i så måtto, att det representerar en samverkan mellan arki-
tekt och byggherre som. tillika" är husets byggmästare, kon-
trollant, dekoratör. Planer och öfriga ritningar ha uppgjorts
af den unge i Tyskland verksamme arkitekten Carl Bengt-
son, men som ledare och öfvervakare af byggnadsarbetet har
konstnären-ägaren, tillsammans med sin bror, arkitekten E.
Milles, modifierat och ändrat, tillagt och dragit från, så
att huset i mycket hög grad bär prägeln af hans egen indi-
vidualitet. I ännu högre grad blir detta fallet, då all den
planerade skulpturala utsmyckningen sitter på sina olika
platser.

Tomten är den för alla stockholmare välbekanta höga berg-
knalle, som numera jämte Carl Milles” hus är bebyggd af fru
Wilhelmina Skogh och skådespelaren August Palme. Det är
den mest dominerande platsen på hela Lidingön, synlig från
många ställen i hufvudstadens omgifningar och själf erbju-
dande de vidaste och praktfullaste utsikter öfver Värtan,
Stockholms norra utkanter” Ladugårdsgärdet och åt andra
hållet in i Edsviken och bort till Djursholm. Byggnaden la-
des på själfva berget för att undvika fällandet af några träd

104 HUS OCH HEM.

Huset från sydväst.

— en omsorg, som emellertid icke alltid lönas med de bibe-
hållna trädens trefnad, ty särskildt barrträd äro ganska öm-
tåliga 1 nära grannskap till ett hus. Placeringen gaf sig näs-
tan af sig själft. Den efter vanlig villanorm ansenliga bygg-
naden delade sig i två partier, boningshuset och ateljéhuset.
Boningshuset lades åt söder med fönster i alla solväder-
streck, ateljehuset fick sitt enorma takfönster åt norr efter
gängse bruk och dess mäktiga fönsterlösa gafvel sköt ut mot
väster. Förbindelsen mellan de båda gafvelhusen förmedlas
i nedre våningen af en lång ståtlig af stenpelare uppburen,
med tegeltak försedd loggia, som tillika är ingångsporten.
Upp till denna loggia leder en rad tegeltrappsteg. Vid de
båda husens möte i taket skjuter upp ett kort fyrkantigt med
tegelhuf klädt torn, placeradt där dels för utsiktens skull,
dels i den arkitektoniska afsikten att tillräckligt kraftigt be-
tona föreningspunkten mellan de båda husen.

NÅGRA MODERNA SVENSKA YILLOR. 105

BORCKVÅNINGCN- PLAN: saa 150

AVnenB Rin. 1908

ATEUER Och BORG HUVS AUDINGOM: FOR CARLO ÖLGA MES VIT Ö av

STAXVÄNINGEN/ : PVAN Jnaa 1:50

s==—=—=—=——=——— = ver > >>,

Painting!

500 COR TORA DORTE ROLL EIL IT

' '
t.f om rn -

Lade

Ann en sv 1908
'

ATLUER och BOMINGSNUS Å LiDINGON-FöR CARLO ÖLSAMibes VÄLJ Ö ör

106 HUS OCH HEM.

Materialet är i nedre våningen tegel med puts, i öfre vå-
ningens gaflar trä med en yttre panel på lock; denna furupa-
nel är alldeles ofärgad men har redan efter endast tre års
förlopp börjat antaga den önskade silfvergrå tonen. Och
hela huset ger numera, där det ligger bredt och tungt på höj-
den, ett verkligt helhetsintryck af en konstnärs boning utan
att vara öfverlastadt af dekoration. Denna är ännu så länge

Hvardagsrummet.

inskränkt till några fantastiska reliefer kring tornets fäste,
men kommer att utsträckas till fönsterramarna och ett litet
gafvelfält öfver ingången. I trädgården och loggian äre
större och mindre skulpturverk placerade.

Det inre har en klar och enkel fördelning af utrymmen.
Den stora ateljen har de imposanta måtten af 16 X 10 m.
och en höjd af 14 m. Man kommer dit genom en väldig port
direkt utifrån och genom en liten dörr från förstugan, där

> SR Je än får SN Ar

> a— AV i

DN
)

/ NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 107

|

alla andya router i huset sammanstöta: från loggian, från
: den stora dagligstugan, från köket och från öfvervåningen
1 genom trå; pan. Dagligstugan är ett långt rum med måtten
1 10 X4 i emma hörnet och 10 X 5 i det andra, belyst af fyra
' breda fönster; det tjänstgör som matsal och sällskapsrum,
"och centrurn är den breda, runda öppna spiseln. Väggarna
äro gråputsade, golfvet mörkfernissadt.' Väggen mot: för-
stugan är af trä med små blyfönster högt uppe, ett poetiskt
afbrott i den enkla formationen af det hela, som på samma
gång bereder åt sällskapsrummet en önskvärd afskildhet —
i parentes sagdt till idé och detaljer utfördt af byggherrn
själf. I öfre våningen ligga sofrum och en målningsateljé
för byggfrun -som också är konstnär. Äfven från denna
våning har man kommunikation med den stora ateljén via

Oo

itförts så småningom med en omtanke och för-
NÅ äro mönstergilla.

detaljer h
|» siktighet, '

| »Kråkhvilan:,

| | Stocksund. Kr
gare och arkitekt Carl G. Bergsten.

Byggradspliatsen för detta hus bestod af en mot söder starkt
sluttande bergbacke. Bergets naturliga förutsättningar till
byggnadsplats ha tillgodogjorts genom att delvis spränga in
byggnadens källarvåning i berget, hvarigenom hufvudvånin-
gen kunriat förläggas i nivå med den bakom liggande terrän-
gen, som utnyttjats till en terrassartad planterad gård i nära
förbindelse med hufvudvåningens hvardagsrum. Denna gård
är på tvi sidor infattad af murar, på den tredje begränsad
af byggnåden, imedan den fjärde är utbildad som terrass mot
den lägre'liggaride gårdsplanen och öfverbyggd med en spaljé,

108 HUS OCH HEM.

Fasaden.

uppburen af två granitpelare, hvilka från gården inrama den
utsikt platsen haft att bjuda på.

Den ovanliga planform med sneda vinklar Son: gifvits
byggnaden är en följd af den spetsiga vinkel, i hvilcen tom-
tens båda närmast byggnaden liggande begränsniagslinjer
sammanlöpa. Beträffande rumsfördelningen rnå nämnas att
entrén förlagts i källarvåningens plan och i sambar' | därmed
en »studio» eller läsrum som med ett hvalf öppnar sig mot
den förra. Öfriga utrymmen i denna etage upptagas af käl-

-

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 109

CmENPE
TE = in

lare, värmeapparat och tvättstuga. Hufvudvåningen uppta-
ger ett stort hvardagsrum, utformadt så att det vid behof
kan medelst ett draperi delas i två rum, då man vid vissa till-

110 HUS OCH HEM.

fällen vill använda den ena delen som matsal. Därjämte
finnes ett särskildt matrum som är afsedt att endast tjäna
den trängre familjens bruk och som samtidigt tjänstgör som
serveringsrum med väggfasta skåp. Utanför köket ligger
en förstu, i hvilken grofdisken utföres och härifrån leder en
särskild trappa ned till matkällaren. I denna våning finnas
sängkammare med bad- och toalettrum och i öfre våningen
utom trapphall två sofrum och en jungfrukammare med sär-
skild trappa ned till köket.

Byggnaden är uppförd af tegel på sockel af gråsten,
sprängd ur berget, uppblandad med murstenar. Till fasaden
har användts häandslaget rödt mälartegel och taket är täckt
med svartglaseradt tegel, af enkelkupig modell.

Inredningen af rummen är hållen enkelt och utan mycken
färg. Ett rum har ett hvälfdt tak, ett annat trätak som skall
målas; för öfrigt äro taken släta och hvitkalkade liksom de

M

ord
8

H

ti HH

Från gården.

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. III

Hvardagsrummet.

flesta väggarna. Ett rum har en boaserad vägg med brä-
der lagda »på lock», d. v. s. en smal bräda öfver skarfven.
Möblerna äro mestadels gamla, endast i hvardagsrummet

komponerade af arkitekten själf.

»Vintras,
| Djurgården.
c Ägare och arkitekt Ferd. Boberg.

Egendomen, hvars adressnummer är 7 Alberget, har en
hel liten historia och har tjänat många ägdte. Den förste var

112 HUS OCH HEM.

SNR ARS

”

AN q
AR .
FOSS AS -
et I

. 4
X
NA

Från trädgården.

PE

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 113

skeppstimmermannen Olof Olofson, som enligt Riksmar-
skalksämbetets handlingar af den 20 november 1755 fick till-
stånd att »för nödiga husrums uppsättande för sig :få nyttja
och innehafva så stor plats neder vid sjön utom Kongliga
Djurgårdsgärdesgården, som till dess byggnad kan nödig
pröfvas». Platsen har sedan dess bytt ägare ungefär 10 gån-
ger och icke längre tillbaka i tiden än 25 å 30 år voro går-
dens flygelbyggnader använda som sommarnöje — landställe!
— af förmögna Stockholmsborgare. Därefter ägdes gården
af hr Isak Hirsch, och det var af honom som "nuvarande äga-
ren köpte besittningsrätten år 1902. SER

Sibuabtonoplan af |

B—121224. Brunius, Hus och hem.

114 - » HUS OCH HEM.

Tomten låg då i ett annat skick än nu och mera afsides,
så länge det icke gick spårvagn till Bellmansro och ingen
strandväg där förbi. På gården funnos af de nuvarande
byggnaderna endast sidoflyglarna och sjöpaviljongen samt
några uthus hvilka rifvits. På den nuvarande hufvudbygg-
nadens plats låg en del af den gamla trädgården med ett par
vanvårdade häckar och några bärbuskar.

Arkitekten ger själf följande orientering och beskrifning.

»Programmet innehöll bland annat att för den minsta tänk-
bara kostnad erhålla det mesta möjliga utrymme, och däraf
kommer sig hela byggnadens mycket sammanträngda och
koncentrerade anordning, dess delvis mycket låga och skäli-
gen små rum. Önskemålet var att få ett mycket stort
rum, hvardagsrum, hvilket samtidigt skulle vara ägarinnans
atelje — de öfriga rummen kunde då vara mycket obetyd-
liga, blott de voro väl ventilerade. Själffallet vände vi för
öfrigt byggnadens hufvudsida mot sjön för att infånga all
den sol och allt det glitter i vattnet, som läget så frikostigt
erbjuder.

Efter dessa allmänna förutsättningar är planen uppgjord.

Den nu färdiga byggnaden innefattar en ny ateljé, tillbyggd
1 sydöstra hörnet, hvilken tillkom, då den ursprungliga atel-
jen blef otillräcklig för sina dubbla ändamål. I samband
med denna tillbyggnad upptogos de åt söder liggande låga
fönstren på gamla ateljen, hvilka hafva gjort äfven denna
till ett härligt solrum.

Dispositionen af rummen framgår af planerna. I botten-
våningen finnas, förutom entrén, mottagningsrum och mat-
sal jämte köksafdelning och tjänarerum samt den tillbyggda
ateljen. En trappa upp är stora hvardagsrummet med för-
maket närmast intill trappan, och dessa båda rum upptaga
kela den våningen med undantag af ett litet gästrum. Hvar-
dagsrummet är 5 meter högt, öfvertäckt i hvalfform, under
det gästrummet och förmaket äro låga — 2,50 meter — så
att öfver dessa kunnat inrangeras sofrum, toalett- och badrum
samt ett litet syrum. Till nya ateljén finnes genom trappa

IiBelierena
ofte del

Fbelier

116 HUS OCH HEM.

Hvardagsrummet.

förbindelse äfven från hvardagsrummet en trappa upp. För
öfrigt är hvarje centimeter ända upp under taket tillvarata-
gen och utrymmena bokstafligen stufvade som på en båt. Det
mycket öfverskjutande takets nedre kant ligger i jämnhöjd
med bottenvåningens tak, hvarigenom möjliggjorts ett afse-
värdt ökande af utrymmet i stora hvardagsrummet utan mot-
svarande ökning i bottenvåningen.

Byggnaden är uppförd af trä, putsad ut- och invändigt samt
försedd med värmeledning och elektriskt ljus. I hvardags-
rummet finnes en öppen spis.

I byggnaderna på ofre gården har ägaren inredt ritkon-
tor och öfriga för sitt arbete nödiga utrymmen, hvarjämte
där förekomma rum för gårdsfolk, ett par lägenheter till ut-
hyrning samt strykrum och andra ekonomilokaler. I bygg-
naden på bakgården finnas tvättstuga med torkvind, modelle-

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 117

ringsateljé och ett skjul för trädgårdsredskap m. m. Till-
träde för åkdon finnes genom en port från bakgården mot
landsvägen på östra sidan. |

Genom den söder om tamburen liggande lilla öppna veran-
dan kommer man ut i den mellan byggnaden och sjön liggan-
de trädgården. Dess läge torde kunna betraktas som idea-
liskt: rätt mot söder och öppna stranden, skyddadt mot norr
af byggnaden och i andra hand af Djurgårdsbergen bakom
samt mot öster och väster af höga murar, stora trädmassor
och betydande häckpartier.

Stommen i trädgården bildas af åtskilliga gamla goda
fruktträd: olika äpplen, plommon och bigarråer, samt en per-
sisk syren och vid stranden flera hvita syrener. Utöfver
vattnet ligger en gammal paviljong, byggd 1821, och omgif-
ven af en rundgående loggia.

Större delen af hufvudbyggnadens väggar är redan täckt
af murgröna, vildvin, aristolochia och riktigt vin, som t. 9. :n.
flera gånger gifvit mogna, ehuru små drufvor, utan att ens
ha varit täckt eller på något sätt skyddadt. Omkring veran-
dans väggar och pelare väller en rikedom af kaprifolium, kle-
matis och småblommig krasse och i stora krukor blomma
fuchsior och pelargonior. Vin och aristolochia växa redan
långt upp på taket och vi få hvarje höst skära ned de högsta
partierna för att icke tegeltaket skall skadas. Vid östra si-
dan förekommer en pergola, som sammanbinder nya ateljén
med sjöstranden och vidare utmed stranden fortsätter till
Östra begränsningsmuren. Denna är omhvärfd med kapri-
folium och klematis samt luktärter och utmed hela sjöstran-
den löper en bädd af rikblommande krasse, som väller ut öf-
ver vattnet. Utmed begränsningsmurarna stå olika spaljé-
fruktträd, ned till sjöpaviljongen leder en allé af röda vin-
kär på stam, sammanbundna med växande girlander af sam-
ma material. Vidare finnas, förutom perenna bestånd af
flox, hydrangea och delfinium m. fl., en hel del klängrosor och
andra bloimsteranordningar, som växla olika år. Ypperliga
krusbär och en enkel köksträdgårds alla alster förekomma

118 | HUS OCH HEM..

dessutom 1i riklig mängd. Som stilla botten mot alla blom-
morna ligga två gräsmattor.

Sådan bostaden nu är, på 10 minuters spårvagnsafstånd
från stadens centrum, tillräckligt långt från landsvägen för
att trafiken och bullret alldeles icke skall genera, med sitt un-
dangömda och fullkomligt skyddade läge, sin soliga trädgård
med dess blomsterrikedom, sin öppna sjöstrand med det glitt-
rande vattnet och dess ständigt växlande tafla af passerande
fartyg, torde den närma sig idealet för en med mycket enkla
medel åstadkommen förstadsboning.»

Byggnadsarbetet påbörjades den 16 mars 1903 och den 16
september samma år, på dagen ett halft år senare, var den
klar till inflyttning. Den uppfördes af byggmästare Dabhl-
ström.

»Mariehill»>,
Djurgården.
Ägare generaldirektör R. Åkerman. Arkitekt I. G. Clason.

Mariehill ligger på Djurgården skuggad af ekar och tallar
1 den backsluttning, som sträcker sig från Djurgårdsslätten
till Bellmansro. Det är ett rödt tegelhus med brutet svartgla-
seradt tegeltak och i former, som äro nära besläktade med
gamla svenska eller danska herrgårdars. ”Terrängens rätt
starka fall är utnyttjadt, så att byggnaden mot söder framträ-
der med två våningar, medan det åt norr har endast en vå-
ning, frånsedt kupraden 1i taket. Materialet är tegel af samma
"varmt röda slag som användes till posthuset i Stockholm ; soc-
keln är af granit, och till en del lister och sirater i fasaderna
har användts grå kalksten från Öland. Färgeffekten af det
yttre är påfallande kraftig, rödt, svart och grönt (i fönsterluc-
korna och takrännans yttre trähölje).
Huset består af ett symmetriskt uppbyggdt hufvudparti och
en mot öster utskjutande köksflygel, och inrymmer 1 botten-
våningen: hall, salong, bibliotek och matsal samt ett rymligt :

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 119

vär

4
a
|
ji

Från söder.

och bekvämt inrättadt köksdepartement, och i en vindsvåning
9 sofrum och en öfre trapphall. I undervåningen finnes emel-
lertid utom källare endast ett rum och kök för en gårdskarl —
åt söder bildas under terrassen mellan matsalens och salon-
gens framskjutande partier en öppen loggia, som med tre hvalf
öppnar sig mot den vackra och färgprunkande lilla blomster-
trädgården, där ägaren just på de partier, som annars anses
minst lämpade för blomsterodling, nämligen de ur gräsmattan
uppstickande granithällarna, lyckats framtrolla den mest färg-
rika blomsterprakt med sådana växter som älska att krypa
fram på bergets tunna jordskorpa På hvar sin sida om träd-
gårdsloggian leda breda trappor upp, den ena till det högre
gårdsplanet väster om byggnaden, den andra till en rymlig
terrass öster om matsalen, som kan öppnas med två fönster-

120 HUS OCH HEM.

dörrar mot terrassen. Vid lämplig väderlek tjänstgör denna
terrass som matsal. Mot regn och solsken skyddas man om
så behöfs af en väldig öfver större delen af terrassen nående
markis. En af planens bästa moment torde vara det sätt

ED EE O— ——— Oe

PRAAMNARE:
I

rad SER il Rö
TENS SS:
INN ZANS

neo

kn

Krk VISTTER - '
DANRIVYITARE
' '

år Vv -
SS ret! —JVR "vugrast Fr RW ON

| |
DT TV VÄN A TR UPP ||

Få TSE AT —

FENA EERSKA 10233 PEN)

NÄGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 121

hvarpå hufvudentrén, kapprummet, hallen och trappan till öfre
våningen lösts. Vid inträdet får man genast en inblick i hem-
met. Man har midt framför sig en af hallens djupa fönster-
smygar, till höger öppnar sig ingången till det ovanligt stora
kapprummet, till vänster är dörren till betjäningsafdelningen
och trappan till öfre våningen mynnar i hallen strax invid
entrén, så att man utan att passera genom hallen direkt ut-

Hallen.

122 . | HUS OCH HEM.

ifrån eller från kapprummet kan nå densamma. De djupa
fönstersmygarna i hallen, hvilka i hög grad bidraga till
trefnaden i detta rum, betingas dels af behofvet af ett vind-
fång vid utgången till terrassen ofvanpå trädgårdsloggian,
dels af behofvet af tvenne varmkammare, den ena för matsa-
len, den andra för salongen. Genom denna anordning har
man helt och hållet befriats från värmeelement i dessa båda
rum.

Hallen är ekpanelad ända upp till taket; på dess västra vägg
är en öppen spis sammankomponerad med bokhyllor på ömse
sidor och ett familjeporträtt öfver. Äfven öfre våningen har
sin terrass, ofvanpå kapprummet, dit möbler och kläder kunna
föras för luftning och piskning. Dörrar leda dit från öfre
trapphallen och från två af sofrummen.

Huset uppfördes 1906. Arkitekt var professor I. G. Cla-

son, byggmästare K. Vikstrand. Ägare f. d. BSneraldirektor
R. Åkerman.

»Gröna Lund;>,

Särö.
Ägare srösshåndläre Weijdling. Arkitekt Torben Grut.

»Gröna Lund» vid Särö är egentligen sommarbostad men
fullt vinterbonad. Läget är en solig klippsluttning med ut-
sikt öfver fjärden mot söder till Särö, mot väster utåt hafvet
och åt öster öfver det typiska västkustlandskapet. Vid slutt-
ningens fot en grön dunge — däraf ställets namn, en ste-
nig badstrand och en äng.

Arkitekten, Torben Grut, ger följande beskrifning på detta
västkusthus, som uppfördes' 1905 och som har en lätt prä-
gel af engelsk stil, till exempel i hallarnas formning och i de
kringbyggda eldstäderna:
»Läget är öppet och soligt. Här behöfdes ett tak mot so-
len, ett tak mot regnstormarna från sydväst, ett tak på en
gång para-sol och para-pluie. Det gjordes af hårdbrändt

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 123

Huset från sydost.

falstegel, spikadt på ribb, tjärpapp och bräder, med om-
sorgsfull värmeisolering inunder för att hålla sofrummen
svala och dragfria. Klipporna skifta i rödt och blågrått,
gnejs och granit, taket är rosa och väggarna betsade silfver-
grå med hvita fönsterbågar. Sockeln är af stora, ohuggna,
rödbruna kullerstenar, terrasserna likaså. — På norra sidan
är en liten trekantig gård, helt i lä och skugga, mellan huset '
och den tvärbranta kummelklippan. Den är anlagd i två
terrasser, och den tredje bildas af den öppna, af taket öfver-
skuggade verandan, hvars vägg åt väster utåt hafvet där huset
möter bergväggen är af glas. Väggarna äro fullt vinter-
bonade, af spåntad tjock plank, fyra lag impregnerade papp

124 HUS OCH HEM.

och tre lag bräder, däraf de två spåntade och det yttersta på |
”förvandring”. Sommartiden svalkar takets slagskugga vid
middagstiden hela söderväggen. Endast fönsterna springa
fram som burspråk för att fånga solljuset. Hallen går ige-
nom båda våningarna, och i dess midt hänger en modell-
fregatt. Hallen, matsalen och salongen äga golf af staf-
parkett och förenas genom breda skjutdörrar på kullager.

fn . Ne
[4 | i TRAPPRUM: : ENTRE: KAPPR Ir —
bat
N VERANDA
; ; —

= =
[3 ÖPPE
"

'HALLENS
ÖFRE DER

PASSAGE

> a

ka
cc a

NE TE Na FER. ES EK fö JE et 15 20-METER

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 125

Matsalen |
(med blick in i hallen). |

» Hallen har upptill ett litet galleri med syplats i fönsterni-

schen mellan sängkammaren och barnkammaren, Uppe i öfre
vinden är inredd en lång ryggåsstuga med täljstensspis och
gafvelfönster utåt hafvet.

Allt inre panelarbete är hållet i betsad, kvistren furu. De
öppna spisarna äro murade i mönster i eldfast rödgult tegel
och hafva smidda och sirade rostar. Som byggherren ägde en
samling vackra mahognymöbler från Karl Johans tid, kom-
pletterades matsal och salong, dels efter ritning, dels efter
engelska modellstolar, chippendale. Det var min sträfvan att
såvidt möjligt undvika alla personliga spår af arkitekten och
att forma byggnaden efter byggherrens och byggfruns kynne
samt framför allt att få totalintrycket lugnt och naturligt,
1 landskapet och interiören.»

126 HUS. OCH HEM.

Generalkonsul C. A. Thulins hus,

Saltsjöbaden.
Arkitekt G. Morssing.

Arkitekten ger följande beskrifning på denna villa:

»Byggnadsplatsen är bergig terräng, starkt kuperad, med en
höjdskillnad af 18 m. mellan den högsta och den lägsta punk-
ten och sluttar brant mot öster, mot väster mera långsträckt.
Öster och väster om tomten löpa vägar, den västra lämpligast
som körväg. Å den angränsande högre liggande norra tom-

Perspektiv från nordost.

Digitized by Google

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 127

ten är en byggnad uppförd tämligen nära tomtgränsen, hvar-
emot den södra tomten ej är bebyggd, och den kommer knap-
past under den närmaste tiden att bebyggas. Utsikten öfver

vattnet öppnar sig åt sydost.

få
FRE

St vi 2 ,
ee Mr

Enligt dessa förutsättningar har tomten utnyttjats på föl-
jande sätt. Byggnaden har förlagts på bergets högsta del
nära den södra gränsen, med längdsidan i norr och söder.
Mot den stora väggytan mot söder spaljéfruktträd. En 2!/,
m. bred körväg har inpassats mellan de vackra björkarna (ge-
nom inplantering skall den utbildas till en riktig allé) från
grinden till den halfrunda gårdsplanen framför huset. Söder
om denna väg är marken plan; här har köksträdgården lagts.
Hufvudentrén har tagits från den västra vägen.

Gårdsplanen skyddas från grannen genom det mellanlig-
gande berget med dess vegetation, som är afsedd att göras tä-
tare genom inplantering af träd och buskar. För att sam-
manbinda berget med byggnaden och ytterligare inhägna
gårdsplanen har en lägre flygel utbyggts åt nordväst. En-
trén till köket och trädgården har förlagts vid den östra vä-
gen. Vägen till köket följer en naturlig sänka. Medelst en i
bergsluttningen lagd trappa kommer man till ett plan utanför
källaringången, afsedt att användas till köksträdgård, samt me-
dels ytterligare en trappa till köksterrassen. I denna har den
septiska tanken inbyggts. HKöksterrassen isoleras från gårds-
planen genom den nämnda flygeln, men står dock i förbin-
delse med denna medels en hvälfd genomgång.

För att i möjligaste mån utnyttja den starkt sluttande östra
delen af tomten har man anlagt två terrasser, af hvilka den
öfre i källargolfvets plan innehåller blomsterträdgården. En
smal väg som följer efter bergsluttningen förbinder dessa
terrasser med hvarandra och med den östra vägen. En utanför
hvardagsrummet lagd mindre terrass förmedlar öfvergången
till gårdsplanets nivå.

Rumsfördelningen i bottenvåningen och öfre våningen
framgår af de reproducerade planerna. I källaren ha inrymts
tvättstuga och strykrum åt öster (genom att marken på denna

128 HUS OCH HEM.

Herr C. YSbulins Hus ÖJalbyjobaden
Pa CA FBollepuåningen

Herr. YSbalins. Hus. FAL Bjobaden.
Panaf Offe Våningen

sida ligger lägre, få dessa rum en tillfredsställande belys-
ning), pannrum samt källare för mat, rotfrukter, vin, ved och
kol. Å vinden ha inredts två gästrum, jungfrukammare, kläd-
kammare samt vindskontor. I flygelbyggnaden bostad för

Sr

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 129

trädgårdskulla, å vinden i densamma plats för trädgårdsmöb-
ler.

Tomten inhägnas med staket af ohyfladt trä som indränkts
i vitriol Terrassmurar af på platsen erhållen sprängsten
med barkytan utåt, de närmast huset liggande i bruk, de öf-
riga i kallmur. Den lilla terrassen utanför hvardagsrummet
har lagts med golf af hyflad kalksten samt smidt järnräcke.
Terrasstrappor äro af granit; husets yttertrappor af kalksten.
Byggnaden är uppförd af tegel på grund af betong. Bottenvå-
ningens yttermurar ha gjorts två sten tjocka för att erhålla
tillräcklig plats för värmeledningskaminerna. För att spara
material har ?/; stens mellanrum utsparts. Bjälklaget öfver
källaren är betonghvalf mellan järnbalkar, öfriga bjälklag af
trä. Utvändigt är betongsockeln tjärstruken samt murytor-
na afslammade med färgadt kalkbruk. Öfver porten sitter
en relief i kalksten. Fönster inåtgående med karmarna i
putslifvet; de närmast marken försedda med luckor. Taket är
täckt med rödt enkupigt oglaseradt tegel med nockar af te-
gel. Kupor af galvaniserad plåt som oljemålats. :

Invändiga väggar och tak putsade utom å vinden, där de
pappspänts och tapetserats och limfärgats. I ekonomiafdel-
ning, bad- och toalettrum ha de behandlats med olje- eller
lackfärg, i de flesta boningsrum med kalkfärg, taken hvita,
väggarna i ton med sparsam dekorering. Golfven i vindfång,
förstuga och loggia af hyflad kalksten, i ekonomiafdelning och
toalett af golfmassa, i badrummet asfalt, öfriga rum ekstaf-
parkett. Med undantag af i matsalen är allt invändigt snic-
keri måladt gråhvitt. Förstugan är hvälfd med krysshvalf och
har inbyggda klädskåp. Förmaket har bröstpanel, väggarna
ofvanför äro spända med duk i ramar, som målats i mönster.
Matsalen: mörk laserad bröstpanel, inbyggda hörnskåp med
glasdörrar för glas och porslin samt för vin. Hvardags-
rummet: sträckpanel, inbyggda bokskåp och hyllor samt öppen
murad spis, putsad, med sockel och skänk af marmor. Köket:
väggarna klädda med kakel till dörrfodrens öfverkant, in-
byggda skåp för kökskärl och kryddor, kopparklädd diskbänk

Q—121224. Brunius, Hus och hem.

130 HUS OCH HEM.

Hvardagsrummet.

med disklådor af porslin, trall af teak för torkning af disken,
uppskärningsbord med marmorskifva. <Serveringsrummet
med skåp och diskbänk som köket. Förstugan förenas med
hallen i öfre våningen medels en kalkstenstrappa med järn-
räcke. Parkettgolfvet i hallen omramas af en kalkstensfris.
I sängkammaren finnas inbyggda klädskåp, öppen murad spis
med marmorinfattning. Herrummet inbyggdt bokskåp. Barn-
kammaren: nedre delen af väggarna ojemålad och dekore-
rad, murad rörspis jämte angränsande väggpartier klädda
med glaseradt tegel. Loggian, från hvilken man har den bästa
utsikten öfver vattnet, kan på vintrarna förses med fönster.

Byggnaden uppvärmes med varmvatten och har elektriskt
ljus.

Byggnaden har utförts på entreprenad af byggmästare
Sund. Som teknisk kontrollant har fungerat byggmästare Ny-

Digitized by Google

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 131

man. Målningsarbetet har utförts af A. Nilsson under kon-
troll af Filip Månson.

Husets arkitekt är G. Morssing (i firma Höög & Mors-
Sing).»

>»Backemn>,
Lidingö villastad.
Ägare herr August Brunius. Arkitekt Ivar Tengbom.

Terrängen var ett stycke äkta skogsmark i gränsen af Li-
dingö Villastad, beväxt med granar, tallar, enar och några
ännu rätt späda bestånd af björk, rönn och sälg. Den erbjöd
svårigheter i så måtto att marken sluttade åt nordliga väder-
streck, skarpast åt nordost, jämnare åt nordväst, åt hvilket
håll den vackraste och vidaste utsikten erbjöd sig öfver djupt

Huset från nordväst.

132 HUS OCH HEM.

inunder liggande ängar och åkerfält. Då byggherren inte var
sinnad att offra alltför mycket för utsikten, lades resolut alla
egentliga boningsrum åt solsidan: matsalen och barnkamma-
ren rakt i söder, sängkammaren åt öster, sällskaps- och ar-
betsrum åt väster. Men utsikten blef därför icke alldeles igen-
bommad ; från en trappafsats i öfre hallen öppnade den sig ge-
nom en bred fönsterrad, och i sängkammaren togs i samma
syfte upp ett fönster åt norr, hvarjämte fönstret i hvardags-
rummet böjdes ut för att åt ena hållet fånga en glimt genor
granarna af marken nedanför och åt andra hållet draga in
solen så tidigt som möjligt på middagen. Entrén till huset
lades i norr men kombinerades med hvad som 1 en mera tra-
ditionell lösning skulle blifvit en veranda till en för byggna-
dens öfriga proportioner mycket rymlig svale eller trädgårds-
hall (7 m.X2,75 m.). Ändamålet med denna var ganska mång-
sidigt. Här var under sommaren först och främst familjens
matsal, och för detta ändamål fick svalen direkt förbindelse
med serveringsrummet, så att man undvek vandringen med
servis och mat genom trapphallen och vindfånget. Men vi-
dare var den under varma vackra dagar hvardagsrum, ar-
betsrum och lekrum på en gång, hvartill kom dess egenskap
af utsiktsplats, hvarifrån i synnerhet solnedgången och kvälls-
skenet under de ljusa sommarnätterna framträdde på det
vackraste. Trots det nordliga läget är denna svale relativt
skyddad genom det låga öfverhängande taket, de massiva,
kanske väl cyklopiska stenstöden, som också bereda en viss
grad af afskildhet åt platsen för bord och stolar; endast
under vinterns nordanstormar har nederbörden i form af ett
tunt lager snö kunnat nå fram till svalens tegelgolf.

Ett väsentligt drag i byggnaden är dess i förhållande till
ytan ringa höjd. För byggherren var det angeläget att nå
så mycket golfutrymme som möjligt för de starkt begränsade
medlen, medan en obetydlig höjd till taket ansågs önskvärd, dels
för den gammaldags trefnadens skull, dels för lättheten att bi-
behålla en jämn varm temperatur under kalla vinterdagar. Det
enda undantaget är arbetsrummet, som har ett större kubik-

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 133

AA (&) / / 5 MWAVWYLTT / 2 od <A G Z METER

ÖFRRE VÅNINGEN ät i E --

134 HUS OCH HEM.

innehåll genom i ryggåsform sluttande väggar och som också
tages i anspråk den längsta sammanhängande tiden under da-
gens lopp. Genom särskildt svalens obetydliga höjd kunde
trappan, hvars ena afsats lades öfver svalens tak, få en både
bekväm och pittoresk form, hvilket ansågs önskvärdt, då inte
bara sofrum utan två dagrum ligga i den öfre våningen. I
fråga om planläggningen märkes för öfrigt, att källaren en-
dast upptar byggnadens halfva utrymme, detta dels af hänsyn
till terrängen, dels af ekonomiska skäl, dels slutligen därför att
slöjdkammare ansågs hjärtligt onödig och vinkällaren kunde
få mycket måttliga dimensioner.

Denna anordning har emellertid haft en viss effekt på det
yttre, som också tagits med i beräkningen. Källaren ligger
under köksafdelning och matsal, således i den starka slutt-
ningen mot nordost, och bidrar att ge den utåt backsluttningen
riktade tvärgafveln en solid grund och en emfas, som ansågos
estetiskt önskvärda. Däremot ligga husets västra och södra
sidor endast med en helt låg granitfot höjda öfver marken,
och intrycket blir åt detta håll mera intimt och mindre kärft;
på detta sätt kommer man genom en trädgårdsdörr i hallen
och från svalen direkt ned på marken via ett granitsteg utan
vidlyftiga trappanordningar.

Materialet är stående plank, i nedre våningen reveterad och
putsad, i den öfre beklädd med ohyflad panel »på förvandring».
Denna yttre byggnadsform är ganska vanlig i Lidingö Villa-
stad men ger här ett annat intryck på grund af den sparsamma
bemålningen; putsen är rå, oslipad och omålad och har stått
sig utmärkt, trots det utsatta läget, under den för allt slags
puts ödesdigra hösten och vintern 1910; träpanelen är struken
med en blandning af trätjära och carbolineum som ännu icke
bleknat tillräckligt för att stå fullt bra mot putsytan. Taket
är täckt med tegel af gammalsvensk enkelkupig modell. Till
granitgrunden och den utanför svalen lagda ytterterrassen har
uteslutande användts sten från tomten, dels lösa jordstenar,
dels sprängda ur berget. Några vidlyftiga trädgårdsanlägg-
ningar äro icke vidtagna och skola icke heller vidtagas;

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 135

v 2 a TT ml
rn / fer =E)

Arbetsrummet.

utanför källarsidan göras några små köksland för de vanli-
gaste vegetabilierna, och kring huset är det meningen att
draga upp lämpliga slingerväxter.

Det inre är äfven hållet mycket enkelt med ett minimum af
färg och ett minimum af mekaniska ornament. Matsalen har
en enkel mörklaserad träpanel och därofvan grå puts, arbets-
rummets putsade tak och väggar äro ofärgade, ned till en list,
öfriga rum tapetserade på vanligt sätt men utan framträdande
mönster, hallarna spända med ofärgad väf. Samtliga golf och
trappor äro fernissade.

Arkitekt har varit Tengbom & Torulf, byggmästare An-
dersson & Ericsson, Lidingö Villastad, leverantör af varm-
vattensvärmeledning, bad- och sanitärinredning M. Fzerden.
Huset uppfördes medio april—oktober 1910.

136 0 Vv HUS OCH HEM.

»Tallom;»,
Stocksund.
Ägare och arkitekt L. I. Wahlman.

Arkitekten och ägaren ger på följande sidor en beskrifning
af sin timmerstuga. Han betonar inledningsvis att den som
söker enkelhet i hemformer tryggt väljer det liggande timret
som konstruktion. »'Änna fram som ett vedträ', vinkelrätt :
plan, starkt utveckladt i vågrätt led utan möjlighet till bärande
och uppåtsträfvande vertikalkonstruktioner, varande och vwver-
kande genom tyngd ligger ett tummerhus på sin backe eller på
sin murade grund. Utan och innan samma material utan be-
klädnad, ingenting är doldt, stora förtjänster och små fel, alla
synliga. Eller små förtjänster och stora fel, om konstruk-
tionsprincipen, den fria sjunkningen, ej är tillgodosedd med
aldrig slappnande omsorg. Och det sjunkande timret tål icke
klädsel, om ej möjligen spån utan och löst hängande bonad
innan.

Tallom är en timring bestående af två stugor, en liten och
en stor, sammanbyggda med ett på väggbanden hvilande tak
och ett golf från hvilket trappsteg leda ned, inåt till gården
mellaa stugorna, utåt till en liten solig terrass. Vinrdfång
till de båda stugorna under samma tvärgående tak. Den
stora stugan är i plan en parstuga i två våningar, där ”miila-
kammaren” och dess motsvarighet tvärs öfver skjutits ut 1,8
meter, upptagande framåt (mot SSV) en utkragad trappa af
god bredd på ingångssidan och på den andra i öfre våningen
en iika mycket utkragad ”svale. Detta ger i någon mån
huset i fråga typen af fatbur. Bakåt öfver köksingången är
en utkragning af hela gafveln i öfre våningen. Den inne-
håller hufvudsakligen en baktrappan fortsättande vindstrappa.
Lillstugan, i en våning, innehåller två kontorsrum med s. k.

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 137

ss AN 14 If
I SÅR 5 |
Ww '

I Ma i
R ” s || - Faa de
.
- É ; RR :
Å | ;
IH OM ln. . |
| j | | ; | + | 3 Ny ” : | rå v
a Pg FRE a / :
s—-—- ä S äs 28
4 | äg,
3 gy ” e SS FN ja ER
v p > j gr <9 ww : S | &
Es ; it $ Oc 4 i ; SZ
? oe ka > be : ji
5 7 är TR
är ft - |
Re » . rar NA Kärda ch
; Ä, SANSAT
PR vart
Pe & j FM RE

Huset från sydväst.
penningtak, d. v. s. innertaket uppgår till hälften af takres-

ningens höjd.
Under båda stugorna äro källare I midten af den starkt

stigande, mot sydväst sluttande tomten framsköt en liten

138 HUS OCH HEM.

klipplatå ungefär halfvägs upp i sluttningen, liksom delande
tomtens nedre, mot väg vettande del i två hälfter. Sydost om
platån, cirka 3 meter lägre, låg en från vägen något upp-
terrasserad äng. Den utbildades genom schaktningar till
en liten lustgård med brunn under en ek i norra hörnet.
Brunnen med kar af oputsad betong och dekorativt trälock
förser gården med källvatten och utgör norra hörnet af den
s. k. blomsterdalen, en 'sunk garden” eller ”bowlinggreen
omgifven af perenna blommor halfvägs i den sluttande gräs-
kanten. Flelt uppe i det omgifvande planet stå rosenbuskar,
utanför gången här en rosa-rugosa-häck, som dock har svårt
att komma sig för under de omgifvande höga träden. I fon-
den af denna parterr sedt från ingångsterrassen är en gräs-
slänta med sidotrappor och trädgårdssoffa mellan stora hvita
rugosa-rosor. Trapporna leda till två af unga fruktträd om-
gifna jordgubbsland, troligen blifvande gräsplan äfven de.
Trädgården afslutas mot grannen af ännu en kort terrasse-
ring beväxt med frodiga svarta-vinbärsbuskar. Hela ”träd-
gården” är starkt uppterrasserad från vägen i söder, från
nordsidan uppspringer i stark stigning skogsbacken med sina
väldiga tallar och enstaka granar. Väster om byggnaden
kommer den något obekväma körvägen upp från tomtens väst-
ra hörn, svängande om en skålformig gräsbevuxen slutt-
ning med enstaka tallar. Därofvan den orörda skogsbacken
med klippor, där flogrönn och stensöta slagit till.

Stora stugans grund, liksom lillstugans af delvis mossiga
jordstenar i cementbruk, är framåt en våning hög. Mot den-
samma ansluter sig delvis under den ofvannämnda svalgångs-
utkragningen en i rundel utspringande 'pergola' eller sna-
rare berså, buren af barkade stockar, beväxt med vildvin. Så-
dant klänger ock uppför södra gafveln omfattande ingång till
vedkällare-slöjdbod. Det tar fäste i knutarna och stockarnas
sprickor.

Lilla stugans grund visar sig mot parterren med ingångar
till tvättstuga-trädgårdsbod och syltkällare. Gården med
dess vårdträd (en tall) och framterrassen mellan stugorna

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 139

ligga ett par meter högre än parterr och pergola. Gårdens
fond utgöres af en af kvartssten byggd torfsoffa mellan ett
par grofva, af kaprifolium öfvervuxna stödmurar för terras-
sen bakom. Ofvan denna terrass stiger tomten mot norr. I
gårdens och stensoffans midtlinje resa sig högst på back-
krönet två månghundraåriga friska granar ötver furornas
toppar.

Genom sitt höga läge, sin fördelning och sin färg, mörkt
silfvergrå med röda knutar, delvis gammalt tegeltak och svar-
ta vindskibräden, förmäla byggnaderna sig godt med de om-
gifvande höga tallarna. Terrasserna äro ej större än som
fordras för bekväm ingång och ett häraf följande försiktigt
ordnande af terrängen, så att ej störande lutningar förekom-
ma. Buxbom eller kaprifol på låg spaljé kanta terrasserna.
Klängros omramar ingången.

Då af planen framgår, hvilka rum byggnaderna innehålla,
återstår härom endast ett par ord, och om hvad jag ansett mig
kunna undvara.

Planen nedanför trappan tjänstgör som kapprum. Ett för-
hänge skyler tillräckligt plaggen från salen sedt. ”Salen' är
ett med gammal slät mahogny möbleradt ”bättre' rum, där
man ock i vanliga fall äter i ”födkroken', som däremellan är
spisvrå. Brasorna i den ovanligt öppna spisen njutas
kanske bäst härifrån, dock strålar värmen godt rundt hela
rummet. Den hvardagliga värmen kommer från en liten 30
kronors kamin på andra sidan muren (i kapprummet). Den
förser hela huset utom sängkammaren med värme. Framde-
les blir väl här insatt en kakelugn med någon ”Solid-härd
eller än bättre en liten eminentugn (enklaste varmluft-upp-
värmning), som i ett liggtimmerhus, där luften ej kan nämn-
värdt blåsa in och genom sitt öfvertryck förhindra varmluft-
utsläppningen, bör vara på rätt plats. Ty skönare ren rums-
luft än med eminentsystemet, om rätt användt, kan man knap-
past få. Och en timmerstuga med sin täthet och torrhet be-
höfver god ventilation. De stora öppna spisarna sköta nu
jämte fönsterna ventilationen.

HUS OCH HEM.

30 45 TF

dn - -
Åh a —

JÄnNoHAMAARE.

ee "r

vv I

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 141

Loftet är det egentliga lek- och hvardagsrummet, från
hvilket de båda små kamrarna och svalen utgöra lämpliga
afkrokar, när leken går för het. Dessa kamrar te sig jämte
den mellan och bakom liggande sängkammaren från uppgån-
gen till loftet, när de breda dörrarna stå öppna, som en åt alla
håll radierande utvidgning af våningen, en välbehöflig kontrast
mot salens afskildhet. Ingången till sängkammaren går ge-
nom ett hvalf i muren, som endast i denna våning är tudelad.
Äfven här uppe finns en spis, af placeringsskäl af liten bredd
men med hög öppning. Stängas dörrarna till, ha vi en spis-
vrå, öppnas de alla, lyser brasan i tre rum på en gång. Från
spiseln sedt har man framför sig den osedvanliga långa raden
af fönsterbågar hörande till trappuppgången och loftet. Öpp-
nas dörren till svalen, lyser solen alla tider på dagen in i
loftrummet, som tack vare sitt höga, hvita, åsuppburna tak,
trots sin brunröda färg och sina gamla bruna skåp gör ett

SELICLITS
ov frn fr tr för jön

En 0 GV I i
ET ON AN: I

142 HUS OCH HEM.

luftigt intryck. Kan man säga detsamma om lilla västra
kammaren och svalen, gäller omdömet icke om flera rum på
Tallom. De synliga stockarna i tak och väggar och de låga
fönstren med sina blyspröjsar taga naturligen ut sin rätt, för
att ej tala om konstruktionsprincipen ”täthet genom tyngd”.

Alla väggar äro limfärgade utom köksafdelningens, som
strukits med oljefärg. Alla tak äro hvita, loftets endast tills
vidare. Dess stockar och öfversta hvita väggdel vänta på
dekoration. ”Salen' är gul med orangeteckning utefter hvar-
je stock. Dess hvita takbjälkar äro bilade, dess hvita spis för-
sedd med en omfattning i murbruk föreställande världens ska-
pelse, hvarken mer eller mindre.

Golfvet är oljemåladt i mjukt grågrönt med flockar af
mattgröna ringar liksom lafvar på berg. Inknutar och dörr-
och fönsteromfattningar skulpterade i stockändarna, hvita.
Dörr-ramstycken liksom sockel och födkrokens bänkar äro
blågrå, fyllningar hvita med en liten bärranka.

Loftet har magra ängars färg af rumex med en prick
eller ring här och hvar af grönt, utförda (liksom salsgolf-
vets ringar) med ett tryck af en nött rundpensel. Dörrar
brunlaserade på gul botten med fingermålade mönster, fyll-
ningar blågröna. Sängkammaren klart grön med ringar i
grönhvitt. Lilla västra kammaren kallas ock skärgårdskam-
maren för sina vattringar på hvit botten och för sina akvarel-
ler från östra skärgården. Lilla östra kammaren är grä som
dimma med ett knapphändigt tecknadt våg- och vassmotiv
(japanskt ytmönster). Dörrar fingermålade i grönt på gul-
grönt.

Denna ”fingermålning”, som man finner på sidorna på gam-
la dalklockor och skåp, är en dekorativ sort af lasyr, väl värd
att man den anammar och utbildar. Både breda ytmönster
och fina rank- eller hopplist-motiv kunna härmed utan möda
och med ringa kostnad åstadkommas.

Alla fönsterbågar i huset äro orange, något som ger kväl-
larnas blå taflor ett underbart djup, vissa långa fönster som
t. ex. salens bilda med trädkronorna utanför de vackraste de-

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 143

korativa friser ton i ton. I allmänhet bjuda låga små fönster
goda taflor ur landskapet och göra själfva rummens belys-
ning pittoresk och behaglig. Gardiner ersättas af skulpturer
kring fönstren, utom i sofrummen, där de, ej högre än föns-
terna, sitta på mässingsstänger och ersätta rullgardiner. Äfven
mattor saknas nästan totalt. Kakelugnar äro gula eller röda,
oglaserade, i lillstugan målade med matt lackfärg; betydligt
vackrare än glasyr, tvättbara.

På Tallom äro en del nya konstruktioner försökta utom de
gamla på hvilka man var osäker, som t. ex. oklädda timmer-
väggars täthet mot köld och blåst. Golfvet i kragningarna är
tätadt med omväxlande lag af bräder, klistrad och ej genom-
spikad ruberoidpapp (mot vindtryck) och gipsfogad korksten
(mot kylan). Samma konstruktion, som på 15 cm. tjocklek
ger en säkrare effekt än 30 cm. fyllning, har tillåtit att ofvan-
på de bärande bjälkarna (synliga i salen) lägga ett isoleradt,
ljuddämpande golf. Ja, emellan loftrummet och vinden ofvan-
för är "bjälklaget hvilande på de två långsgående intimrade
åsarna endast 12'/; cm. tjockt och ändå mer än normalt
värmeisolerande, men icke alls ljuddämpande.

Räknadt från sockel till väggband har stora stugan 'sjun-
kit 10—12 cm., olikheten beroende på väderstreck och be-
lastning. Detta har dock icke verkat stort men, endast ett
par tre dagars reparation. Äfven dessa små olägenheter kun-
na med större omsorg undvikas.

Timret och nästan allt trä för öfrigt togs från södra Dalar-
na. Huset byggdes af timmermän (småbrukare) från Gus-
tafs, St. Skedevi och Vika socknar. Förman: Janne Eriks-
son. Måilades af de tre bröderna Berggren från Småland,
numera Stocksund. Skulptur i timmer samt ”andragning”
kring spiseln gjordes af Per Kers från Leksand. Smide af
W. Karlsson, Huddinge. Arkitekt och byggmästare för hus
och trädgård, ägare: L. I. Wahlman.»

144 HUS OCH HEM.

»Ekarne>,
Djurgården.
Ägare herr Thorsten Laurin. Arkitekt Ragnar Östberg.

Byggnaden lades i en sluttning åt öster på bergshöjden in-
vid Skansens område snedt emot Bellmansro. »Den pittoreska
belägenheten på en bergshörna kring hvilken vägarna böja
sig» — skrifver arkitekten! — »är en af de mest typiska för

Huset från nordost.

" »Ord och Bild>, jan. 1911.

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. . 145

den del af vår Djurgård, som ännu har kvar en viss vild prä-
gel. Terrängen stiger nerifrån stranden allt brantare upp,
tills berget sticker fram i öppen dag och mossbeklädt klänger
vidare upp till den platå, på hvilken byggnaden växer upp.
Husets formbildning och konstruktion är ställd på att få hus
och terräng att särskilja sig så litet som möjligt, att få själf-
va byggnaden, trots det kräfvande läget, så litet märkbar som
möjligt.» Till byggnadens yttersidor användes spån som be-
handlades dels för impregnering, dels för att ej den gula spå-
nen skulle till att börja med lysa för bjärt, med en svagt fär-
gad vitriollasyr ; spånen har redan antagit sin önskade gråa
ton. Taket är belagdt med holländskt glaseradt tegel i gul- :
grön färg, som ehuru ännu något bjärt också bidrar att för-
ena huset med tomtens ståtliga ekvegetation.

Materialet är stående spåntad plank med putsade väggar in-
vändigt. Källare är lagd under endast halfva byggnaden,
men framför hela entrésidan löper en terrass begränsad af
järnstaket.

»Plandispositionen och öfriga anordningar i det inre» —
för att ytterligare citera arkitektens beskrifning — »ge i
mer än vanlig grad uttryck för värdfolkets särskilda önsk-
ningar och bestämmelser — i detta fall enbart till fördel för
det helas reda och estetiska värde. Hallens utbildning för-
anleddes sålunda till stor del af förut beräknad placering och
belysning af ägda konstverk, hvarför takljus där anordna-
des med norrläge, medan söderljus intogs i rummet genom
en hörnutbyggnad, hvarmed äfven vanns en förmånlig be-
lysningseffekt sedt mot detta håll. Genom ordnandet af trapp-
steg från hallen ned till biblioteket vanns en lämplig takhöjd
passande till detta rums stora utsträckning. Här gå bok-
hyllorna infällda från golf till tak i de båda långväggarna,
på norra sidan afbrutna af den stora murade spiseln, på den
'södra af fönsterdörrarna emot terrassen.

Rummen ha fått sin prägel genom tillämpandet af den goda
principen att ej använda tapeter. Väggarna stå sålunda i sin
putsbehandling strukna i olja eller limfärg i hela toner. Någ-

10—121224. Brunius, Hus och hem.

146 HUS OCH HEM.

ra panelutbildningar förekomma ej utöfver de lågt hållna
socklarna af furu. Garderober i vanlig mening förekom-
ma ej annorstädes än för tjänare och i gästrummet. I barn-
kammaren äro inredda djupa väggfasta skåp och därtill slu-
ter sig ett eget, belyst toalettrum för barnjungfrun, medan
invid sängkammaren äro förlagda två särskilda ljusa kläd-
kammare med speciella anordningar för olika plagg och sko-

LAURINS BOSTAD. DJURGÅRDEN — BOTTENVÅNINGEN

NÅGRA MODERNA SVENSKA VILLOR. 147

10 METER.

SCIY YT YEN
[>]

I DISK:

; ()
NS
a ja UNGFRUKAM
: sön om |

| LAURINS BOSTAD. DJURGÅRDEN — VÅNINGEN 1 TR. UPP

don. Härintill sluter sig badrummet, intill hvilket sedan
tjänarafdelningen följer med dennas särskilda trappa och öf-
riga kommunikationsleder.

Denna våning fylles i öfrigt af gästrum, fruns arbetsrum
samt gång kring hallens öfre del. Ytterligare en trappa hög-
re upp är utrymme beredt för en stor biljard med redan mu-
rad spis. De tre stora fönsterna öfverst å södra gafveln höra
till detta rum, som går tvärt igenom med ljus äfven från nor-
ra gafveln och har formen af en ryggåsstuga.»

148 ; HUS OCH HEM.

- VE fyr NTE ATP SATA AR ANN ww
l o hn ; nd Te Bra

a on Ania

Biblioteket.

Till byggnadens inre karaktär bidraga väsentligt de om-
sorgsfullt hängda målningarna af svenska konstnärer. Så-
lunda är Carl Larssons stora tafla »De mina» placerad öfver
första trappafsatsen midt emot entrén, och på bibliotekets '
fondvägg sitter Eugen Janssons Stockholmsbild från Mä-
larfjärden. Möbleringen är utan stilpedanteri blandadt nytt
och gammalt, svenskt och utländskt. Byggmästare E. Hjorth.

—

NS

149

MÖBELN SOM KONSTVERK.

Hvilka människor är det framför allt som skaffa sig ino-
derna konstmöbler? Naturligtvis just de som ha ett starkt
behof af modern konst i allmänhet. Men hur kommer det sig
då att möbelkonstnärerna själfva som ju vore närmast där-
till, icke alltid äro sina egna afnämare? Är det icke ett ku-
riöst fenomen att de undvika sina egna möbler? I en intervju
med härskarinnan i Villa Vintra, fru Anna Boberg — när-
gången som alla intervjuer — berättades en gång att vår för-
nämsta möbelarkitekt omgifvit sig med idel gamla möbler. Jag
har själf hos två andra af våra utprägladt moderna arkitekter
kunnat konstatera ett nästan alltigenom antikt bohag. Och
går man till »möbellandets» mest tongifvande konstnär på
området — Frank Brangwyn — skall man af publicerade?
fotografier finna att han möblerat sitt hem i Hammersmith
med uteslutande chippendale och orientaliska konstföremål.

Bevisningen skulle naturligtvis kunna göras mera fullstän-
dig. Men de fyra antydda fallen kunna icke rubriceras under
tillfälligheter. Man må nämligen betänka att möbelkonstnären
bland alla dödliga befinner sig i en enastående situation: han
ensam kan på pricken bestämma hur han vill ha sitt hem
inredt och ordnadt. Alla andra, äfven de smakbegåfvade, ha
blott sväfvande föreställningar om hur det ideala hemmet
skulle te sig i verkligheten och kunna nätt och jämnt ge konst-
nären de behöfliga direktiven. Men fastän denne befinner sig
1 en så afundsvärd situation, fastän han både vet hvad han

1 I >»The British Home>.

150 HUS OCH HEM.

vill ock hur det kan och bör utföras, omger han sig hellre
med föremål gjorda åt andra längesedan döda människor med
andra behof, andra vanor än han själf.

Hvad kan väl orsaken vara? En banal antikvurm? Natur-
ligtvis icke. Behofvet att skänka sitt hem en ovanlig och
pikant distinktion? Naturligtvis icke heller, ty antika möbler
finnas kos kreti och pleti. Behofvet att kring sig ha endast
konstverk? Nej, icke ens det, ty gamla möbler äro oftast led
i er tradition, icke fristående konstverk; de som kunna be-
traktas som konstverk äro i regeln endast åtkomliga för mu-
seer och amerikanska milliardärer.

Den verkliga orsaken till fenomenet är antagligen ganska
komplicerad som alla viljeakter. Men jag tror, att man skulle
kunna komma motivet ganska nära genom att framställa en
viss egenskap hos de goda antika möblerna som den förnäm-
sta lockelsen — en egenskap eller rättare brist på en egenskap.
Och denna egenskap som saknas är en utpräglad individuell
konstkaraktär. Det låter som en paradox — men långt där-
ifrån! Hvad är det nämligen som skapar behaget hos en god
gammal möbel från 1600- eller 1700-talet, frånsedt den senti-
mentalt-romantiska stämning, som är förbunden med allt gam-
malt? För den ovane har den kanske minen af ett pikanteri,
men för den invigde representerar den just lugnet, den na-
turliga distinktionen, det väluppfostradt karaktärslösa. Gam-
la möbler äro stumma som väldresserade tjänare; de draga
icke till sig uppmärksamheten, äfven om deras livré har ett
vackert mönster; de nöja sig med att höra till bakgrunden,
till människans omgifning som ett sekundärt, nyttigt och na-
turligt vackert ting. En gammal stol ser ofta lustig ut med sin
krumbuktande form, därför att den fyller sin uppgift, först
när den kärleksfullt omsluter den sittande. Att sätta sig i
en modern konstnärlig stol är ibland nästan en lumpen hand-
ling, då man ju därmed skymmer undan ett konstverk.

Det finns nämligen en tydlig skillnad mellan godt gammalt
och godt nytt på detta område. Den moderne möbelkonstnä-
ren skyr som pesten dekorativ öfverlastning; i enkelhetens he-

MÖBELN SOM KONSTVERK. 151

liga namn begränsar han dekorationen till en brännpunkt på
föremålet — och följaktligen når han raka motsatsen till en-
kelheten! När man betraktar en enda inlagd eller skulpterad
ros på en neutral slät yta, så ser man endast rosen, icke ytan,
endast afbrottet, icke enformigheten. Den moderne konstnä-
ren accentuerar prydnaden; han tyckes därmed vilja säga:
»Se så enkel jag är! Men när jag gör något vackert, så vill
jag att det skall synas med besked!» Följaktligen aftecknar
sig beslaget med den nobla skärpan hos en skulptur, intarsian
med den beräknade finessen hos en målning. De gamla konst-
snickarna gingo en helt annan väg, från rikedom till enkel-
het. De arbetade med en mängd fina nyanser; skulpterade
de en slät yta, skedde det jämnt men med en utomordentlig
delikatess och rundning; gjorde de inläggningar på en an-
nan yta, skedde det med många men fina färgbrytnin-
gar. Effekten blef på något afstånd enkel och lugn; skulp-
turerna framträdde som en brytning, inläggningarna som en
skiftning i ytan — och hela ytans lugna skönhet var målet
och vinsten.

Nu hör jag någon invända: »Godt och väl. Man kan före-
draga gamla möbler för deras finare dekorativa effekter, men
finns det någon rimlig anledning att föredraga gamla tradi-
tionella former framför nya? Är det icke riktigt att den mo-
derna människans behof skola afspeglas af en modern omgif-
ning?»

Den senare invändningen är i och för sig alldeles riktig.
Nya behof böra skapa nya former. Den verkligt moderna och
konstälskande människan kan sålunda af konsthandtverket
fordra en praktisk och estetisk form för elektrisk belysning,
bad, värmeledning och telefon. Det är alldeles nya uppgifter
som icke kunna lösas med traditionella medel. <1800-talets
stora förtjänst är den vetenskapliga och praktiska utbildnin-
gen — deras estetiska utveckling vänta vi ännu på. Är det
icke betecknande, att våra rumskonstnärer nästan fullständigt
gått ur vägen för sådana uppgifter och i stället kastat sig
på utvecklingen af möblerna? Men sittandet t. ex. är väl ej

152 HUS OCH HEM.

ett nytt behof i världskulturen, hvilket skulle fordra en ny
form; stolens idé, för att tala germanskt, är ju densamma
nu som för 200 år sedan. Hvarför då söka krångla till en
ny, hittills osedd stolform! Bekvämlighet är icke någon ny
specialfordran som skulle motivera radikala förändringar;
ty äfven om det i äldre epoker (t. ex. den italienska renäs-
sansen) är godt om osittbara stolar, finnes det andra som fylla
alla rimliga anspråk på komfort — att nämna blutt de franska
rokoko-karmstolarna och Chippendales mästerverk.

Den första invändningens berättigande vill jag däremot
icke alls erkänna. Det är fullkomligt onödigt att tvista om nya
och gamla former, synnerligast på detta område. Hvad är
nytt och hvad är gammalt? Finns det öfver hufvud något
verkligt nytt i ornamentik och form? Är icke allt variation?
Det bestämmande för vår ställning till gammal möbelkonst
bör vara dess saklighet, dess användbarhet, dess praktiska
nytta för ägaren och dess förmåga att anpassa sig till rum-
met. Dessa egenskaper äro som bekant inga nya fordringar
och inga nya uppfinningar. Hvad som lätt förvillar oss vid
bedömandet är det ohejdadt rika formspråket hos äldre epo-
kers stilar. Men formen spelade ju i allmänhet en större roll
förr än nu, då formsinnet i alla klasser, på alla bildnings-
stadier steriliserats och förkrympt. Ornamentet var förr ett
lifsbehof, medan det nu är en död grannlåt, i bästa fall en
prydnad. Det olyckligaste, som kunde hända den nya rums-
konsten, inträffade då revolten mot den maskinförfärdigade,
dåliga och fula 1800-talsinredningen fördes uteslutande med
estetiska vapen. TI stället för att stryka öfver det fula orna-
mentet och sätta en puritansk tomhet i dess rum, i stället för
att predika ändamålsenlighetens och det redbara arbetets
evangelium sände William Morris en störtflod af nya vackra
ornament öfver världen. Möbeln tenderar mer och mer till att
bli ett fristående konstverk, förfärdigadt med tanke på utställ-
ningar, icke på ett visst hus, ett visst hem, en viss omgifning.
Man ser redan hvart detta följdriktigt skall leda, till en full-
komligt meningslös och rotlös esteticism. Skotten Mackintosh

MÖBELN SOM KONSTVERK. 153

och secessionisterna i Darmstadt och Wien löpa linan ut. De
skapa ett rum som är i alla detaljer, i stort och smått, i färg
och linje ett afvägdt konstverk, en rytmisk-musikalisk helhet,
åstadkommen med de finaste och känsligaste medel. Sätt in
människor i detta rum — och rummet är förstördt! Eller
om man antar, att värdfolket är i stånd att i sitt yttre bli en
del af detta rumskonstverk — hur går det med gästerna! En
tillfällig besökande, som är klädd i en färg som skriker emot
rummets, gör samma verkan, som om han klef in i smutsiga
galoscher; eller han lägger ifrån sig ett paket på ett bord och
rubbar därmed lika grundligt helheten — det gör samma in-
tryck, som om han stötte ett hål med sin paraply i värdens
bästa tafla. Denna esteticism hamnar i absurditeternas absur-
ditet.

Alltså: låt oss draga gränsen, medan det än är tid. Rummet
är icke ett konstverk, och möbeln är än mindre ett konstverk.
Rummet är en ort att vistas i och att röra sig i, möbeln ett fö-
remål att röra vid, att handtera — icke bara att se på. Det
betecknar icke ett kulturframsteg att vi ha möbelutställningar,
som t. ex. sommaren 1909 på Djurgården, där komplex af
stora, bastanta möbler sammanförts i små kabysser och där
den intresserade kritikern icke tilläts att bedöma en stols vär-
de genom att sitta i den eller ett skåps värde genom att öpp-
na dess dörrar och lådor. Låt oss draga gränsen till att börja
med mellan möbeln och väfnaden. En möbel är först och
främst ett nyttigt föremål. Men icke ens en matta represente-
rar ett så oundgängligt behof som ett bord eller en stol. Tex-
tilen är konst. En väggbonad är fullt ut lika fri konst som
en väggmålning; båda lyda sina speciella lagar, och det är en
löjlighet att kalla den ena »tillämpad».

— — Detta tal som logiskt skulle mynna ut i behofvet af
en handtverkstradition och onödigheten af en konstproduk-
tion på området är utan tvifvel ett hårdt tal för många och
ett kätterskt tal för ännu flera. Man har till hands ett skräm-
mande argument — man pekar på 1800-talets barbariska stil-
imitationer: se där, hvart tradition kan leda! Men det fula

154 HUS OCH HEM.

spöket borde inte skrämma någon. Ty dessa stilimitationer
vittna icke om något sinne för tradition; det har sagts (Mu-
thesius), att man omöjligt kan återfinna något drag af ur-
sprunget i dessa efterhärmningar. Vill man se denna »konst-
slöjd» i den rätta dagern, bör man välja en annan utsikts-
punkt. 1800-talets af industrien framkallade stilbarbari var i
själfva verket ett uttryck för — jag vågar paradoxen — den
vildaste esteticism. Ingen tror att den tidens människor led-
des af praktiska hänsyn i sina rumsinredningar: deras för-
färliga mattor, tapisserier, gardiner voro ett enda hån mot
praktiska omsorger, ett djärft förnekande af hygienens be-
grepp. Deras formspråk var ibland vidunderligt som en afri-
kansk negerstams ornamentala fantasier; men det var lika-
fullt esteticism, ty det representerade deras begrepp om tref-
nad och skönhet. Ingen kan betvifla, att de flesta, som om-
gåfvo sig med sådana föremål, verkligen tyckte om dem: stra-
maljbroderierna, hundarna, som voro ur och hvilkas svansar
graciöst angåfvo pendelslagen, och allt annat sådant.
Ornamentet förändras, men principen blir i stort densamma,
den princip som i hvarje möbel eller i bästa fall i hvarie rums-
parti ser ett färdigt konstverk med sitt eget själfständiga lif,
icke den lugna, neutrala, gärna litet puritanska bakgrunden
till människornas lif och gärningar. Af allt slags praktiskt
framträdande esteticism synes mig mest personlig och mest
sund den gamla goda tidens, som framhäfde människan ge-
nom dräktens prakt mot rummets enklare bakgrund. Där
fanns åtminstone skymten till en proportion mellan hufvud-
sak och bisak, en liten aning om harmoniens förutsättningar.

155

CARL LARSSON OCH EN NATIONELL
MÖBELSTIL.

Våra grannar danskarna ha som bekant en möbelkonst som
icke gör väsen af sig genom ytterlig originalitet. Jag vill inte
påstå, att den som reaktion begripliga men rätt hufvudlösa och
rotlösa art-nouveau-rörelsen före sekelslutet gått alldeles spår-
löst förbi Danmark; men jag har för min del inte sett några
märken af den, och det förefaller sannolikt, att jugendstilens
värsta extravaganser aldrig hittat vägen öfver den oroliga
gränsen. Danskarna finna sig väl i sina gammaldags hem
med den litet tunga komforten som är ett arf från deras »Bie-
dermeier». Deras nya möbler ha i stort sedt samma karaktär
som de gamla; hvarken Bindesböll eller Johan Rodhe ha
strängt taget brutit mot traditionen. Det är de samma »svere»
mahognyskåpen, orubbliga i sin massiva tyngd, de samma
breda, låga mahognystolarna, de samma nätta små borden af
citronträ eller någon annan gul träsort som lifvande omväx-
ling till mahognyt. Jag glömmer inte min förvåning, när jag
för två, tre år sedan i Köpenhamns konstindustrimuseum såg
Johan Rodhes utställning af taflor och möbler; man kunde
ju väntat sig något säreget, till och med något djärft excen-
triskt, eftersom det var en konstnär och målare till på köpet
som slagit sig på möbler; men det var så lugnt, så danskt
konservativt, utan någon utpräglad originalitet, men fullt af
en harmonisk jämvikt, en handtverklig gedigenhet »Men
de ha ju inga möbler, de goda danskarna!» sade en vän till
mig i en på samma gång besviken och öfverlägsen ton. Och

156 HUS OCH HEM.

jag kände mig då rätt benägen att dela både besvikenheten
och öfverlägsenheten.

Nu ser jag med något andra ögon på fenomenet. Är det
1 själfva verket naturligare och riktigare, att möbelmarknaden,
som hos oss, öfverflödar af nya stilförsök, af krampaktiga
ansträngningar att ständigt göra nytt, af en mängd material
behandlade på de mest olika sätt; att en aldrig så försiktig
anknytning till tradition betraktas med misstänksamhet som
»eftergjordt», att det finns knappt en antydan till nationell
stil i rumsinredning och möbeltyper ? Man må inte missförstå
uttrycket »nationell stil». Det är inte fråga om något på-
tvunget götiskt eller urnordiskt allmogemässigt, en med möda
och afsiktlighet frambragt konstighet som svensken måste
betrakta som uttryck för sin natur, antingen han vill det eller
inte. Stil åstadkommes inte; den är där — eller den är där
inte; den kan på sin höjd växa fram ur ett litet frö, och det
gäller därvid endast att underhjälpa växtförmågan med na-
turliga medel.

Eftersom stil sålunda icke är något som man lättvindigt
skaffar sig — som en omgång nya kläder -— är det i min tanke
obestridligt, att vi kunna afundas danskarna deras stadiga
mahognystil i stället för att känna medömkan. Den represen-
terar ett stort kulturvärde. Hela deras rumsinredningsideal
borde helt visst kunna vara mera personligt utveckladt och
differentieradt utan att därför förlora sin egenart; men så-
dant det är, synes det vara ett godt uttryck för folkkaraktären
som i sin trygga och praktiska jordiskhet har ingen böjelse
för fantasteri eller sjuklig förfining. Deras nationella stil
består helt enkelt i gamla bostadsvanor och gamla möbel-
motiv, som fått vandra öfver till nutiden med en oskuldsfull
naturlighet, som vi svenskar i vårt nyhetsbegär, vår brist på
verklig konservatism ha svårt att till fullo sentera. Våra
möbelartister förta sig nästan alltid på sina uppgifter; det är
som om de skulle skapa en värld på nytt af intet med små
Gudfader-later.

Skulle vi inte kunna åstadkomma en liknande anslutning

CARL LARSSON OCH EN NATIONELL MÖBELSTIL. 157

till det traditionella i Sverige? Knappast, ty situationen är en
annan hos oss än hos danskarna. Vår egen Karl Johans-stil
lämnar oss fullkomligt i sticket, då det gäller att finna en lik-
nande naturlig förebild och en naturlig anknytning för en
modern rumskonst utan modernism. Det hade naturligtvis
varit trefligast och enklast att taga vid där farföräldrarna
slutade, att blunda för föräldrarnas stoppade och tapisseri-
väfda 70-tal och öppna famnen för ett 30-tal som inneslöt all
svensk förträfflighet. Men det går nog inte. Karl Johans-
stilen var aldrig riktigt nationellt invuxen, satte aldrig djupa
märken, förfallet kom för snart. Men — skulle vi inte våga
gå ännu ett steg längre tillbaka, äfven om det såge fasligt
reaktionärt ut? Har det icke någon gång fallit lite hvar af oss
in, hur nära vi känna oss stå den gustavianska tiden, hur myc-
ket lättare vi springa öfver ett sekel än ett halfsekel? Äga
vi något mera nationellt minne än denna rokokokultur? Är
icke Bellman vårt hjärta så nära som Fröding, synes icke
Armfelt mera lefvande än Crusenstolpe, känna vi bättre Ber-
zelius än Linné? Lättsintheten och den borgerliga munter-
heten, äro de ännu utdöda i Sverige — men kan man å andra
sidan finna ens en svag afglans af den Blancheska revolutions-
glöden hos våra dagars svenskar? Ett faktum är, att en
gustaviansk interiör förefaller oss naturlig, medan en svensk
empiresal eller empiresalong verkar konstlad och stelt stilfull.
Den hvitlackerade salongen med blommigt mönster ligger
alltjämt från barndomen i de flestas minne som en urbild af
gammalsvensk förträfflighet, hvilken — som en platonsk idé
— förvanskats och besudlats af den moderna sinnevärlden.
Kan den ännu åter höjas i ljuset som en symbol? Är det icke
tänkbart att åstadkomma en förening af bondrokoko och herr-
skapsrokoko, att upplifva och förenkla, utan att det blir en
gammal klut på ett nytt kläde?

Detta är frågor försiktigt framkastade, och jag vill inte be-
svara dem med betingade. ja. Gömmer 1700- -talskultur ännu
på lifsfrön, som kunde bringas att spira, så skola de en gång
spira utan några allt för afsiktliga ansträngningar från be-

158 HUS OCH HEM.

skäftiga odlare. Men saken är värd att föra på tal, därför att
vi redan midt ibland oss äga ett slags förverkligande af så-
dana tankar, en anspråkslös, glad och själfklart naturlig rums-
konst som på oefterhärmligt sätt förenar tradition och mo-
dern ande. Jag menar Carl Larssons rumskonst, sådan den
i den största enkelhet och oafsiktlighet framträder i hans
Sundborns- och Faluhem. Och jag skall här be att få ge när-
mare skäl för påståendet i en liten detaljundersökning, hvars
närgångenhet jag hoppas den älskvärde konstnären förlåter
mig.

Det är tre egenskaper, som utmärka Carl Larssons inred-
ning och möbelsmak, tre egenskaper, som på samma gäng
äro tre principer: anspråkslösheten, landtligheten och den
ljusa brokiga färgskalan. Det finns i hans interiörbilder —
som äro mina dokument — knappast några dyrbara möbler,
inga utsökta material, inget raffineradt handtverksarbete. Det
är möbler att umgås med i lifvets hvardag, inte att se på som
utställningsföremål. På samma gång är det en äkta landt-
lighet som kanske mest yttrar sig i frånvaron af stelhet och
regelbundenhet, ty den styfva symmetriska anordningen är
just utmärkande för stadsvåningen, hyreskasernens våning där
man utifrån gatan kan konstruera upp ett helt rum bara
genom de utskurna ekstolsryggarna, som med järnhård kon-
sekvens ställas hvar och en framför sitt fönster. Och slutli-
gen är det de muntra, brokiga, påfallande ljusa färgerna på
allt, väggar, möbler, tyger, husgeråd, mattor, som ger det
Larssonska hemmet dess karaktär. Konstnären har ju i
högre grad än någon annan svensk trängt in i vår rokokos
väsen, och det snirklade, akvarellartadt färgade, ljusa och
lekande karakteriserar hans hem lika väl som hans taflor.
Det är vackert och mycket roligt, men jag undrar, om han
inte här och där går till öfverdrift särskildt i fråga om den
ljusa färgen. Färg är nödvändig men bör icke finnas öfver-
allt; där måste vara neutrala bakgrunder i skalan, grått, brunt,
hvarför icke till och med svart för att ge vacker färg dess
folie. På det Larssonska hemmet är den myckna färgen ett

CARL LARSSON OCH EN NATIONELL MÖBELSTIL. 159

slags signatur för den konstnär som bor där. Det är arbetets
öfverdrift som där satt sitt märke ; det har säkerligen bokstaf-
ligen kliat artisten i fingrarna att se en tom yta, och sålunda
har det gått att ett porträtt kommit här, en blomranka där,
ibland lite omotiveradt och besynnerligt. Det vimlar af
»konstnärliga lustigheter» som ju ha sin traditionella motbild
1 allmogemålningarna. Men jag vågar tänka, att vanliga
människor, för hvilka färg och framställning icke äro en
passion och en lifsuppgift, böra taga Sig till vara för att 1
detta fall alltför tätt följa Carl Larsson i spåren.

- Låt oss nu se litet på detaljerna. Hvardagsrummet — öller
förmaket kallar visst ägaren själf detta vackra rum — illu-
strerar bäst hvad jag förut anfört om en traditionell och folklig
rumskonst. Helhetsintrycket är förknippadt med 1700-tal på ett
mycket genuint sätt, men utan ansträngning eller tillgjordhet.
Det är inte så mycket formerna på möblerna som äro skuld
därtill utan mera andan öfver det hela: de fina arkitektoniska
indelningarna i väggarna, som visserligen framkallar en myc-
kenhet af lister och färgstreck, men adlar rummet, och så
själfva färgerna, hvita möbler mot läckert gulskär fond. Det
låga breda blomfönstret, framför hvilket golfvet är höjdt,
fulländar intrycket af gammaldags svensk landtlighet.

Salen har en hög blågrön panel med röda lister, röda foder
kring fönster och dörrar och mattröda möbler. Bakgrun-
dens färg är präktig, både glad och mustig, men möblerna
göra här en mindre stark och naturlig effekt. Jag kan inte
hjälpa att jag med dessa röda pinnstolar för ögonen kommer
att tänka på det egendomliga mod, som grasserade för tio
år sedan, att göra lackröda salsmöbler till Stockholmsvånin-
gar. På landet är stilen naturligtvis mera motiverad, men i
alla fall skulle jag tro att landtligheten i afsikterna blifvit
en smula öfverdrifven på denna punkt. Är det något oriktigt
eller fult att låta våra matsalar, de enkla såväl som de luxu-
ösa, behålla sin gamla prägel af värdighet, lugn och tyngd?
Det är ju trefligt, om måltiderna kunna bli verkligt muntra
tilldragelser i lifvet, men det festliga bör knappast ligga i sto-

160 HUS OCH HEM.

larna som man sitter på och bordet som dolts under den hvita
» duken och servisen.

Herrns sofrum och barnkammaren äro däremot, skulle jag |
tro, mönstergilla i sin enkla och praktiska skönhet. Barn-
kammaren med sitt höga blågröna trätak, de delikata rank-
målningarna på hvit puts, den spartanska och möbelfattiga
inredningen, som särskildt i sådana rum är ett öfvermåttan
riktigt drag — allt är förträffligt och vackert. Se bara på

EE

- gj
FA

Barnkammaren.

de bastanta trefliga sängarna! Den till höger framför gar-
dinen får man bara en glimt af, men tillräckligt för att se
hela pjäsen framför sig — vederhäftigt, naturligt och an-
språkslöst snickeri. Och hur trefligt och behändigt är inte
det lilla toalettbordet placeradt under det höga fönstret, som
ger ett utmärkt ljus öfver den framför spegeln sittande. Det
är landtlighet plus hygienisk och praktisk komfort. Man hör
ibland den gamla stugkulturen med värme och talang försva-

CARL LARSSON OCH EN NATIONELL MÖBELSTIL. 161

ras mot nutidens uppdrifna lyx, men det tages då ofta till lite
för mycket. Dessa enkelhetens apostlar tala till exempel för
de inbyggda, väggfasta sängarna som ju också se arkitekto-
niska och pampiga ut; men anordningen bär emot vår till-
kämpade moderna hygien i sofrummen. Carl Larsson har
icke sett sig blind på gamla stugfasoner och inför ingenting
1 enbart pittoreskt-antikvariskt syfte; det skall vara iogiskt
och naturligt och för oss passande, innan han efterbildar det.

En salong.

Betecknande för detta konstnärens strängt praktiska och
sakliga sinne är en anmärkning i texten till »Åt solsidan», där
han på tal om de gamla möblerna och den gamla flandriska
panelen i »Gammelrummet» hastigt tillägger: »dock alltsam-
Xman med praktisk användning». Han vill inte ett ögonblick
misstänkas för att samla gammalt på samlarmaner, tills det
blir ett museum kring honom, fullt af onödiga och sköra
dyrbarheter i långa rader. Det är värdt att lägga märke till

11—121224. Brunius, Hus och hem.

162 HUS OCH HEM.

detta drag och att taga efter i dessa tider, då äfven i den
goda smakens boningar samlarmanin i skydd af konstens
heliga namn begår grofva excesser.

Exemplifieringen skulle kunna drifvas ännu längre. Jag
skulle vilja stanna vid hvarje rum, peka ut alla anordningar,
alla. arkitektoniska tankar i väggarnas inramningar och
i inbyggda möbler och skåp, alla de kloka, muntra och trif-
samma drag som göra det Larssonska hemmet till ett unicum.
Men mitt egentliga syfte har varit att framhålla hur litet af
medveten nygestaltning i själfva möbelformerna, hur litet ai
fristående modern konstslöjd och hur mycket af sund tradi-
tion som finnes i denna bostad. Där skulle utan tvifvel vara
rum iör exempelvis mera svensk väfnadskonst, och intrycket
skulle endast bli förstärkt och fördjupadt, svenskheten mera
äkta och fullklingande. Men i allt väsentligt är det en vinst
och en glädje att finna så litet af medvetet »konstrande»,- så
få erinringar om utställningsinteriörer, af beställda och ny-
gjorda stilar och mönstergillt, dödt handtverk. Denna håll-
ning af bekymmerslöshet i det Larssonska hemmet borde
observeras af alla som stå i begrepp att själfva bygga ett hem.
De böra lägga på minnet, att ett hem icke är något fixt och
färdigt utan något som bör få växa i ro och stillhet under
många år. En nationell möbelstil alstras af sig själf, om blott
alla bildade i alla lifvets skiften sökte den rätta och naturliga
omgifningen för sin egen tillvaro, med ett ord: kände ansva-
ret att välja.

ln

Digitized by Google

wis UNIVERSITY OF MINNESOTA rchjåD
720.948 B83 SRA
Brunius, August Georg, 1879-1926.

Annan ;

OS +
Be , V he -
'
d För
r & « i
> ARR J
»
p SR ,”
INF a

LU ILE ST

10 SU CT i I ft

vw vy
- 54

af AUGUST BRUNIUS:

Hvad som är det anmärkningsvärda, det ligger facklig sakkunskap,
bakom hans observationer och resonnemang. - Jag tror: det är få ut«>
talanden författaren gör, som vi arkitekter ej skola instämma uti. ——
Boken om >Hus och Hem> anbefalles. härmed åt ärkitekterna. Nästa
gång en arkitekt får uppdraget göra ett eget hem, ger han Vbygg-
herren uppdraget att först läsa boken om >Hus och Hem»;Därefter
börja konferenserna; Tid och dispyt inbesparas därigenom;

Arkitekten CARL WESTMAN i >Arkitektura,

>Brunius har här sået ett ord i sinom tid." - Hans tänkvärda och

underhållande bok är från pärm till pärm en ende sämling af goda råd,»
E, G, FOLCKER i Svenska Dagbladet:

s;Alltsammans präglas af författarens på en gång praktiska klarsyn

och konstnärliga uppfattningssätt hvartill kommer en soignerad och

fängslande stil där hvarken den poetiska bilden eller det satiriska
/ utfallet försummats.> Idun.

rr »Boken är ett ovanligt gediget och på samma gång roande doku-

/ ment till det svenska hemmets historia . .: en kvick och stilistiskt
kö förnäm afbasning.> Stockholms-Tidningen.
kJ Brunius” bok-är helt enkelt förträfflig, så till innehåll tom förm;

allt igenom vittnande om vär tillgodögjorda studiet i den: bästa ut-
lätdska litterätur i ämnet; full af personliga synpunkter, kloka och
klarögda iakttagelser och tefexioner; och-sist-och'slutligen skrifven
i ett språk om hvilket icke tillräckligt -godt kan sägas: en stil; soth
är flytande och naturlig, och döck i Hvarje detalj öfverlagd och är-
tistisk med här och hvar de Präktigante uttryck gch vändningar, som
lysa upp” hela sidan.» AE | Argus.

»Det är en sund och fin syn på tingen, sön är betecknande
för Brunius” bok. . Inga estetiserande öfverdtrifter -eHer: blommiga
fraser; allt är sakligt och klart tramställdt; .. . Att läsa Brunius för-
träffliga bok borde utgöra den obligatoriska förberedelse: för hvar
och en som umgås med planer att begå en så viktig handliäg som
att bygga sig sitt eget hus.> Svensk Tidskrift,

>Detta praktiska sinne, så oumbärligt” för/hyar ock et som vill
syssla med arkitektur, den själffallet mest praktiska af de sköna kon-
sterna, märkes alltigenöm i >Hus och Hem. — Hvad författarens
estetiska uppfattning beträffar är denna präglad af den klarhet och
redighet-som äro en naturlig följdaf att man ställer ändamålsenlig-
hetens sunda princip i främsta römmet.>

Dir JoHN Kruse i Ord ock Bild,